Alla inlägg under januari 2012

Av Jessica - 30 januari 2012 00:09

Vilken härlig helg!

Jag säger bara det! Jag har för första gången på väldigt länge känt mej avslappnad och glad. Jag har känt mej som en kul och snäll mamma dessutom. Med tid för mina barn, vilket det varit dåligt med sedan jag började plugga på högskolan... Jag har ett examensarbete att skriva, men jag har totalt tappat sugen på det, och saknar all inspiration. Därav min lediga tid med barnen... I fredags var jag och red, i torsdags provade vi på Cirkusskola, jag och 11-årige sonen. Och jag fastnade för jonglering. I går fick sönerna, var för sej, gå på cirkuslek (5-åringen) och Cirkusskola, avancerad kurs (11-åringen). Jag tittade beundrande och stolt på min 5-årige kille då han svingade sej beslutsamt upp i trapetsen. Lite blyg i det stora nya gänget med barn i olika åldrar, men han kom över osäkerheten ganska kvickt. Jag är så stolt över min lilla plutt! Den stora sonen var också otroligt duktig. Han fick hoppa över grundkursen och hoppa in i avancerad direkt. Vig, uthållig, stark och envis med ruskigt bra kroppskontroll och kondis. Vilka ungar jag har! Dottern, snart 17, och jag har haft en hel del kriser i relationen. Vilka berott på att hon bokstavligen struntat i att följa mina regler och passa tider... Men i helgen har hon jobbat och varit trevlig då hon befunnit sej hemmavid. Idag berättade hon att hon har ont i nacke och axlar och jag hoppas nu verkligen inte att hon ärvt min dåliga kropp (nacken är nästan helt utsliten på mej och opererad en gång). Jag ska skicka henne till min privata sjukgymnast för koll. Dottern ser ut som en inåtsvängd galge. Ser inte bra ut. Jag tror hon rör sej för lite och att det här med dator och stillasittande är ett växande hälsoproblem hos Sveriges unga. Därför är jag nu så glad att mina barn, de yngsta två åtm, vill träna cirkus. Tyvärr vet jag dock inte hur jag ska få ihop till avgifterna. 800 kronor för den lilla sonen och 1100 kronor för den stora. Det är definitivt inga pengar som finns hos en uförsäkrad mamma med kroniska smärtor och högt tempo i livet...Jag ska få lite pengabidrag av mina lika fattiga föräldrar och jag hoppas yngste sonens pappa kan betala hans termin. Han har pengar men har en tendens att vilja vägra bidra med något som helst extra utöver underhållet han betalar. Trots att han har 3-dubbelt så hög inkomst och mindre än hälften så stora utgifter som jag... Vad livet kan vara orättvis. Och olika för olika människor.

Jag har fått besked från soc att de kan hjälpa mej lite i max fyra månader. De ställer som motkrav att jag ska sälja mitt lilla radhus, eftersom den har så hög hyra. De anser att jag betalr cirka 2500 kr för mycket i boendekostnader. Man får inte äga sin bostad om man vill ha socialbidrag...Jag har klarat mej i alla år trots minimal inkosmt, ända fram tills de utförsäkrade mej 1/1-12. Då fick jag ynka 2700 kr att försöka leva på. Den ekvationen gick inte ihop...och nu står man med mössan i hand och tigger hos socialen. Känns oerhört förnedrande och kränkande, men jag klarar mej inte utan hjälp...Nu är det så illa att jag faktiskt måste be om hjälp. Det spelar liksom ingen roll hur mycket jag än jobbar extra, eftersom lönen är låg och kroppen faktiskt inte orkar! Bara för att jag blivit utförsäkrad och man anser att jag nu ska börja jobba så betyder ju inte det att jag plötsligt blivit smärtfri. Snarare tvärtom. Ju mer jag tvingas arbeta desto sjukare blir jag. Förrförra veckan fick jag låna ihop 600 för helkroppsmassage och 300 kr till min privata sjukgymnast för att komma ur min muskelkramp och fruktasnvärda värk i nacke och armar. Det var ungefär så mycket jag tjänat. Det är inte värt det. Jag vill jobba och klara mej själv, men idag är det fullkomligt omöjligt. Jag har alltid försökt stötta och hjälpa andra som haft det tufft, och nu när jag sitter "i skiten" så är det väldigt tyst runtomkring mej... Det känns...sorgligt...

MEN! Det var ju helgen jag skulle skriva om! Idag blev jag "inbjuden" av en gammal väninna (med tre döttrar 2-9 år) att hänga med och åka pulka vid en sjö här i stan. Jag blev jätteglad, eftersom min yngste son var extremt rastlös och jag trött och hängig. (Har hostat i 14 veckor och börjar se ut som en glåmig 80-åring nu). Kokade kaffe och fixade lite äpplebitar och packade in pulkor, filtar och sonen i bilen och drog dit. Blev så förvånad då jag såg hur mycket folk det var där vid sjön!!! De åkte skridskor på den plogade fina isen och några åkte pulka och miniskidor. Sonen skrattade så där härligt underbart som bara barn kan. Och jag kände mej som en bra och duktig mamma som gjorde denna mysiga utflykt tillsammans med honom. Det var så skönt med friska luften, glädjen och solen som dök upp ganska ofta bakom de få moln som fanns. En alldeles underbar dag, helt perfekt. Jag som längtat efter lite snö, efter den långa gröna vintern, jag var salig.

Imorgon ska jag försöka ta tag i mitt examensarbete, men jag har tappat sugen totalt. Jag vill inte skriva om den frågeställningen min handledare försökt "locka in mej på". Min klasskompis C har snudd på exakt samma frågor och frågeställning och blev rejält sur och stött då hon insåg att vi hade "samma". Då försökte handledaren vinkla mitt åt ena hållet och C fick ha kvar sin. Jag tycker att det känns orättvist eftersom jag redan fått svar från 8 fskl och 5 förskolor. Hon har ju inte ens börjat... Jaja. Jag måste ju skriva ett arbete hur som helst, så jag måste börja titta på "skiten" i alla fall... Om 4 månader är jag en förskollärare. Det känns häftigt! Att jag orkat och klarat av att plugga trots kroniska smärtor, trötthet, ensam med tre barn och två styrelser som jag sitter i och extrajobb. Det är en bragd. Och att jag snittar betyg B är skitbar det också!!! Otroligt bra! (B är näst högst i en betygskala från A till F, där F är icke godkänt). Nåväl. Jag måste sova nu. Jag har haft jättesvårt att först somna och sedan att fortsätta få sova pga hostan. Just nu känner jag mej väldigt "uppe i varv" och orkar inte somna. Visst låter det konstigt, men så är det. Jag känner att min taktik att försöka leva i nuet, ta vara på de fina stunder jag får har gett resultat. Jag vill gärna tipsa om detta, eftersom jag om någon alltid känt mej extremt stressad och slut. DDet sitter i tankarna, i hur du ser på saker och ting. Vilka val du gör. Om du väljer att analysera eller avvakta. Jag har valt bort en del människor i mitt liv som gjort mej trött, utarmad på energi och tröttat ut min själ. Det har gjort susen. Problemet är att dessa personer inte riktigt har fattat att de är bortsorterade, så jag måste gång på gång konfronteras med dem och säga att jag inte kan, inte vill, inte hinner umgås med dem. De är så vana att jag ger energi och styr upp deras liv att de inte riktigt kan släppa mej. Det är jobbigt, men jag mår väldigt mycket bättre nu då de är mer på avstånd ändå. För de är de ju, eftersom jag aldrig tackar ja eller bjuder in dem i mitt liv. Jag har också lärt mej att ta en sak i taget, även om just det känns som ett stressmoment ibland. Jag vill att allt ska bli färdigt snabbt, men det går ju inte till så. En sak i taget. Och sluta lyssna på gnäll och klagan. Det är så befriande att stå över skitsnack och gnäll. Så uppfriskande att säga nej utan dåligt samvete. Nu är jag med de jag valt själv. De som är mina vänner finns för mej och stöttar OM det behövs, de andra kan jag naturligtvis träffa bland, men de tillför ingenting längre, varken negativt eller positivt. Jag har stängt av de kanalerna nu. Förut blev jag så oerhört ledsen och sårad då jag blev missförstådd. Nu känns detverkligen som en bagatell. Jag fick vara med om så mycket skit under min sista VFU (inom utbildninegn) så allt som sker efter det är bagateller nästan. Att bli utsatt för skitsnack och ren mobbning och där rektorn inte ens frågar mej om vad som hänt, min syn på saken (det var ju ändå mej de anklagade) och sedan "gick på" de ryktena, gjorde bedömningen utifrån dem, så påverkade det mej enormt negativt. Jag tror att det var en av de värsta saker jag varit med om faktiskt, i hela mitt liv. En tid orkade jag inte bry mej, men nnu har jag fått kraft och jag ska anmäla förskolan för kräkning och mobbning plus meddela högskolan om vad jagvarit med om. Ska bli så skönt att äntligen få säga mitt, och jag hoppas rektorn kan lära sej något av det så inte fler blir utsatta. Jag lärde mej något; jantelagen existerar, folk som anser sej blivit trampade på tårna (och känner sej i underläge, tex inteligensmässigt) kan bli farliga fiender om fel folk står på deras sida. Och så lärde jag mej att tänka två gånger innan jag svarar på vissa frågor. Man vet aldrig vem man EGENTLIGEN har där framför sej...

