Direktlänk till inlägg 18 juni 2012

Höstkänslor i juni

Av Jessica - 18 juni 2012 22:41

Hej hopp.

Imorse kämpade jag med att få liv i femåringen, det var ju första dagen på fritids idag. Klockan nio. Han ville inte vakna, så det blev stressigt att hinna dit...Vi fick information om olika rutiner etc. Sedan fick barnen gå ut på gården och leka och kolla läget. Min son verkade ganska intresserad och dessutom positiv. Det finns barn från 1 år till 15 på den här skolan. Alla tar hand om varandra, det är schysst stämning. Jag hoppas min son ska finna en bättre och mer positiv plats här, mot förskolan där allt gått snett... Jag fattar inte hur det kunnat bli så fel på förskolan...kanske för att de varit skitsnåla (på ren svenska) och inte tagit in fler i personalen när de själva insett att det är det som behövs för att min son inte ska göra "hyss"....De har själva gjort fel...de la "problemet" på mej, och inte har sonens pappa varit vare sej informerad eller delaktig, bara jag har fått höra vad min son gjort, när det var som allra värst, ja då hade jag riktig ångest då jag skulle hämta på förskolan. Varje dag fick jag höra en ny sak, och till sist kände jag mej så deprimerad och utan hopp att jag funderade på att avsluta hans plats och istället bara gå hemma och inte göra någonting...men så kan ingen försörja sej, och dessutom studerade jag ju på högskola...Nåja...Jag har kommit igenom ganska många svårigheter hittills, helt på egen hand, och jag kämpar fortfarande. Jag vet att jag aldrig ska behandla föräldrar så som jag behandlats iaf, så jag har ju lärt mej något trots allt...Mina nerver börjar "komma tillbaka" och jag har hittat en fantastisk kvinna på BUP som jag kan ringa nu co då. Oftast då jag blivit knäckt av något som "dagis" gjort eller sagt.. Och nu en sak till...På torsdag ska jag sitta i ett "orosmöte" med socialen och fröken på dagis (som gjort anmälan typ ett och ett halvt år för sent  sådana fall) och pappan (som inte fattar allvaret och dessutom kanske bidrar till oron i vår son, visserligen inte medvetet, det tror jag inte, men hans agerande eller brist på engagemang måste ju såklart påverka hur vårt barn mår. Såklart.) TTill mötet kommer kvinnan från BUP; Monica. Hon är mitt stöd i detta och jag vet fortfarande inte varför dagis valt att göra så här tre veckor innan min son slutar för gott på förskolan...jag kan inte förstå hur hon tänkt. Det är sanslöst olägligt. Det är osannolikt dumt. Och sårat mej på djupet. Jag har blivit stressad och bitter av deras behandling av mej och mitt barn. Från deras sida har de sannolikt handlat som "de ska" och ser mej som en slarvig mamma och ena fröken tar sej rätten att kritisera mej i min mammaroll och påpekar att jag komer försent och att jag då "ställer till det" för min son, för han "klarar inte övergångar"...Precis som om han vore sjuk på något sätt, mentalt. Har fått sämre och sämre hopp och mod, och nu har jag, från att ha haft en smart, empatisk och kramig son, gått in mer på deras linje i tankarna att det är en impulsiv, gränslös, våldsam, aggressiv pojke med en diagnos (som borde ställas) Det är hemskt! Att göra så mot ett barn. Mot hans mamma. Jag uppelever allt som hänt så här, sedan kanske det inte stämmer i alla avseenden...och dagis har säkerligen en avvikande uppfattning. Men detta är MIN och MIN SONS berättelse. Och de har gjort skada. Nu ska jag kämpa tillbaka, jag ska kliva in och skydda mitt barn ÄNNU mer och se till att han får en BRA start på skolan och fritids. Jag vill prata med människorna som ska vara runt honom. Jag vill att de ska tycka om honom och ge honom en chans, och att de ska veta hur han kan reagera i olika situationer så det inte sker slagsmål eller sammanbrott...han är ju så inställd på att leva upp till det dåliga ryktet på dagis som det är idag...det är oerhört orättvist. Jag finner knappt ord. Hoppas verkligen att jag är bättre utbildad och har mer empati och gör bättre lösningar inom mitt jobb i framtiden! Nå.... Mer om höstkänslor. Idag då vi stod på gården i munkjackor och långbyxor i blåsten och såg upp på de grå molnen, då kändes allt som höst. Det är juni och inatt slår Stockholm ett regnrekord från 50-talet, det har kommit mer än 110 ml i juni, redan, vilket gamla rekordet låg på. Nu är det det blötaste juni sedan 1901...Otroligt...Nåväl...Jag fick nästan inte med min son från fritidsgården/skolgården, och det kändes som ett mycket positivt tecken. Jag pratade en stund med en kille som ska ha min son på fritids, och andra halvan av min sons klass. Jag ville prata med honom om att min son kan bli väldigt frustrerad om någon provocerar. Han slåss