Veckan som gick. Jag säger bara det. Veckan började med att jag red på måndagen. Jag hade en bedrövlig sits och bäckenet var inte så kul, det kändes snett. Som tur var fick jag en tid till min proffsiga sjukgymnast Marianne, hon har följt mej snudd på hela vägen, från min första skada 1997 tils nu, från då min dotter var 2 år... Ganska häftigt. Hon fixade till mitt bäcken. Hon sa att det var roterat och mest muskulärt, och kunde inte fatta vad jag hade gjort för att hamna i det läget...Jag kom på att jag hade tokstädat hemma, och då tänkte jag nog inte på hur jag rörde kroppen...Hur som helst, jag blev så mycket bättre. Marianne gratulerade mej till mitt nya jobb och sa att jag borde skriva en bok om mina år som gått...med alla smärtor, operationer, olyckor, dålig ekonomi, depp, bråk med Af och F-kassor, socialen och hur jag kämpat med mina barn...Och aldrig aldrig aldrig gett upp...2005 höll jag dock på att göra det. Efter 5 veckors non-stop-smärtor med fullt pådrag och tappat 12 kilo så var jag slut...Men med envisa besök på akuten tills jag fick EN läkare som kom på att det var nervrotsinflammation och jag fick avsvällande och antiinflammatoriskt, så vände det. Mamma körde mej till en tjej som masserade mej och ibland fick vi stanna för att jag måste spy av smärtorna. Jag låg på golvet i bilen för jag kunde inte sitta upp, så sjuk var jag. Och idag sitter jag här, brun och fräsch, med tre fina ungar, i ett litet radhus, med ett jobb och en högskoleutbildning. Jag rider och jag känner mej lugn och glad. Lite trött kanske. Jag har fortfarande ont, men jag mår mycket bättre nu efter mina nackoperationer. Jag ser fram emot livet, mot framtiden. Mina söner börjar må lite bättre, det har varit lite rörigt kring dem. Min yngste behöver nog vara mer med mamma, trots allt. Han sa idag att om jag dör så kommer han vara jättejätteledsen och då vill han inte bo hos pappa...Tänk så mycket de små ungarna går och bär på, och funderar över...  

Nu kom jag på villovägar...Jag skulle ju berätta om vårt sommarlovskul. Jag och femåringen hade tre dagar på raken som vi åkte ut till gården där jag rider i vanliga fall. Medan han hade roliga spännande och hästrelaterade aktiviteter red jag en lektion för Lina. Hon är superduktig och proffsig. Jag fick rida på hennes underbara och välskolade häst, som INTE är en Basjkir. Det var en mäktig upplevelse, och jag red helt utan grimma. Hade bara en sadel. Jag till och med galopperade, svängde, red i åttor etc utan att göra mer än att styra med skänlar och säte och en liten "pekpinne"...Han är så himla lyhörd, den hästen. På de här tre dagarna har jag kommit ruskigt långt, jag har övat massor på rätt sits. Man gör lite annorlunda än då man rider traditionellt, t ex med foten/hälen. Jag är ganska dålig på att rida lätt utan att "studsa framåt" och under galopp studsar jag lite för mycket. Jag har blivit filmad så jag ka se själv. Otroligt givande. En dag fick jag arbeta med hästen i rundkorallen, och han skulle backa bara genom att jag spände ut bröstet och höjde ena armen något (i vinkel) och så tränade jag på inkallning. RIKTIGT COOLT! Han verkligen lyssnade på mej. Men allra roligast var då jag fick honom att lägga sej ner och sedan sätta sej/ställa sej igen. Min femåring hade så roligt de här dagarna och fick en enorm stimulans, att vi liksom gått omkring och bara varit "nöjda" i några dagar nu. Stora sonen har fått följa med sin storasyster med pojkvän på Batman 3 och komma hem halv ett på natten i fredags. Det var stort för honom. Ibland måste man få känna sej stor. Jag hoppas att allt vill ordna till sej nu, jag har ju varit tvångsledig fyra veckor nästan helt utan lön eftersom min anställning börjar först den 13/8...Jag har bara vickat på timlön innan dess, och de pengarna räcker inte så långt. Jag har ju varit tvungen att köpa en nyare bil och jag har lån och andra räkningar att betala av på...och så behöver vi mat. Men jag vill ändå tro att det ska ordna sej. Jag får jobba lite extra helt enkelt. Bara jag får hjälp med barnvakt. Det är inte så lämpligt att lämna bort min lilla kille så rörigt som det är i hans liv just nu. Han har inte riktigt accepterat det hans pappa gjort, och jag har försökt att prata med pappan, men han fattar verkligen inte vad han gjort för fel. Det är alldeles normalt att flytta ihop med en tjej och två tre hundar efter en vecka. Okej, men inte för hans son, som inte ens får sova bredvid pappa längre, och har fått en pappa med väldigt kort stubin och dåligt tålamod vad gäller sonen. Jaja. Det är verkligen tur att jag har stödet från Monica på Kärnan och min mamma mfl. Jag vet att jag behöver balansera upp hans värld och vara den där trygga platsen. Men det är inte bara han som behöver mej...och jag behöver hinna med mej själv också. Men en sak i taget. Just nu mår vi bra. Idag har vi varit en hel dag på stranden, den första i sommar, och vi verkligen njöt och kände oss avkopplade. Det var en sådan där dag som jag skulle behöva ha två veckor till av. Jag vill ha energin innan jag börjar jobba...Pappan kommer ta min yngste till norrland till sin faster på besök mellan torsdag och söndag. Jag är eg helt emot det, men jag har inte så mycket att sätta emot. Sonen är inte särskilt intresserad, och jag tror inte han får ut något av en 40 x 40 mils resa...Bara att han kommer hem mer trött och mer ledsen och frustrerad, bara för att hans pappa har ett jäkla ego...Han menar att det är viktigt att sonen får träffa sin släkt där uppe nångång, men om de är så viktiga för varandra, varför kommer då de ALDRIG ner hit och hälsar på, tro? Det är sorgligt. Pappan håller uppe en bild av en dröm som inte är sann...Och nu ska min son åka med, så då får jag väl försöka hitta på något då. Jag ska "passa" dotterns pojkvän (som snart är 18) för hans mamma/sambo/bröder ska åka bort i en vecka, och han hittar typ på hyss...så han och min dotter ska "hänga här" under den tiden. Torsdag till söndag KAN det bli så att de hänger med hans pappa, som spelar i ett band, på hans spelningar uppe mot Gävle. Vi får se...Nu måste jag sova. Inatt åskar det inte som det gjorde igår...men jag tycker det är väldigt kallt ute...Hoppas solen kommer skina imorgon också. Jag vill ha fler stranddagar med mina söner. Snart är sommaren över, och vi som bara gått och väntat på att den skulle börja...bara regn och mulet och kallt, nästan hela sommaren...så trist. Hoppas jag kan skrapa ihop pengar till en utlandsresa i vinter. Jag behöver solen. Massor av sol.

Sov gott!    

Lev väl.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden har rasat på. Det har hänt saker jag aldrig trodde kunde ske. Så omvälvande och frustrerande att jag knappt kan tro att det hänt! En pojke jag känner väl, har haft problem i sin skola. En friskola föräldrarna hört mycket gott om. Skolan startad...

Försöker få tag i de sista solstrålarna så här mot slutet av semestern. Molnen gömmer solen. Det blåser. Jag vill så gärna suga i mej ljuset så jag ska orka vintern.... Jag talade med min nya chef nyss. Jag ska få en annan tjänst en den vi tänkt fr...

Hej alla! Snart ett år sedan jag skrev sist. Jag har blivit faster i december 2012. Gjort min tredje nackoperation, som gick bra men fick svåra komplikationer. Låg intuberad och nedsövd i två dygn... Det fick mej att fundera allvarligt på livet. Vad ...

Idag började Verkligheten. Jag var väl förberedd. Igår veckohandlade jag och kokade kalops och potatis plus en maträtt till samt middagen till igår, allt på en gång. Jag la fram de kläder jag och yngste sonen skulle ha imorse och jag ställde klockan....

Nu är det snart slut på ledigehten. Jag känner faktiskt att jag börjat bli hyfsat avkopplad ändå, och jag har fått, äntligen, till sist, sol på näsan. Juni och juli var hemska, förutom alldeles mot slutet i juli. Jag har ridit massor, och nästan alla...