Nu så-.

Blev ett superlångt inlägg...Antagligen dröjer det igen till jag skriver nästa gång. Vi får se. Jag mår iaf bra i psyket just nu, vilket förvånar mej lite. Utan pengar och med hot om att tvingas sälja mitt älskade hem, ett pestarbete att skriva och hosta och mer smärtor i kroppen någonsin; ändå känner jag mej ganska lugn, nöjd och lycklig. Jag är så tacksam över mina tre fina barn, jag är så stolt över att de är mina, att de kan så mycket, att de är som de är! Jag tycker att det lilla i livet kan vara det stora. Bara man tittar efter och försöker se det, ja, då kan lyckan komma till vem som helst när som helst!

Lev väl.


                          


Av Jessica - 29 januari 2012 01:49

Efter att ha haft ett enormt långt uppehåll kände jag djupt för att blogga idag. Om kärleken till barnen, om livspusslet, om min utförsäkring, om min kompis döende mamma, om min andra kompis med en hårthänt MS, och om det här mde att leva nu. När jag rider är det verkligen nu för mej. Jag red igår, eller i fredags blir det, nu är det ju mitt i natten, söndag...

Jag vill ta vara på tiden jag har nu då mina tre ungar växer upp. Jag vill se dem, leka med dem, stötta de, göra tummen upp då de kommer upp i den där trapetsen, eller kommer hem med ett bra resultat i skolan...Ibland hinner jag inte ens med mej själv pga mina jäkla kroniska smärtor. Men den senaste tiden har jag lyckats släppa alla andra måsten än att vara med min två söner på Cirkuslek resp Cirkusskola. Jag stöttade och puttade fram dem, höll i handen. De var så oerhört stolta då vi åkte hem. Och jag har börjat jonglera, haha, det var absolut det mest otippade just jag skulle kunna få för mej att göra, så nu ska jag lära mej. Jag är nära. Men hemma saknar jag ju bollar, så nu ska jag få tre stycken av min kompis. Snällt! Och sedan ska jag tigga ihop pengar till pojkarnas avgifter till Cirkusleken och Cirkusskolan...1900 kr per termin. För en person som utförsäkrades 1/1 i år och som dömts att straffas för att jag är sjuk till att klara mej på 3800 kr/månad. Med skulder på 21000 varje månad...Hemsk situation.

Och jag har 3 månader kvar på högskolan också. Just nu förväntas jag skriva examensarebete, men jag har tappat all ork och all inspiration... Har dessutom tappat krafterna rent fysiskt efter hostat i 14 veckor, feber, öronvärk, lunginflammation, och så vidare. Slem i lungorna, svårt att andas. Blä. Mitt i detta finner jag inspiration för mina barn. Vill vara med dem, vill se dem utmana sej lite, se dem le för att sedan skratta högt av stolthet. Är sååå nöjd över att jag anmälde dem, men mindre nöjd med att vara svinfattig. På något sätt måste jag få ihop pengarna. Alla jag känner är typ fattiga...

Nej, nu vill jag sova. Jag måste vakan 8 imorgon och få upp tonårsdottern som ska åka och jobba. Imorse "försov" hon sej. Jag blev galen. Man slarvar ICKE med jobb! Jobb växer ICKE på träd!

Skriver mer en annan dag, är så trött just nu.

Men ville få ner känslan av att det visst finns hopp och små stunder av lycka även i ett tungt smärtsamt och jobbigt mödosamt ensamt liv. Det var liksom det jag ville fånga just nu bara: Jag utvecklar lite senare.

Lev väl.

  

Presentation


Välkommen! Är en energisk 3-barnsmamma, med tre nackoperationer i bagaget... Lever ett hyfsat bra liv,trots smärtor. Tränar genom stavgång med bungypumpstavar. Ridning är min stora passion, trots allergi. Rider på ryska basjkirer

Fråga mig

0 besvarade frågor

Omröstning

Om det vore val idag, vilket parti skulle du rösta på då???
 Feministisk initiativ
 Vänstern
 Moderaterna
 Centern
 Sossarna
 Piratpartiet
 Kristdemokraterna
 Sverigedemokraterna
 Folkpartiet
 Pensionärspartiet
 Junilistan
 Något annat bättre parti som kommer snart
 Inte rösta alls, strejka på sofflocket

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2012 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards