Bille fyllde 3 år igår! Min yngste är stor. Iaf så stor att man kan föra diskussioner och hitta på roliga bus med honom. Han pratar på hela tiden, om allt. Som sin mamma... Jag har haft fullt ös i ett par dagar med honom. I söndags var han på Lekrymden och hade kalas med några kompisar, 2 kusiner och farmor plus faster. Han var alldeles slut efteråt. Och lycklig. På sin födelsedag här hemma fick han morgonuppvaktning av syskon och mamma. I ett av paketen låg det Thomas Tåget! Ren och skär lycka! Jag lämnade honom på dagis med ett paket med glasspinnar och körde järnet till skolan. Sista dagen på denna kurs. Och tenta... Skrev, skrev och skrev. Jag TROR det gick bra. Men man VET aldrig sådant. Ibland när jag tyckte det gick lysande på skrivningar hade jag klantat mej rejält. Och tvärtom. Nåja. Idag har jag varit hemma och röjt efter kalaset samt varit till tandläkaren. Upptäckte att mina pengar är slut. Med RÅGE. Skit. Fem avvisade räkningar. Nu är det jobbigt. Håller på att få magsår av stressen. Inga pengar. Och månaden är inte ens slut. Skit. Och jag som inte köpt vinterskor till Dottern än och inte har jag pengar till vinterdäck... De gamla är helt slut, så jag MÅSTE ha nya. Fast begagnade såklart. Oj oj. Flera tusen back. Det KÄNNS. Nu MÅSTE jag sova. Orkar bara inte oroa mej mer på ett tag nu. Det är alldeles för jobbigt. Mår verkligen inte bra av det här och jag ser ingen omedelbar lösning. Dessutom måste jag få fram kurslitteratur. Och försöka sälja min gamla. Åh vad stressande det är att inte ha kontrollen över sin egen situation.... Men. Jag brukar landa på fötterna. Bara jag tar det lite lugnt och får tänka... Nu sova. Det är jobb i morgon. Förresten. Facebook är riktigt roligt! Inte alls som jag trodde innan... Lev väl.

Dagarna går. Hösten är på väg att gå över i vinter...med kallare dagar och nätter. Min läkare meddelade chockartat att min smärtstillande medicin jag äter varje dag för att ens ha något liv, kan göra mej dement!!! Alltså, D-E-M-E-N-T! Som i gammal, en tant på 97 år som glömmer bort hela sitt liv och inte vet var hon är. Det går ju absolut inte!!! Jag försökte låta bli tabletterna och äta doktorns alternativ. MARDRÖM, milt sagt. Hade så ont i armarna att jag blev helt och fullkomligt handikappad. Jag led som bara den. Kunde inte göra någonting alls. Det blev panik till slut och jag kontaktade doktorn igen. Jag MÅSTE ha ett liv! Jag måste kunna ta hand om mina barn! Han tyckte att jag skulle fortsätta med mina vanliga tabletter, och prata mer med neurokirurgen när jag väl får en tid dit. Tre månader kvar...Remiss. Vårdgaranti... Jag får liksom välja mellan pest eller kolera. Med den nivån på mina smärtor jag har utan tabletterna klarar jag inte många dagar. Och blir jag dement hoppas jag att mina barn slipper ta hand om mej.

Jobbigt. En dag i taget.

Min äldste son har varit rejält låg en bra tag nu. Arg som ett bi så fort han kommer innanför dörren hemma...Biter ifrån till alla som pratar med honom, och är omöljig att förstå sej på... Jag har funderat och försökt. Han bara är så ... så ... ARG. Så, när jag och Bille kommit hem från vår tur ut i skärgården (BVC, hade 3-årskoll, ungen ligger före medelsnittet, hur kul som helst. Vikt 15,5 med kläder på och hela 97 centimeter är han nu!!!) skulle jag bara in på zoo-affären och köpa lite fågelfrö till vår undulat. Han hade inte ett enda frö kvar. Bokstavligen. Då såg jag en helt bedååååårande lite dvärghamster...Och vad gjorde jag??? Impulsköpte en 5 veckor gammal dvärghamsterpojke till min stora son. En Frazze. Så. Nu är vi med hamster. När T kom hem från skolan stod buren i vardagsrummet och storasyster kom och mötte honom i dörren. "Håll fram händerna!" sa hon och räckte över den lilla ljuvliga skrutten. T blev alldeles överväldigad. Minst sagt lycklig. Sedan var det lekadax. T byggde små labyrinter med Brioräls, klossar, lego och annat smått och plock. Den lilla lekkamraten rusade nyfiket omkring och hade jätteskoj. Sen ville han bara sova...T fick ta med Frazze till kompisfamiljen. Så klart! (Ringde först och kollade att det var okej, det var det.)

Idag har jag jobbat. Inga kunder alls, knappt. Sålde för ynkliga 245 kronor...

I morgon ska vi fira Billes 3-årsdag med Farmor och lite kompisar uppe på Lekrymden. (Billes önskan...) DYRT! 120 kr per unge! Men hoppas det blir roligt, då är det värt det.

På måndag firar min släkt hemma här. Jag ska ge honom ett Thomas tåget-lok, och jag önskar jag haft råd med hans alla tågkompisar också...Men man kan ju inte tillgodose precis alla önskningar. Barn behöver få sakna och längta lite också. Det är bara nyttigt.

När jag kom hem hade min städhjälp lämnat mitt hem precis skinande rent. Luktade gott av såpa och det blänkte i köket, överallt. Och FÖNSTREN var putsade!!! (Första gången man ser ut, hahaha, sen vi flyttade in 2007)

Nu sitter jag och Bille och tittar på Körslaget. Med tända ljus och jag ska göra en macka till honom... Ett glas vin väntar på mamman och sedan är det bara att oroligt sitta och invänta dottern som är på bio i Stockholm med tre killkompisar till typ mitt i natten. Ena pojkens mamma ska skjutsa hem henne; det var villkoret. Hon har TOKSTÄDAT sitt rum, tvättat sin tvätt och gjort allt jag bett henne om. Då MÅSTE man ju få en liten uppskattning, så hon fick lov att åka. Och jag är förstås lite orolig. Hon är liksom 14.5 år. Barn men ack så stor ibland.

Nu göra macka...

Ha det gott.

Lev väl.

Bet ifrån vasst som attan mot exet i morse. Blev förvånad själv. Han bytte blöja på Bille och satte på barnet storebrors strumpor. Av någon outgrundlig anledning retade det upp mej enormt... Jaha. Bra start. O vabbade idag med Bille. Han hade, Bille alltså, 39.8 grader kl 21 igår kväll. Då hade han sovit i 2.5 timmar. Hes som bara den oxå. Kokande och svårt att andas. Har suttit med honom halva natten. Lilla pyret. Skola idag. Genomgång av instuderingsfrågorna inför tentan. Hade ovanligt svårt att ta skämt riktade mot mej idag. Det kröp i kroppen. Ingen bra dag idag. Alls. Hem. Fick ställa mej och steka typ hundra pannkakor eftersom O skulle äta här när han lämnade Bille. Kom på att jag skulle på möte med styrelsen här där jag bor. Frågade om O kunde stanna en stund så jag slapp släpa med mej sjuk och grinig unge som bara ville ha mammas uppmärksamhet... Men nej. Han ville åka hem, sa han och kunde inte fort nog komma ut genom dörren. Jag blev besviken och ledsen. Arg. Men. Är man liksom ensamstående så är man. Jag har alltid annars fått släpa med mina barn på möten och sjukhusbesök och till tandläkare mm. Så han fick följa med. Gick sådär. En liten pojkbebis var med på mötet. Och jag fick låna honom. Åh! Jag ÄLSKAR bebisar! De berör mej innerligt på djupet. Hem med en ganska motsträvig son. Fick putta hem honom på cykeln. Astma. Blä. Tittade en stund på inspelade avsnitt av Prison break. Ett av mina absoluta favoritserier någonsin. Medan Bille tittade på Thomas tåget på min dator...T fick hjälp med tandborstningen. Hittade ett HÅL. Blev så ledsen. Det är så onödigt! Men den ungen är knepig. Minst sagt speciell. Ibland undrar jag om något är fel liksom. Han gör så underliga saker ibland. Gömmer saker, slänger saker. Kastar iväg tandborstar och annat från handfatet. Gömmer kläder han inte vill ha på sej. Och han är arg. Och sur. Svårt att nå in i honom. Han är svår. Men jag ÄLSKAR honom ändå. Såklart. TUR att han har mormor. De två fungerar superbra. Alltid något. När mamman misslyckas. Nu måste jag sova. Plugga imorgon oxå. Hoppas det är en bättre dag. Med en trevligare jag. Man orkar inte vara på topp jämt och ständigt. Man orkar inte bara finnas till för andra. Man måste få vara i obalans och på dåligt humör någon gång. Ibland. Lev väl.

Jag blev väckt av mitt ex kl ÅTTA. Jag skulle gå upp halv nio, eftersom jag sov så illa i natt. O fixade i ordning Lillemannen och satte på honom ett par hörselkåpor. De skulle åka och lägga om till vinterdäck på O's bil. Bille blev så förtjust i dem att han hade dem hela dagen ;O)

På vägen ut till jobbet (alltså, det känns som att jag aldrig någonsin är L-E-D-I-G) ringde min stora son och grät så högt att det inte gick att höra vad han sa. Till sist listade jag ut att han hade en stor knöl nere i halsen och att det gjorde JÄTTEONT om han åt sina flingor. Han har varit lite svullen några dagar faktiskt, när jag tänker efter...Ringe husläkarjouren, min mamma dirigerades in som följeslagare och jag ringde tillbaka till sonen och meddelade. På jobbet var det hur fint som helst! Vi har haft en JÄTTEDUKTIG städhjälp! Det liksom doftar rent och bara skiner! Helt underbart! Regnet strilade ner utanför. Jag försökte lägga ut mera mttor på Tradera. Vi behöver få in pengar. Vi behöver reinvestera. Som ett ekorrhjul. Det blir aldrig TILLRÄCKLIGT över, liksom.Men vi kämpar på.

Mamma ringde och meddelade att T hade något virus. Han kan ju inte ha påssjuka eftersom han är vaccinerad kom de fram till...MEN. Det händer faktiskt att vaccin inte "biter". Farmor ringde nerifrån Australien och tackade för almanackan och tidningarna jag skickade ner för x antal veckor sedan. Denna gång gick det verkligen med snigelpost...

Nåväl.

Efter jobbet plockade jag upp en glad liten son hos hans pappa.Han hade inget alls emot att åka ifrån pappa idag, vilket kändes himla skönt. O får ta de mesta argattackerna för närvarande. Jag tycker att det är riktigt nyttigt för honom. Han har aldrig riktigt FATTAT vad det innebär att ha barn. Han (O alltså) har alltid haft åsikter om hur jag uppfostrat T och A och att jag mesar mej och inte är bestämd nog. Nu ser han själv att det inte funkar att bara vara skitbestämd eller tvinga fram saker. Bille är jätteduktig på att uppfostra pappa (alltså lära pappan hur det ska gå till, för ingen, jag menar INGEN, kan tvinga den ungen till ett endaste dugg som han själv inte går med på. Iaf inte utan ett halvt världskrig. Och ett halvt världskrig varje timme dygnet runt, DET orkar ingen. Inte ens hans pappa.) Det är nyttigt att skaffa sej egna erfarenheter, kan man säga.

I morgon är jag faktiskt L-E-D-I-G. Jag måste ÄNDÅ dammsuga och ta rätt på den förhatliga tvätthögen med ren tvätt. Men jag vill ut också. Kanske gå en sväng med Bille (och ev T) och förhoppningsvis Vic. Jag ska ringa henne i morgon bitti och kolla läget. Vore himla bra om jag hann läsa lite i boken vi har tenta på också. Känns inte som det sitter i minnet som det ska...Men kanske inte, jag behöver vara lite ledig. Också.

NNu lägga mej ner bredvid min varma, mjuka son och sova. Ska försöka sova på en annan kudde i natt och se om jag vaknar piggare och mer spänstig ;O)

Lev väl.

Nej. Det blev den vaxade ungen. Inte min fina, duktiga unge. T blev oerhört besviken. Det slet i modershjärtat. Han bara sprang ut och smällde igen dörren. Livet är hårt. Fan. Jag som innerligt önskade...Men det var inte producenten som bestämde...Och HAN älskade iaf min unge!!!

Tyvärr. slicka såren, och kämpa vidare.

Nu ska vi sova. A har kompis här i natt. Det är helt okej. Och jag ska jobba i morgon. Det blir bra. Med tanke på att jag hade en p-bot på 600 kronor (!!!) på bilen efter Stockholm idag. Hjärtat stannade. Tung klump i bröstet. HUR ska jag kunna betala den? Jag har inte sett något p-förbud, men tydligen stod jag för nära en väg som ansluter till den jag stod på.

Fula ord.

Ha det bra!

God natt!

Lev väl.

Jag sitter med massor av foliebitar i hela håret. Frisyren påminner om 80-talet. Har druckit en blåbärssmoothie och en god macka med groddar och ost väntar. Detta är alldeles underbart. Jag behöver ladda batterierna då och då. (Vem gör inte det?) När jag är färdig ska jag åka bort till Gallerian vid Nk och leta efter Thomas Tåget till min snart 3 år gamla son. Han förväntar sej en sådan då han fyller år. Jag måste bara köpa ett exemplar. Det är värt ALLT att få se hans glada min då han upptäcker tåget! Ingen har ringt från filminstitutet än. OM det inte var de som ringde på andra mobilen nyss från dolt nummer. Och som jag missade... Hjälp! Jag är så himla spänd på det samtalet. Tänk om T FÅR uppdraget! Wow! Jag vill. Jag vill, jag vill! Nu ska jag tvätta mina slingor och sen är det klippning och föning. Ser alltid ut som en prinsessa när jag går härifrån. Det är så häftigt att få lämna sej riktigt fin. Även om det bara är för några timmar! Återkommer med besked ang T när jag vet mer. Lev väl.

Började dagen med stress. Till dagis. Sonen ville först inte dit, men sedan hade han knappt tid att vinka till sin mamma. Att vi blev sena idag berodde på att storebror inte tänkte duscha innan han åkte och träffade producenten...Men jag ansåg att han faktiskt behövde det. Han hade kommit fram på strålande humör enligt min mamma, tagit glatt i hand och presenterat sej. Och omfilmningen gick lysande. Producenten var salig över T och berömde honom flera, flera gånger. Det var en kille till där, med vaxat hår och stylad. Till honom sa de bara: "Tack för att ni kom. Vi hör av oss i mrogon!" Nu är det ju så att det inte är producenten (tyvärr) som tar det slutgiltiga beslutet; det är beställaren. Och beställaren (Vägverket) ska titta på min sons film från idag, samt vaxkillens. Det gör de i morgon. Eftermiddag. Reklamfilmen kommer handla om kuddar/skydd, det är allt jag fattat av manus. Att man inte kan klä in alla saker i kuddar för att skydda dem... I morgon eftermiddag vet vi.Så vi är riktigt nervösa nu här hemma. Allrahelst jag, eftersom det skulle betyda oerhört mycket för min sons självkänsla om han fick göra denna roll. Inte för pengarna, utan för att HAN presterat något ALLDELES SJÄLV och som blev superbra! Även i andras ögon. SÅ ALLA NI: HÅLL TUMMARNA!!!

Jag har promenerat i frisk luft och bland höstens alla sprakande färger i solsken med kompis Vic innan vi satte oss och pluggade med två kurskamrater till. Det gick bra, och jag upptäckte lite grejer jag behöver nöta lite till på. Kemiska formler bland annat. Nyttigt. Dotter praoar på caféet i skolan denna vecka, och vi provade några av hennes bakverk. Personalen var alldeles lyrisk över hennes bagartalang. Roligt!

Direkt efter pluggandet for jag hem, laddade tvättmaskinen och sen ner på kontoret och skrev in elen och körde ut avierna. Tog två timmar. Sen hem jättekvickt och kastade i mej lite mat och så på styrelsemöte. LÅÅÅÅÅÅÅNGT styrelsemöte. Herregud, tre timmar!!! O hade lagt W och han sov så fint när jag kom hem. Också... Fick liv i pappan och han åkte hem. Nu är allt förberett inför morgondagen. Ska upp TIDIGT, typ sju, och sedan få upp Bille och iväg med honom till dagis FÖRE kvart i åtta...(Lycka till!) Så äter han frukost på dagis och jag ska ha en helig varaförmejsjälvochlyxatilldetdag. Ska till Lasse på Klippoteket. Han är toppenduktig!!! Och det ska bli så skönt att liksom bara ha en dag för mej själv. Behöver sånt. Ladda batterierna. Min högra arm och hand har nästan slutat att fungera, jätteläskigt. Jag har meddelat på vårdcentralen att jag vill att min läkare ringer mej snarast. JAg MÅSTE få komma till en neurokirurg för utredning SNARAST. Tänk om jag blir förlamad??? Det är riktigt otäckt när man knappt kan lyfta ett mjölkpaket med handen, eller tappar sitt barn, eller knappt orkar knyta skorna!

Nu ska jag sova. Är riktigt speedad av all input jag fått under dagen. Promenaden gav en massa energi, jag bara älskar att umgås med Vic. Hon är raka motsatsen till mej som person, lugn, eftertänksam och mild. Men hon och jag har många likheter också. Liknande syn på saker och ting (för det mesta) och hon är smart. Precis som jag ;O)

SOv gott!

(Lasse: JAg beställde frimärken, såg att de nästan var slut. Jag hoppas det var okej? Vi kanske hade några någon annanstans?Nåja. Vi behöver nog fler. De kommer gå åt i alla fall...)

Lev väl.

Jag har haft en ganska bra dag. Idag har jag inhandlat mattor till butiken. Vi hade inte så mycket pengar att investera men jag skrapade ihop det allra nödvändigaste. Vi hade en kund på en viss matta, och som tur var fanns just den, så i morgon har vi sålt åtminstone en...

Solen sken från blå himmel idag. Alla höstfärger runtomkring mej gör mej riktigt lycklig. Bara så där nöjd, lugn och glad. Bara ändå liksom.

När jag kommit tillbaka till jobbet så packade jag upp mattorna, svarade på några mejl från Traderakunder (tänk så mycket folk kan fråga om, jag trodde jag hört/läst allt, men de fortsätter att förvåna mej, är folk riktigt korkade, eller vad är det frågan om? Allvarligt, alltså??? Man blir förstummad....)

Min moster ringde. Hon bnerättade att reklamfilmssnubbarna försökt nå mej (vilket de INTE hade) och hon berättade att min nioåring är toppfavorit hos producenten Henrik von Sydow, och han vill träffa T i morgon! COOOOOOLT! Häftigt!!! Vad roligt! Det verkar helt klart som att T har en chans att kanske ro hem hela jobbet med Vägverkets reklamfilm! Så kul! Ungen blir ju rik! 5000 kr är inte dåligt för en nioåring. Dessutom är det lite spännande och en rolig erfarenhet för honom i så fall. Hoppas, hoppas han får jobbet. Dotter (som provfilmat massor sen hon var 5 år) blev avundsjuk. "Varför får HAN en massa såna jobb hela tiden?" kläckte hon ur sej. Inte klädsamt alls...Missunnsamhet är så otrevligt och fult tycker jag...Att HON fick göra reklam för nya bergochdalbanan i år, åka flera gånger samt få gratis åkband, DET räknas väl inte, antar jag? Ja, ja.

Nu ska jag, åter, bygga tågbana med Liten. Ska bara hjälpa T lite till med matteläxan och läsläxan. Han fick ju vara ledig i morgon, och då får han såklart hem en massa läxor...Helt okej, men han tycker inte inte inte om läxor...Vi bråkar ALLTID när han ska göra läxor. Han blir sur och fräser åt mej hela tiden. Jag tycker det är ganska jobbigt. Det går åt en massa energi i onödan. Nåja, nu börjar det bli färdigt. Ska fundera ut vad han ska ha för kläder i morgon. Duscha behöver han också. Och lägga sej i tid så han inte är argsint och trött då han ska träffa den kände producenten...

Ha det gott!

Lev väl.