Alla inlägg under april 2011

Av Jessica - 30 april 2011 11:35

Hej igen!

Det var så kul, jag klickade in mej på min favvo-bloggare Loppans sida, efter massor av månader som jag inte besökt henne (av olika anledningar, jag har verkligen haft toktempo i livet) och vad får jag se? Hon ska ha en baby om 106 dagar! Tjoho. I love babies! Mysigt! Hoppas det kommer att gå bra alltsammans! Jag blev så glad och upprymd nu =)

Jag har lagat mej en kopp cappuccino och tittar på min fyraåring som leker med sina älskade tåg, storta sonen är och leker med en kompis och min äldsta unge är och jobbar! Jag vet inte hur denna denna dag ska bli, eller vad vi ska göra. Alla ska titta på eld, men vad ska viiii göra? Stora sonen, T, ska med en klasskompis till en arrangerad eld. Jag och Liten ska väl kanske hitta på något också, eller följa med dit...Tja, hur som helst, nu måste jag dra igång med mina aktiviteter. Berget av ren tvätt i tvättstugan ska bestigas, jag måste göra rent till kaninen OZZY, ge honom och undulaten mat och plocka med alla onödiga saker jag inte behöver längre i mitt lilla trånga hem...Järnet så jag snabbt blir klar. Jag vill ut i solen! Titta på våren vackra nyvakna fjärilar, nyckelpigor, lyssna på fågelkvittret osv...Mysigt! YES! Hopp om liv!

Ha det gott, igen!

Njut av ledigheten, ni som har den.

Lev väl.

 

Av Jessica - 30 april 2011 10:42

Hej där ute! Visst bara rusar tiden? Jag tycker det! Jisses, det har varit en lång vinter. Trots resan till Australien i fem veckor som avbrott... Jag vet inte, men jag tycker varje dag går fortare nu när jag är 40 än då jag var 20. Kan det vara så? Nu har jag tre barn, fullt friska, med sina egna personligheter och behov. En 16-åring som är som en  våldsam bergo,-och dalbana i humöret. Hon hittar på underliga saker, klättrar ut genom fönstret på natten och försvinner...Jag skulle ALDRIG vågat göra så i hennes ålder. Inte för att mina föräldrar skulle ha slagit mej eller så, utan för att jag hade RESPEKT för dem. Det känns jobbigt att barnen inte gör som jag säger, jag blir ledsen och arg. Men nu har jag kommit på en strategi. Jag följer upp. Direkt efter jag bett dem göra något; dammsuga, tvätta, städa rummet, komma ner och äta osv. Dyker de inte upp eller sätter igång inom 2 minuter hämtar jag dem bara. Det funkar hyfsat. Men det tar nog tid innan det bara flyter på, tror jag. Jag har en 11-åring som bara leker och försvinner in i sin fantasivärld, och en fyraåring som haft en period av HYSS HYSS HYSS. Han har ritat på väggar, mattor, kompisar, kraschat legokreationer för storebror osv...Själv pluggar jag och sitter i styrelser och försöker få livet att gå ihop, med barnuppfostran och hemmets sysslor...Hm.

Idag är det VAlborgsmässoafton. Största suparhelgen för ungdomar. Och min unge vill vara ute ikväll, men jag vill inte att min unge är ute ikväll. Av olika anledningar, främst för att hon inte följt mina regler. Men även för att hon inte går att lita på...Det hör ju till tonåren, att bryta sej loss från mamma, men det är tungt att vara mamman...
Solen skiner här i min lilla stad, utanför mitt lilla radhus köksfönster. Men det är kyligt. Brrr. Och jag känner mej läskigt rastlös. Jag väntar på en (snart föredetta) kompis som lovat att göra klart det han påbörjat i mitt hem. Köket har lite småsaker kvar, lister, någon lampa och kontakter som släpper från väggen. Handtag som saknas på badrumsskåpen. En kontakt till massagebadkaret.Osv Jag har snällt väntat, snart i TVÅ ÅR, nej, det ÄR över två år... Jobbet tar max en timme att fixa, och han har ännu inte kommit. Visst är det taskigt? JAg har ju knappast pengar att slutföra detta för, jag har ju redan betalat honom, för två år sen...

Nu börjar det bli lite rörigt hemma. Yngste leker med tåg över hela huset, elvaåringen sitter i kalsongen och T-shirt och ska just äta frukost...själv måse jag duscha och få undan ren tvätt...Jag har fortfarande MASSOR av prylar och saker och grejer som ligger överallt i vardagsrummet...Jag har tappat min mobil igår, och jag kan inte fatta vart den tog vägen??? Jag hoppade bara in i bilen, åkte till min väninna och där grillade vi. Under den resan försvann mobilen, eller hemma hos henna. Men den finns ingenstans. Jag blir snart hysterisk. Det är föööör mycket problem. Fööör mycket som trasslar. Jag är LESS på allt strul och på allt som kostar pengar. Dessutom, som om detta inte vore nog, så har min kära mor börjat att lägga sej i precis allt jag gör. Om jag handlar "fel" saker t ex. Jag vet att jag har taskig ekonomi och jag lever därefter. Nu vill jag rensa bort allt skit. Ska på banken och diskutera med dem om en strategi. De vill att jag ska ha mina försäkringar hos dem också. Men jag vill inte byta. Får de verkligen "kräva" att jag ska byta bolag för att få hjälp? Jag vill förhandla om räntan, den är för hög, och då vill de att jag tar dem som försäkringsbolag. Men jag har ju redan alt annat hos dem, huslån, lönekonto, pensionssparande osv. Jag blir arg. Nå. Jag skulle ju sluta skriva.

Vi får höras lite senare. Nu mååååste jag göra ett ryck och få i ordning hemma. FRUSTRATION....

Nå, nu ska vi se vad som händer, han svarade just på mitt sms att han kommer strax. Spännande, nu kanske jag ÄNTLIGEN får klart hemma, men det ropas inte hej förrän jag är över ån, det är ett som är säkert!

Ha nu en härlig Valborg! Elda försiktigt! Eld är vackert, men ack så läskigt om den får övertaget!

Lev väl. 

 

Av Jessica - 24 april 2011 21:59

Hej! Vill bara säga; Vilket UNDERBART VÄDER vi haft denna påskhelg! Jag som var borta hela fem veckor under den tunga kalla och snöiga vintern är ändå less på kylan. Och nu är verkligen solen och värmen riktigt på G. Jag blir lycklig ända in i själen. Synd bara att jag varit inne och jobbat i några dagar och jag måste även vara inne imorgon. För att kompensera var jag ute lite nu ikväll och påtade i min lilla trädgård. Det spirar precis överallt under jorden! Tulpanerna har skjutit upp sina blad och det finns massor av krokusar och påskliljor. Jag kan stå och titta på mina små blommor hur länge som helst...det är lugn för mej. Jag tycker verkligen att det är avkopplande att vara ute i min trädgård...

Det händer så mycket i världen just nu...Alla krig, galna diktatorer som skjuter obeväpnade medborgare, folk som "hänger" en 11-åring i ett träd så han nästan dog, en kille som inte fick ambulans och dog...Vad är det som händer? Jag har så mycket funderingar, och jag har sett att det blir allt kallare i människors hjärtan...HUR kan det vara så? Jag vill inte att mina barn växer upp i ett samhälle, en värld, där man inte bryr sej om andra, att man inte ställer upp och hjälper till där det behövs...kallt...jag förstår det inte...

Och tillbaka till vädret. Det är SOMMAR nere i södra Sverige! Wow! I april...Min kära mormor, som flyttat till ett äldreboende i min stad, upplever sin första vår här. Med så varmt och soligt i sin lägenhet att hon måste ha en fläkt inne och persiennerna nerdragna...så det kan bli...så det kan vara...Jag hoppas det går att få upp några markiser, det hjälper iaf något.

Imorgon ska jag jobba lite till...vi har det knackigt som attan med ekonomin. Det är tungt, men jag är en fighter. Synd bara att min ork är på sparlåga. Jag har liksom "tappat farten" vilket inte är likt mej. Å andra sidan orkar ingen, inte ens jag, hålla ett sådant högt tempo i evighet. Vänner säger att jag verkar så lugn. Sanningen är att jag är slutkörd. Då blir man ju lugn. Orkar inte fara runt, stressa, fixa, ställa upp och greja längre. Ibland får jag små ryck, som att kratta undan lite löv på baksidan, plantera några svarta violer eller sortera lite papper. Men resten orkar jag inte. Just nu. Nu vill jag samla ihop ny energi, och pengar. Jag har en oro i magen för att inte kunna få ihop till mina utgifter. Jag måste ju fixa det. Men...det finns alltid ett men...Men jag orkar inte, nu. MEN jag vet att jag kommer fixa det framöver, jag kämpar, jag betar av lite i taget. Det blir bra. Jag vet det. Men just nu, just nu orkar jag bara inte. Jag vill leva i nuet, och umgås med mina ungar, se dem, krama dem, höra dem, lyssna, finnas för dem, de behöver mej nu. Just nu. Och jag dem. Det blir både bättre väder och bättre i själen snart, det vet jag. Man får aldrig ge upp. Det gör jag aldrig.

Solen har gått ner för idag. Jag ska gå upp och natta elvaåringen som fortfarande är låg efter sin kompis Frazzes bortgång (hans goa fina sibiriska dvärghamster). Det är inte lätt att leva, det händer tunga svåra saker, men det blir bättre, precis som Jonas Gardell sa idag på trean, Jösses, vilken kämpe han är! Han är en stor förebild. Jag ska bli som han, vägra vara ett offer, sa han. Jag vägrar det också. Och jag ska stötta mina fina ungar och vänner att lyfta blicken och vägra tillsammans med mej.

Det var allt för idag. Deep shit blandat med babbel, som vanligt ;o)

Lev väl.

Av Jessica - 24 april 2011 00:30

Vi kom hem från Finspång på eftermiddagen på Långfredagen. Dottern klarade Moppe-kortet samma dag som vi åkte ner. Kul! När vi kommit hem och packat upp samt ätit, skulle vi hälsa på våra djur. Frazze,,, vår hamster var i dåligt skick. Jag tog försiktigt upp den lilla fina kompisen. T höll honom varm i sina händer. Jag gav vatten. Klockan 23.15somnade han in, tryggt och lugnt. Vad vi grät! Jag la honom i ett litet påskägg på bomull och grävde főrblindad av tårar en grop i rabatten. Vi sa hejdå och begravde Frazze. Livet har sin gilla gång. Vi lever och vi dör. Var rädda om er och försök leva mer i nuet! Uppskatta det du har! Föräldrar, barn, vänner, osv. En dag, precis när som helst, kan de vara borta! För alltid... Lever du mera i nuet, carpe diem, så tror jag du känner dej lyckligare. Och det gör de som är dej nära oxå. Säg och visa att de är viktiga. Red ut det ni är oense om, NU. Sluta skjut upp, det kan ju plötsligt vara försent... Lev väl!

Av Jessica - 19 april 2011 23:02

Jag är nu i Finspång av alla ställen på jorden.Mina tre barn är med och resan, med bil, gick oväntat bra. Litet utbrott av dottern på Nykopingsbro bara. Maten dög inte, och då jag meddelade att hon fick vara utan, passade det plötsligt... Vi handlade massor av godis på Godisbron oxå. Vi kom fram samtidigt som solen gick ner. Mysigt att träffa alla igen! 5 barn och min väninna plus make. Nu ska även jag sova. Lite ondare än vanligt, pga bilkörningen, men det får det vara värt! Saknat dem så mycket! Vi ska åka på äventyrsbad och lekland med alla 8 barnen i veckan! Blir roligt! Nej, nu MÅSTE jag sova. Lev väl!

Av Jessica - 18 april 2011 23:45

Hej hopp!

Plötsligt har det gått nära 2 månader sedan jag bloggade senast...Hoppsan. Men det har "varit mycket nu" så att säga. Skolan tar kraften ur en, bokstavligen. Jag hade sådan god planering och skrev mitt examinationsarbete två veckor innan inlämning, och vad hände? Jo, jag fick hjälpa först två kompisar med dyslexi och beta ner och trixa i deras respektive arbeten. (Den ena tjejen är jag anteckningsstöd till & den andra hade bara ren & skär panik, och då ville jag vara snäll) Sedan, mitt i allt som händer, får jag veta att min ena väninna bivit lämnad av sin man sedan 25 år!!! OFATTBART! Jag var SÄKER på att de skulle hänga ihop hela livet. Och det var hon med...Hon får panikångestattacker till och från och bara rasar ihop i en hög och blir oförmögen att företa sej något. Alls. Jag hjälpte henne att skriva sitt examinationsarbete också. Hon pratade och jag skrev... Mitt i allt detta har jag firat de två äldsta barnen som fyllt 16 resp. 11 år. Sonen hade ett "lek-kalas" där jag var med och ordnade olika lekar som "plåsterkull" och poängjakt mm. Det blev verkligen lyckat! Roligy! Min förskollärarutbildning har gett mej något iaf...  

Det har tyvärr hänt något tråkigt med lilla mej; min arm har tappat kraft igen och nacken gör ont. Armen domnar och jag tappar känseln. Det är fruktansvärt obehagligt & skrämmande. Samtidigt känns det som att jag aldrig hinner vila ordentligt. Jag bara druttar runt och hjälper alla andra. Men var finns MIN hjälp? Jag har aldrig någon som erbjuder sej att hjälpa MEJ och fixa med saker och underlätta. Det känns---trist---

Jag skulle börja röja hemma för cirka 2 månader sedan, och fick hjälp av min svägerska. Vi började i min dotters ru, Hon hade så mycket gamla saker och jkäder sedan vi bodde i huset, att det tog 6 timmar och 5 sopsäckar att fixa det värsta. Jag släpade på de här säckarna och M körde dem till tippen. Efter denna slitsamma kväll började min arm krångla. Det har alltså ännu inte blivit bättre... Vi tog sedan äldste sonens rum iaf, och kastade ut en garderob och samlade ihop kläder och byrå mm till min kusin och familj (som blev av med huset i branden i februari). Jag gav dem massor av handdukar, badhanddukar och sängkläder. Det är inte klokt så mycket jag samlat på mej! Bra om de kommer till användning...Nu har jag ett stort kaos i nedre delen av huset, jag har kört fast och kommer inte längre. Vi har tvätt överallt, och en byrå och papper, tidningar och annat precis övrallt. Jag önskar att någon kunde bara komma och ta tag i allt och fixa så det blev färdigt...

Från det ena till det andra; jag har nyligen vikarierat på ett nytt dagis, men i samma enhet som det jag brukar vara på. 1-2 åringar! Jösses, vad det var mysigt och roligt! Så DUKTIGA de där små är, jag blir så rörd. Jag har verkligen världens finaste yrke! Synd bara att jag har en sådan skitdålig kropp och ont hela tiden...Det är oerhört tungt jobb, vilket jag nog inte fattade innan jag började plugga. Jag kommer aldrig kunna jobba 100%, men jag hoppas det kommer funka med åtm 75%.

Jag har ju lite styrelseuppdrag att dryga ut min inkomst med iaf, men 2013 avgår jag som ordförande i bostadsrättsföreningen. Då har jag suttit i 10 år, och det räcker, tycker jag. Jag har så mycket ansvar idag och jag behöver vila lite. Det finns andra som kan göra det jobbet lika bra. Har en lite kronprins som kom in i styrelsen nu den 13 april på stämman. Han försökte "peta" mej på en gång, men det funkade inte =) Han är för ung och för ny, men om 2 år, ja, då blir det nog toppen. En smart och drivande och frågvis kille. Bra för föreningen!

Nej, nu måste ag sova. Studiegruppen ska komma hem till min röra och plugga imorgon fm. Sedan ska jag ta med sönerna och åka in till Stockholm och plocka upp dottern. Hon ska skriva upp för EU-moppe imorgon. Om hon klarar sej har hon körkortet! Coolt. Min unge börjar bli stor! Jag hinner inte med, det var ju bara några år sedan hon föddes, inte 16...Hubba...När hon är klar ska vi bila ner till min kompis som flyttat med hela familjen från Ystad och till Finspång. Det är 60 mil närmare oss nu, och jag saknar henne/barnen! Vi ska stanna tre dagar, sen bär det av hem igen. Ska jobba i helgen...Lördag, söndag och måndag; tre röda dagar.

Det är så rörigt runt mej just nu, med kompisar som mår dåligt, och med dålig ekonomi, och saker som pajar och en superbusig och bråkig 4-åring...Och min värk. Och en tonåring som vägrar passa tider, och en 11-åring som har migrän och ont i handen då han tvingas skriva "finare" i skolan, trots att jag förklarat för "fröken" at han är överrörlig i lederna och knappt kan hålla pennan okej...Inte lysnnar de, och jag har nu tröttnat på att handstilen tas upp VAJE utvecklingssamtal! SÅ, idag var jag och T till doktorn, och vi diskuterade detta. Han blev upprörd och sa genast att han ska skriva ett intyg till läraren där han förklarar att T inte har förutsättningarna att "skriva fint" eller ens särskilt mycket. De får lösa det, helt enkelt, på annat sätt. En dator t ex. Jag tänker driva detta, och det syntes att min son blev riktigt lättad. Han har tyckt att det känt kränkande och jobbigt med allt tjat om handstilen. Och jag har blivit argare för varje samtal. Vem tror de att de är, lärarna...De flinar liksom liteoch menar på att "han kan ju faktiskt skriva finare, det har han ju visat". Vad är det för fel att lyssna på en mamma? Om jag säger att hans "gummifingrar" gör det knepigt att hålla pennan, och att det gör ont till slut, varför tjata? Är de dumma på riktigt?! Jag känner väl min unge bäst av alla ändå? Tydligen inte, och det är SÅ viktigt att han skriver fint. Åtm finare. Varför då? Han kan väl använda en dator?

Nej, nu minsann gled jag iväg igen i tankarna, jag måste ju sova. Vila min stackars kropp. Jag känner mej manglad efter sjukgymnastiken idag...Han tar i ganska hårt, min sjukgymnast, och nu känns det som om jag har blåmärken på ryggen, över revbenen och på axlarna..Men det har jag ju naturligtvis inte, det går över till imorgon...Om jag nu kan somna...
Ha en trevlig påsk! Vi får väl se om jag hinner hoppa in och blogga lite mera?! Jag hinner ju med en ofantlig massa saker hela tiden, och jag skulle kunna skriva en bok..Livet går så otroligt fort nu, i hög fart, full rulle, och jag hinner bara inte med allt. Våren kom förra veckan, och jag har sopat gården, planetrat några blomkrukor och önskar att jag ska hinna NJUTA av dem innan de vissnat och en ny kruka ska fixas...och det är sommar...och en ny kruka, till hösten, innan det blir vinter igen. Jag vill hinna njuta. Och hinna vila...

Ha det gott!

Lev väl.

  Premiären idag; grillat med barnen ute på framsidan! GU' så GOTT det var! Underbart med vårkänslor!!!! =)

Vi har varit ute i skogen på många mysiga promenader, jag och sönerna:

      Livet är NU!

Presentation


Välkommen! Är en energisk 3-barnsmamma, med tre nackoperationer i bagaget... Lever ett hyfsat bra liv,trots smärtor. Tränar genom stavgång med bungypumpstavar. Ridning är min stora passion, trots allergi. Rider på ryska basjkirer

Fråga mig

0 besvarade frågor

Omröstning

Om det vore val idag, vilket parti skulle du rösta på då???
 Feministisk initiativ
 Vänstern
 Moderaterna
 Centern
 Sossarna
 Piratpartiet
 Kristdemokraterna
 Sverigedemokraterna
 Folkpartiet
 Pensionärspartiet
 Junilistan
 Något annat bättre parti som kommer snart
 Inte rösta alls, strejka på sofflocket

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards