Jag är här igen  

Hela dagen har gått åt till att försöka bli av med rygg och nackvärken. Och skriva klart del 1 av hemtentan. Jag lyckade iaf att skicka iväg tentan, men har en hel del kvar på del 2...USCH, vad jag tycker att den här tentan är segdragen och jobbig. En av de allra jobbigaste hittills. Å andra sidan så drar det ju ihop sej; examen 5 juni. Klart att det ska vara svårare "mot slutet".

Jag har varit på BUP på eftermiddagen och diskuterat mina söners dilemman. Min yngste har lite jobbigt med sitt humör, sin bestämda uppfattning och järnvilja, medan storsonen är som ett stort öppet sår. Både av ilksa men också av depression. Det verkar bara vara dottern som (ÄNTLIGEN) verkar må riktigt bra. Men det KAN bero på att hon numera har en fantastisk pojkvän. Alex heter han, och han är så söt och fin och mjuk, och jag ser hur kär han är i min dotter. Det är fantastiskt. Och jag är glad för dem båda!

Jag har, för några veckor sedan, ju börjat med en medicin, som eg är för/mot epilepsi. Den kallas stämningsutjämnande, och jag har sagt att den inte verkar fungera. Men jag har ju faktiskt blivit lite piggare, lite mindre stressad och jag orkar kliva upp i hyfsad tid på morgonen. Jag har förstås min värk kvar, trots operationerna, men den är åtm lite lugnare än tidigare. Idag, då jag satt länge (och illa) med tentan så ökade värken avsevärt. Jag MÅSTE tänka mej för... De här tabletterna har gett mej och min familj en hel del tid. Jag känner att jag hinner tänka innan jag reagerar med ilskna utbrott, som jag gjorde förr. Jag andas lugnare, sitter mer avslapppnat. De är verkligen stämningsutjämnare, utan att för den sakens skull ta bort några känslor... Jag har en kusin och en moster som också skulle må bra av liknande medicinering, men enligt min envisa moster så är det "fult och fel" att gå till en psykolog. Jag tycker att man är oansvarig och till ch med korkad om man inte hjälper sej själv... Jag blev utmattad  efter alla år av kämpande, av att försöka få ihop ekonomin efter jag blev utförsäkrad, försöka övertyga soc om att hjälpa mej utan att jag måste sälja mitt lilla radhus. Jag blev helt slut av att hjälpa alla andra, av att ha tre styrelseuppdrag, extrajobb, skolan, barn som mår dåligt, vänner som mår dåligt. Min energi tog slut. Jag hamnade vid ett stup. Jag ville inte ramla ner i avgrunden. Så jag bad om hjälp. Då tar man ansvar. Då är man en bra mamma. Då är man smart. Jag har fått ett annat liv, och jag vet att min moster i allra högsta grad skulle må MYCKET bättre, och vara mindre sliten, om hon sökte hjälp mot stressen, så som jag gjorde till slut. Jag föreslpr, berättar hur bra jag mår, hon bara slår vilt ifrån sej och säger bestämt att hon "aldrig kommer äta medicin för psyket". Det är synd tycker jag...

Min stora son behöver s¨dana här tabletter. Men läkaren på BUP sa bara att man inte ger unga medicin "hur som helst". De ska först ordna så det han har runt sej är tryggt och stabilt. Det ÄR tryggt och stabilt, och han vill inte ha några förändringar. Han HATAR. Han hatar skolan, han hatar folk, han hatar allt. Lillebror kommer i vägen för sin storebrors frustration alltför ofta, och jag försöker skydda. Samtidigt som jag vill hjälpa den stora. Men det är så mycket frustration och ilska. Jag fattar att en växande människa påverkas av mediciner, men samtidigt är det så att om ingen hjälper min son så gör han snart illa sej själv och sin bror. Allrahelst sin bror. Det går inte att ha dem tillsammans, inte en i bilen i fem minuter. Det är så mycket frustration och ilksa hos min stora son, och jag vill inte att min yngste ska utsättas för den här ilskan. Varför hjälper inte bUP oss? Jag blir oerhört stressad och frustrerad av deras långsamma handläggning. Det går veckor och min son sliter med sej själv för att inte rasa igenom och hamna i det totala mörkret. Han vill ha ett stopp, han behöver hjälp. Det funkar inte att ha ett möte nu och då. Det enda de kommit fram till är att min son mår sämre än genomsnittet... Ja! Det vet jag väl! Varför tror ni jag sökt hjälp!? Finns det någon där ute som har ett deprimerat barn och som fått hjälp på något sätt? Medicinering? Funkar det eller inte? Vi tror att min son har den mildare varianten av ADHD, den som är vanligast hos tjejer. Alt en annan neuropsykologisk diagnos. HJÄLP OSS DÅ! Jag har läst på om svåra koncentrationsstörningar, om exekutiva bla bla nånting och ADHD, Asberger och bipolär sjukdom samt autism. Jag tycker eg inte att det är något som till fullo "passar in" på min son. Han har liksom drag från än det ena än det andra...Jag vill iaf ha tips, råd men främst HJÄLP innan det händer något riktigt allvarligt!

Jag hade styrelsemöte i föreningen där jag är ordförande idag. Det var två nya med, som valdes på stämman, och EN av dem är en person som är urjobbig. Men ikväll skötte hon sej. Det var såååå skönt! Jag orkar inte med tjatiga och tjafsiga omständliga människor. Allra minst då jag har ont.

Jag hämtade lillsonen hos pappan efter mötet. Han hade fått lära sej att mellanmjölken vi dricker här (den är grönvit, förpackningen) är "Hammarby-mjölk". Ibland blir jag så himla trött på hans far...ALLT han säger är enligt min son det enda sanna. DESSUTOM säger barnet att jag inte kan laga god mat och att det "bara är pappa som kan laga mat"! Och då ses de 4 dagar per månad!!! Ganska orättvist! Oj oj, så jag blandar här, bland olika ämnen. Men sån är ju jag.

 Längtar till onsdag då jag ska på anställningsintervju. Det ska bli så himla häftigt och spännande att få komma dit! Men samtidigt är jag grymt nervös eftersom jag ju förväntas KUNNA en massa saker nu, jag är ju (nästan) en förskollärare. Och tänk om jag inte kan tillräckligt mycket eller tillräckligt bra? Jag kanske är skitdålig då jag väl kommer ut på jobb? Men jag tror eg inte det. Osäkerheten ska väl dyka upp så här då man är grön och inte har så mycket erfarenhet...Jag har ett gäng kompetenta förskollärare på twitter som kan stötta. Jag tror det ska bli bra. Det är något "visst" med just denna förskola. Jag vet inte exakt vad det är, men det känns som annonsen var skriven för JUST MEJ. Och att jag faktiskt kommer få jobbet. De har TVÅ platser, och jag vill verkligen ha den ena, och kanske min klasskompis Tina kan söka den andra? Hade varit mycket kul om Victoria hade sökt denna tjänst istället för den hon nu skrivit papper på. Vi hade varit ett grymt team... Men å andra sidan; jag är en bra ledare och har social kompetens. Jag klarar mej, jag kommer trivas, jag kommer få jobbet, jag måste få jobbet, jag vill, vill, vill!  

Nu måste jag försöka läsa igenom lite mer litteratur jag behöver känna till för att kunna skriva del 2 av hemtentan. Eftersom jag ska rida imorgon istället för min vanliga riddag (fredag) blir allt så annorlunda och omkastat imorgon. Bland annat ska jag hämta ut mina nya glasögon. Jag laddade min "gamla" mobil, min privata, av en händlse idag, och då jag startade den pep den. Jag hade fått meddelande om att hämta brillorna. Den TREDJE MAJ! Jag som längat efter de nya hur länge som helst ju! Nåväl. Imorgon blir det till att dumpa av sonen på förskolan, köpa obligatorisk latte på MCD samt hämta ut brillorna, för att sedan åka ut och rida. Jag tror jag kommer få rida dotterns favorithäst igen, Timon, eftersom han har en annorlunda trav än "min" Topaz. Och det gör att jag kan träna lite bättre på att "rida lätt". Jaja. Nog om detta. En stor kopp té nu tack. Och sedan läsa och läsa och lääääsa, för att sedan skriva och skriva.

Allt gott till er där ute!

Lev väl!    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden har rasat på. Det har hänt saker jag aldrig trodde kunde ske. Så omvälvande och frustrerande att jag knappt kan tro att det hänt! En pojke jag känner väl, har haft problem i sin skola. En friskola föräldrarna hört mycket gott om. Skolan startad...

Försöker få tag i de sista solstrålarna så här mot slutet av semestern. Molnen gömmer solen. Det blåser. Jag vill så gärna suga i mej ljuset så jag ska orka vintern.... Jag talade med min nya chef nyss. Jag ska få en annan tjänst en den vi tänkt fr...

Hej alla! Snart ett år sedan jag skrev sist. Jag har blivit faster i december 2012. Gjort min tredje nackoperation, som gick bra men fick svåra komplikationer. Låg intuberad och nedsövd i två dygn... Det fick mej att fundera allvarligt på livet. Vad ...

Idag började Verkligheten. Jag var väl förberedd. Igår veckohandlade jag och kokade kalops och potatis plus en maträtt till samt middagen till igår, allt på en gång. Jag la fram de kläder jag och yngste sonen skulle ha imorse och jag ställde klockan....

Nu är det snart slut på ledigehten. Jag känner faktiskt att jag börjat bli hyfsat avkopplad ändå, och jag har fått, äntligen, till sist, sol på näsan. Juni och juli var hemska, förutom alldeles mot slutet i juli. Jag har ridit massor, och nästan alla...