oerhört sällan om ingen retats eller gjort honom illa (kränkt honom)...Han har inte så lätt för att bli förtvivlad hemma, men på dagis händer det tydligen dagligen, och jag har akut ångest för att han varit i den miljön så länge...Men jag vet inte vad jag skulle gjort annars. Jag har haft korta dagar och jag har försökt prata med personalen. Att de är privata kanske spelar in, det kostar pengar att ta in hjälp. Om de kommer "anklaga" mej för något kommer jag bita tillbaka, allrahelst om de gör det då sonens pappa är med, eftersom han verkligen inte förstår läget och tror att vår son är som vilken unge som helst, men med temperament bara...och han fattar inte heller att då HAN blir så där vansinnigt arg på honom (på sonen) så blir det katastrof inuti huvudet på honom. Pappan säger att pojken inte får bete sej illa, vara oartig och han ska göra som man säger, men det är svårt att respektera någon som är så ombytlig i regler och humör och som retas och kittlas trots att man säger "nej"...Om någon undrar så är jag VÄLDIGT upprörd över allt detta...För att få lite ro i själen rider jag numera. Och idag hade jag en ridtur inbokad som tur var. Då jag kom dit var jag så låg och matt att jag var osäker på om jag ens borde rida...men så fort jag kom fram till min ridtränare (ägarinnan) och hästarna så släppte allt. Jag fick idag rida "lillebror" till min favvo-häst. Vi red i sakta mak ner mot havet, både i skog och på väg. Nere vid havet fick de beta lite och jag bara njöt av lugnet. Det var en helt perfekt ridtur och det tog två timmar. Alldeles underbart var det..Problemet var att jag glömt att jag skulle hämta lillsonen kl 15 och redan 15.15 ringde fröken från dagis och sa med sur och anklagande röst att" det minsann stod 15 på schemat och jag var inte där. Och de hade ju nu förberett min son på att nu skulle mamma komma, och det gjorde hon ju inte..." Jag började stamma och det for fram massor av tankar i huvudet. Jag hörde anklagandet och jag visste inte vad jag skulle svara heller, bara att jag var ledsen att jag glömt ändra tiden. Undrar om de kör detta race med andra föräldrar eller om det bara är mot mej??? Då skulle de ju inte ha ett enda barn kvar, så det är bara mot mej. Inte ens sonens pappa får ju höra något, däremot får JAG höra hur "fin han är med sin son" och att "det märks att de verkligen tycker om varandra". Undrar om hon säger det de få gånger pappan hämtar sonen, fast om MEJ? Skulle inte tro det...Ibland undrar jag om det är något med just MEJ som person, alltså att jag drar fram allt detta hos människor...Det snackas, skvallras, jag blir utnyttjad av folk och fä, jag tappar energi och stöttar andra men får knappt något tillbaka. De jag trodde stod på min sida hugger mej i ryggen, och de jag inte räknat med FINNS där... Jag fattar inte varför jag sitter mitt i strmens öga hela tiden och jag retar mej på att folk, inklusive släkt och vänner, anser sej ha rätt att säga och göra vad de vill mot mej, men som de aldrig skulle acceptera att någon gjorde/sa mot dem... Äsch. Nu får det räcka med sådan negativ energi. Jag klarar mej själv. Jag har studerat ihop en förskollärarexamen, jag är kunnig, proffsig, stark och jag är positiv. Jag har mål som jag strävar mot och uppnår, trots att jag inte riktigt fattat att det är så jag funkar. Jag är inte så slarvig till min natur som tex min mor vill påskina. Det är bara det att jag varit så trött och sliten av allt kämpande för att överleva, att kunna ge mina barn det de behöver, få resa, få bo där vi trivs och mår bra. Jag har inte haft krafterna över till att städa och rensa i alla saker jag har hemma, och ingen har heller erbjudit sej att hjälpa mej...trots att jag alltid hjälper alla andra...skumt hur det kan bli. Nu när jag har ett fint trevligt jobb och börjar på ny kula blir saker och ting annorlunda. Jag kommer ha mer tid, jag kommer kunna städa, köra sopor, vara med barnen, spela spel, gå på bio, rida...Och ju mer jag får vara i min dröm och använda min tid till vettiga saker, den tid jag får utanför arbetet, ju mer "ordning" blir det ju. Synd att jag ligger efter så mycket bara..men det blir bra. Det kommer bli lysande. Jag ska träffa min läkare den 4 juli och han är så glad för min skull. Han håller tummarna. 16 år med smärtor, och sjukskrivning, och jag har pluggat och fixat jobb, helt på egen hand, för att jag ville styra mitt eget liv, och få ett liv. Jag har skapat det liv jag saknat, men mina smärtor finns ännu kvar, och de i armarna är tuffast...det känns då jag kör bilen till jobbet...Jag får deltidssjukskrivning, det kommer nog vara till hjälp. Jag ska klara detta, jag vill och måste.

Imorgon är det dag 2 på fritids för yngse sonen, sedan åker jag och Storebror till en heldag på Grönan. Vi ska boosta mamma.son.tid Hans depression blir allt djupare varje dag, han går knappt ut, äter dåligt och vill inte duscha/byta kläder. Detta är ett sätt att tända ljuset i hans ögon igen, även om det bara är för en stund. Och vi får egentid. Vi behöver det. Han har varit så deppad och aggressiv senase tiden så vi har mest fräst åt varandra. Sånt gör ingen glad...allt hopp till imorgon nu. Sol, tack. Inget mer regn. Vi slog just rekordet, det ösregnade i några minuter nyss. Nu firar vi det med en torr period. Detta ska iNTE bli den sämsta och kallaste sommaren på hundra år, och inte bli så illa som förra sommaren. Då bara längtade jag efter soldagar så jag kunde hänga på stranden med sönerna och vara ute mycket, äta picknick osv. Men det blev liksom aldrig så, det var molnigt, regn, myggigt, mer regn, mer moln. Några få dagar med bad och sol som vi sög ut allt ur, sedan var det över och hösten kom...Jag kände mej utsvulten på sol, och det gör jag fortfarande...Det kan inte fortsätta så här...Kom igen nu sommar! Det ska inte vara höst i juni! Nu måste jag verkligen försöka sova...imorgon är det mer känslor i svallning, både på fritids och då jag ska lämna sonen där en timme. Är oroad inför det, tänk om jag kommer tillbaka till en unge som är helt knäckt...men å andra sidan, han är säker i sej själv och trygg med att mamma aldrig kommer svika honom. Hans tigermamma finns där, oavsett vad som händer...SSå det kommer gå bra. Ja, det blir en nystart och jätteskoj. Nu ska jag sova. Och imorgon börjar sommaren, och hösten försvinner.

Lev väl.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Jessica - 30 oktober 2013 22:13

Tiden har rasat på. Det har hänt saker jag aldrig trodde kunde ske. Så omvälvande och frustrerande att jag knappt kan tro att det hänt! En pojke jag känner väl, har haft problem i sin skola. En friskola föräldrarna hört mycket gott om. Skolan startad...

Av Jessica - 1 augusti 2013 10:49

Försöker få tag i de sista solstrålarna så här mot slutet av semestern. Molnen gömmer solen. Det blåser. Jag vill så gärna suga i mej ljuset så jag ska orka vintern.... Jag talade med min nya chef nyss. Jag ska få en annan tjänst en den vi tänkt fr...

Av Jessica - 30 juli 2013 12:11

Hej alla! Snart ett år sedan jag skrev sist. Jag har blivit faster i december 2012. Gjort min tredje nackoperation, som gick bra men fick svåra komplikationer. Låg intuberad och nedsövd i två dygn... Det fick mej att fundera allvarligt på livet. Vad ...

Av Jessica - 13 augusti 2012 22:01

Idag började Verkligheten. Jag var väl förberedd. Igår veckohandlade jag och kokade kalops och potatis plus en maträtt till samt middagen till igår, allt på en gång. Jag la fram de kläder jag och yngste sonen skulle ha imorse och jag ställde klockan....

Av Jessica - 5 augusti 2012 18:33

Nu är det snart slut på ledigehten. Jag känner faktiskt att jag börjat bli hyfsat avkopplad ändå, och jag har fått, äntligen, till sist, sol på näsan. Juni och juli var hemska, förutom alldeles mot slutet i juli. Jag har ridit massor, och nästan alla...

Presentation


Välkommen! Är en energisk 3-barnsmamma, med tre nackoperationer i bagaget... Lever ett hyfsat bra liv,trots smärtor. Tränar genom stavgång med bungypumpstavar. Ridning är min stora passion, trots allergi. Rider på ryska basjkirer

Fråga mig

0 besvarade frågor

Omröstning

Om det vore val idag, vilket parti skulle du rösta på då???
 Feministisk initiativ
 Vänstern
 Moderaterna
 Centern
 Sossarna
 Piratpartiet
 Kristdemokraterna
 Sverigedemokraterna
 Folkpartiet
 Pensionärspartiet
 Junilistan
 Något annat bättre parti som kommer snart
 Inte rösta alls, strejka på sofflocket

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2012 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards