Tjopp hopp!

Jag vaknade halv fem och tog en Tradolan, gick på toa och somnade om i någon konstig halvdvala. Upp halv sju, det gick riktigt bra, trots trött och illamående. O kom lite för tidigt, jag blev först arg, trött och morgonsur, men han körde mej till Åhléns så slapp jag åtminstone parkeringsproblemet. Vi fick en strikt, kort genomgång av en mycket tuff chef. Hon är proffsig som bara den, och alla gör som hon säger. Verkligen rätt kvinna på rätt plats!

Det var bara att börja klicka och bippa med maskinen (terminalen) på varenda liten pryl i hela Åhléns... Nåja, det KÄNDES så iaf. Jag hade "present" från starten, vilket innebar att jag skulle ta alla ljus, ljuslyktor, värmeljus, vaser, krukor, blommor i tyg, prydnadsstenas OCH SÅ VIDARE. Jag vet precis vad JAG vill ha i present nu iaf! Blev tokförälskad i ett avlångt ljusfat av sten som gick i grått med lite röda färger, antagligen sandsten (nu är man skadad efter allt pluggande) och några vackra blockljus. Gärna några doftande också, men ABSOLUT INTE ROS! HU! Det fick jag ont i huvudet av, men det fanns något lemongrass och citron/basilika, tror jag, som doftade gott. Tänkte genast på min väninna C som averkar doftljus på löpande band ;O)

Mina armar mår INTE bra av att arbeta över huvudet, som var fallet med ljushyllan. Men man kan ju inte direkt gå och beklaga sej, så jag bet ihop. Varje timme blev man nerkallad för att byta terminal, och vid tio fick vi frukost och en massa smågodis till dem som ville. Upp igen, klick, bipp, bipp och ner och byta. Om och om igen. LUNCH halv ett i 30 minuter. Chefen höll stenkoll, ingen satt för länge där inte. Klick, bipp, bipp. Sista timmarna spenderade jag vid "kontor" (allas hatställe att inventera pga alla SMÅSAKER) och det tog 1.5 timme att klicka igenom bara pennorna. Suck. Hittade förstås en massa braatthagrejer även här, både privat och till kontoret. La undan lite i en korg som jag betalade efter arbetet var slut. Vi blev klara redan 16, och vi trodde alla att vi skulle jobba till 17. Jag tyckte det var kul att få komma ut och träffa lite annat folk, och jag skulle absolut kunna tänka mej att jobba där, faktiskt. Åhléns är min absoluta favoritaffär!!! Men kanske inte med inventering då...Möjligen nästa år om de kallar in mej... Vi får se, mina armar känns som gorillaarmar och det gör ganska ont i fötterna...

När man ska köpa något måste man gå ut genom personalingången, runt huset, in genom stora entrén och betala i kassan och få ett kvitto. Gör man inte så, och betalar och går ut genom personalingången(utgången) så kan man få problem om en kontrollant dyker upp. Ja, ja. O hämtade Bille på dagis eftersom han kom hem från jobbet riktigt tidigt idag, och sedan kom de och hämtade mej. Skönt, jag var helt slut faktiskt.

Vi fick pizza till middag som O bjöd på, det var snällt, inte hade jag orkat laga någon middag ikväll inte...

Nu har lille sonen tittat en stund på sina tåg, och jag har startat en maskin med tvätt. Jag försöker hela tiden beta av lite åt gången och inte hamna med två meter hög rentvätthög igen. Jag orkar inte börja om. Nu när vi har så fint. Det är bara att jaga efter barnen så de sköter sitt och att hålla efter precis hela tiden. Det går, men det krävs nog lite träning innan det sitter hos alla...

Hoppas min sjukgymnast kan fixa till mej imorgon. Efter honom ska jag plugga med min miljögrupp några timmar. Hoppas jag hinner vila något iaf...

LEV VÄL.

Min lilla son, snart 3 år, är fullkomligt BESATT av allt som har med tåg att göra. Till och med RÄLSEN tycker han om. Jag hämtade upp honom efter jobbet (på dagis) där han sprang omkring med en spindelbok i högsta hugg...HAn hade hittat en spindel i postlådan, och ville veta vad det var för "sort". (Snacka om att han blivit "smittad" av alla mina timmar med småkrypsläxor här hemma, kul ju!) och vi listade ut att det var en korsspindel. Sen åkte vi hem. Det första han sa var att han skulle se på "gågen" på datorn. Suck. Jag startade den och klickade fram YouTube och lite tåg...Lagade mat lite snabbt, men avbrott varje minut för att klicka fram en ny liten enminutssnutt på den jäkla datorn...Jag ledsnade till slut, så nu har jag lärt honom att manövrera musen på laptopen och klicka på de filmer han vill se. Han är nöjd och jag är nöjd. Visst, det blir lite missar ibland, han kommer på någon annan film och utanför "tågfilmerna".

NU ska jag börja göra oss klara för sängen. Imorgon ska jag gå upp ruskigt tidigt för min kropp...Jag håller knappt ihop före klockan åtta på morgonen, och jag ska upp kvart över sex...HU! Får försöka vakna kl 5 och ta en Tradolan så jag kan komma ur sängen och åka till Åhléns och inventera. Allt är förberett. Kläder till mej och kläder till Bille är framlagda. Jag har pratat med moster så hon tar med sallad även till mej så jag får någon lunch. Ska se till att Dotter dyker upp och att T lägger sej snart oxå. Det är lite "Kändisdjungel" för honom sen hoppas jag han sover.

Min lilla kille är så stolt och glad över att han kan manövrera datorn alldeles själv! Men är det inte så att OM man VERKLIGEN VILL något så lär man sej precis allt om hur man ska ta sej dit? Och sen behövs naturligtvis lite begåvning oxå ;O)   Och den har barnen fått från sin mamma, mej!

Sov gott och ha en bra dag i morgon. Om ni kommer ihåg det så tänk lite på mej och allt mitt räknande...

Och tre av mina kompisar, ni kommer få en överraskning i brevlådan imorgon. Bara ändå. För att jag liksom tyckte ni skulle ha det ;O)

KRAMIZ!

Lev väl.

Tjenixen!

Jag har hade den förhatliga duggan igår med däggdjur, småkryp, träd, fåglar, bergarter och fågelläten... Jag mådde inte så bra, mådde illa och hade onte, men jag körde på, orka göra den senare...

Hade några RIKTIGA slarvfel. Tex skrev jag KRÅKA på KAJA (otrooooligt, men bilden var dålig...) och så skrev jag lind två gånger. Står och tänker "ask" och skriver lind. Så irriterande! Men fick betyg "B" iaf, så jag är ju nöjd. Tror medlet var riktigt högt i vår grupp. Alla är så himla ambitiösa och pluggar och stöttar och fixar hela tiden. Det är härligt tycker jag.

Idag har jag pluggat lite med Vic och då kom vi på att vi har ju fältstudien kvar! Jag hade liksom missat den i tidsplanen, ska redovisas 5 oktober. Ringde min VFU-handledare och bokade in ett besök och det blir 1 oktober. Ska bli superkul att komma tillbaka till alla barnen. Nu är jag med Kicki (handledaren) och hon har följt med 3-åringarna upp till "storsidan" och därmed hänger jag också med dit.

Regnet har kommit och gått i ett par dagar, men luften blir så frisk och fräsch och jag mår faktiskt riktigt hyfsat idag. Missade dock föräldramötet i T's klass idag eftersom jag saknade barnvakt, och "fröken" hade meddelat att det var "ett föräldramöte utan barn". Jag gjorde kryddiga korvar med potatismos till middag. Stora sonen gick en sväng till mormor (han saknade henne lite, hon har varit upptagen med sin köksrenovering ett tag så nu var det dax) medan min lilla tyckte att vi skulle åka till min Lillebror, Milla och dera hund. Så det gjorde vi. Det var trevligt att träffa dem, vi gjorde inget särskilt. Bille kollade in deras skalbagge/kackelackeodlingar. Och morsade på "Ödlis", medan jag hade dragkamp med minipitbullen...HU, så stark hon är! Hon är så söt, och så rolig!

När 45 tempofyllda minuter gått, sonen var svart runt munnen av allt lakritsgodis han "stulit" och min allergi började göra sej påmind, ja, då åkte vi hem igen. Bille ville ha kladdkaka, skivad banan och A-fil...(!)

Nu ska vi i alla fall hoppa i säng. Jag ska till jobbet imorgon, och på torsdag blir det en mardrömsmorgon, då ska jag inventera på Åhléns. BÖRJAR klockan 7:00. Vilket betyder att jag MINST måste kliva upp halv sju...helst klockan sex...Min kropp som inte fungerar på morgonen, detta blir spännande. Som tur är ska O komma hit och hämta Liten vid kvart i åtta och köra honom till dagis. Då får även Bille en chans att vakna till innan han ska äta och busa.

Ha det så bra!

Lev väl.

 Hej. Jag ligger i rum 23 på sjukhusets akutmottagning. Låter värre än det är. (Hoppas jag iaf) Jag har haft så himla ont i bröstet, liksom in bakom/in i vänster bröst. Och ut i ryggen. I flera dagar. Idag blev det MYCKET värre. Kan bara andas korta andetag, annars hugger det som bara den! Så jag åkte upp till akuten efter maten, som för övrigt var färdig när jag kom hem. O hade fixat. Och min vilda unge var oxå hemma. Min bustrollunge som snart är tre. HUR vild som helst. Och han TESTAR HELA tiden! Mina nerver och tålamod... Men SÖT är han. Tur det. Annars vet man inte hur gammal han skulle bli;-)

Igår hade jag en LÅNG dag som var tyst och lugn. Jag städade lite och sov faktiskt riktigt länge. Jag somnade om efter Dotter gått till bussen (skulle jobba) noch sov till halv elva. (Men sov knappt på natten, saknade min sängkamrat...) Senare på em pluggade jag och Vic. I typ fyra timmar. Jag trivs JÄTTEBRA att plugga med henne. Vi funkar perfekt ihop. Tyckte vi kunde det mesta och hade koll...men nu när jag ligger här i min ensamhet och har SKITTRÅKIGT i väntan på provsvaren, kom jag på att jag minsann har tappat allt som har med bergarterna att göra! HELP! Det får väl bli som det blir imorgon... Jag har fått lämna blodprov och de har tagit EKG. Blodtrycket är bra. 108/57. ... Nu kom läkaren! Inga tecken på propp. Eller annat. Han tror det är muskelvärk som har med mina andra smärtor att göra! Man kunde se tecken på inflammation kring hjärtat utan att det har med själva hjärtat att göra, alltså inget fara på taket! Ska äta antiinflammatorisk medicin och vila. Jippi. Jag får gå hem! Så skönt att det var lugnt! Man blir ju lite rädd... Nu åka hem. De behöver inte säga att jag får gå hem två gånger. Röret i armen ska dras ut först. (AJ!) Lev väl.

(NU har jag kommit hem. Två av tre barn sover. Jag ska krypa ner hos den minsta och sova. Har tagit en antiinflammatorisk tablett, ska försöka att inte stressa så mycket framöver, och hoppas att plugget går bra utan att jag för den sakens skull ska få skitbetyg...Man vill ju göra sitt bästa, men ibland räcker inte kroppen och energin till på alla plan. Det var en liten lärdom, och jag veeeet att jag har lite för mycket ös, men min doktor sa att jag har perfekta värden i övrigt, och att om jag påverkades negativt (mer än detta då, som kanske inte alls har med stress att göra trots allt) så boooorde mina värden vara sämre och blodtrycket definitivt högre! Jag har ett långt liv att se fram emot, hoppas jag. Sov gott. DUGGA (mindre tenta, alltså) imorgon. Jag ska inte läsa mera nu, jag orkar inte, jag kan inte trycka in fler saker i skallen ändå.

Önska mej lycka till...Betygen baseras "till stor del" på dugga-resultatet...

Lev väl- och TA HAND OM ER!

Trist rum, och tråkig väntan i ööööver tre timmar, trots att jag fick komma in direkt... (Och du, Bea, HUR vrider man bilden rätt??? Jag fattar bara inte...?)

AJ! Det gjorde svinont, och dessutom var jag tvungen att ha kvar ett plaströr i ådran tills röntgen och allt var över...

Hej!
Kom hem för en kvart sedan, hann med bussar och tunnelbana och allt så vi kom hem i vettig tid. På dagen idag har jag varit en snabbis till Ikea, sen hämtade jag Bille på dagis, gosade ordentlig med honom och sedan hoppade jag in i duschen och stressade på alla tre barnen till bilen. Åkte bort till O, som lägligt nog var utan bil, och han fick åka med till busstationen. MASSOR av kramar och pussar på sönerna och så iväg...AJH, i hjärtat på spindelmamman...

Vi hittade lätt till mOsebacke, satte oss och vi beställde mat och vin (dottern fick sprite). Oxfilémacka. Med blodig köttbit trots att jag ville ha welldone...De gjorde om och gjorde en nästan lika blodig, men då teg och led jag och åt snällt.

SHOWEN var omtumlande som en berg,- och dalbana. Vi ömsom skrattade och ömsom lysnnade med stort allvar. Den var verkligen bra! Cary var enastående. Han spelade 9 karaktärer och var riktigt träffsäker med sina olika "gubbar". Efter showens slut blev det da capo, och hjan körde sista numret (sång och dans och glädje) en gång till. Och vad GÖÖÖR karl´n??? Han drar upp mej, dansar runt och tar upp mej på scenen! YJOHOOOO?! Jag  försökte "gilla läget" och hakade på honom och hans rörelser. Kul. Dottern tyckte inte att mamma var pinsam, så det var ju alltid ett gott betyg ;O)

Pratade lite med honom och hans syster, sen åkte vi hem.

Glada och med showen att tänka över på bussen.

O ringde ett par gånger och meddelade staus på pojkarna. Bille ville inte riktigt somna och T hade råkat störa just som han hööööll på att somna och när jag pratade sista gången med O ((tio över tio) var skrutten fortfarande vaken. Och lite ledsen. (JOBBIGT! AJ, AJ!)

Nu sitter jag vid köksbordet och äter jordgubbskräm och tycker att det känns konstigt och tomt hemma...Hoppas jag kan somna och att mina pojkar har det bra och inte längtar efter mamma alltför mycket. Jobbigast kommer det att bli att lägga mej i min säng, som nu saknar en liten varm och mjuk busunge som kryper ihop nära, nära...Buhu.

Men, jag behövde detta tror jag, att sociala lite...Och jag träffar dem imorgon igen, mina älskade ungar... Och det var riktigt läckert att gå på galej med min stora lilla dotter, som faktiskt verkade tycka att det hela var riktigt roligt och trevligt. Hon skrattade gott hon också, och vi småpratade lite när vi gick hemåt från bussen. GOA UNGE!

Sov gott alla!

Och till mina barn: JAG TOKÄLSKAR ER ALLA TRE!

Lev väl.

Heeejsan!

Igår hade jag svåra sömnsvårigheter, apropå Beas blogg...Kvart i tre hade jag fortfarande inte somnat. Tusen tankar i huvudet...Borde jag inte kunna lämna ifrån mej yngsta sonen till hans pappa en enda natt och bara ha kul och koppla av? Men det funkar inte så, lixom. Jag VET att jag behööööver just det, egen tid, men det kan jag ju ha ändå, vill inte att han sover borta...Har iaf beslutat att ge det ett försök. Jag har en väninna som TVINGAS (av Tingsrätten) att lämna sin son varannan helg, till en pappa som är sjuk i huvudet (bokstavligen) och psykiskt störd, och riktigt läskig, jag kan inte gå in på allt sjukt och alla lögner och hans otroligt läskiga manipulativa dravel ha lyckats smeta i socialpersonal och domstol, men han har tvingat fram att den lille killen SKA sova hos honom varannan helg, från TVÅ års ålder. TROTS att varenda vettig barnpsykolog varnar för och bestämt avråder att man lämnar bort barn över natten FÖRE TRE ÅRS ÅLDER. Hon (och sonen hennes) har det ÄNNU värre än jag och min son. F (kompisens son) vill inte ens vara med pappan, och han har försökt visa/meddela detta ända från första början. Han VILL VERKLIGEN INTE! Och till en sån jäkla äckelmänniska måste hon om och om igen lämna sitt barn...Så, som jag tidigare sagt, det finns ALLTID någon som har det värre... Men det betyder ändå inte att jag inte känner och tänker som JAG gör. Ska i alla fall åka imorgon med Dotter och Gunilla till Mosebacke. Och umgås med min stora unge. Sen får jag väl hoppas att jag kan somna, annars blir det en insomningstablett....

IDAG har jag varit först hos Anders och töjt och tänjt på stackars nacken/ryggen, sedan direkt till ett möte med portdörrsnissen (som för övrigt måste trott att jag gick på speed, eftersom jag samtidigt försökte attestera fakturor och leta efter nycklar osv.) och sen for jag hem, åt pannkaka och så till Vic. Tili kom också och vi försökte strukturera upp en fungerande studieteknik med allt vi ska ha på duggan på måndag. Det blev lite hattigt, kanske, eftersom det är så himla många olika djur, insekter, löv och annat som vi ska kunna. Däggdjur, spår och spillning, bergarter, eruptiva, metamorfa och sedementära, samt mineraler och jag vet inte allt...Suck, Kompis C är däremot fenomenal på att få in sånt i huvudet, till och med alla latinska namn hit och dit...HON har minsann ingen släng av senilitet så som jag har...Åh, vad jag är dålig på just minnessaker just nu, och skriver och pratar konstigt. Skulle skriva asp idag och skrev aps...Och så där har det varit ett tag, jag tror jag är lite stressad... Hehe. Samma sak när jag ska prata, en del ord försvinner, det blir helt tomt i huvudet tex när jag ska hålla föredrag. Jag som alltid haft lätt att stå framför en grupp och prata, och ha järnkoll på det jag ska tala om. Nu försvinner det och jag står och liksom letar inne i huvudet medan gruppen tålmodigt och vänligt väntar...Jag tror det är detta som är förstadiet till den berömda "springa-in-i-väggen" sjukan... SÅ. Imorgon ska jag släppalite på allt. Åka till Ikea och köpa två ben till en sockelhylla samt ett hyllplan till micron så den kan (äntligen) fastmonteras. OM jag råkar ha pengar till golvlister i köket så handlar jag även det på BAuhaus. SEN ska jag åka och hämta min Bille-kille, packa väskan för sova-över-hos-pappa-grejen, ringa O som får hämta mina söner, gråta en skvätt, duscha och hoppa på bussen tillsammans med Gunilla och Dotter och dra på galej i Stockholm...Hoppas jagkan ha roligt och uppskatta min "ledighet" bara. Jag är dålig på att vara ledig. Alltid finns det något att riva och röja eller måla...Men lördag förmiddag skall ägnas åt Prison break säsong 4, sen plugga på em med Vic. Önska mej lycka till med "gräsänkamamma-natten/dagen"

Om man inte provar så vet man ju inte om det går!

Lev väl.

Förlåt Loppan, men jag måste sno lite av din bloggrubrik från idag...Jag fick så många tankar när jag skulle lämna en kommentar att det nästan blev ett helt inlägg borta hos dej...

Det här med supermamma. Jag ÖNSKAR jag var en supermamma. Men vad menar man egentligen med det uttrycket? Nu antar jag att du menade att du önskade att du orkat anstränga dej liiite mer just idag för att piffa och fixa tills sonen kom hem och skulle värma upp sej efter segelturen i regnet...Men jag drar det lite längre, för JAG vill, och alla ni andra där ute som har barn, vill att mina barn ska ha det BÄSTA, av allt. Och att jag ska ta med dem ut ivärlden på olika resor så de får erfarenheter och upplevelser. Och så vill jag lära dem hyfs och sunt förnuft, de ju ska bli fina, självständiga och empatiska och ansvarsfulla vuxna medborgare i detta land, med en trygg och stabil barndom, fylld av bus, lek, skoj, äventyr och roligheter. Inga curlingungar här inte som blir dryga, kaxiga, slappa vuxna och som bara förväntar sej att andra ska sopa rent både framför, under och bakom dem!

Men! Hur ser verkligheten ut? Jag HINNER inte vara jätteskojig och hitta på äventyr hela tiden, jag KAN INTE ta med dem på resor hela tiden eftersom jag har enormt dålig ekonomi. Och jag är superdålig på att komma ihåg vilken dag som gympapåsen ska ner i T¨s rygga, vilken dag Veckans ord-boken ska i och så vidare. Så möts jag i dörren när jag kommer hem från min skoldag av en arg och förnärmad son som gapar åt mej (argt) att jag inte kagt i den och den boken "som vi skulle ha idag!" Och då blir JAG riktigt irriterad. "Du är ju för sjutton snart tio år, ska inte du kunna komma ihåg sånt själv??? Jag har MASSOR av andra saker i mitt huvud, jag till och med missar vissa viktiga möööööten!"

Tjoff, och pang, så gick ytterdörren igen och han har gått iväg. Arg. Men hallååååå? SKA man inte kunna packa ner gympapåsen tisdag och torsdag samt hålla koll på vilken bok som ska tillbaka till skolan när man är tio? Åtminstone med viss hjälp, typ ett uppklistrat schema på ytterdörren...Får jag nu skörda det jag sått? Har jag curlat trots att jag verkligen försöt att inte sopa framför deras fötter hela tiden?! Min dotter har alltid varit självgående, men T är lite bekväm och så är han onaturligt rädd för att göra fel eller misslyckas. (Jag jobbar hårt med honom på de områdena, med tveksamt resultat dock) Jag kan bli tokig på hur lååååångsam han är, och liksom frååååånvarande, så då kastar jag ner grejerna i väskan, eller lägger fram kläderna så han åtminstone kommer med rena kläder till skolan några dagar i veckan...Det kanske ÄR curlingsyndrom? Duktiga mamman, som ska hålla i ordning på fyra familjemedlemmar (inklusive fågeln alltså) så de sköter sej, är hela och rena, äter och dricker och har det fint omkring sej...PLUS mina två bostadsrättsföreningar, med medlemmar som i en aldrig sinande ström gnäller, klagar och hittar på grejer så jag måste anlita jurister, och ha fajter...Och så jobb och skola ovanpå det...MAN KAN INTE VARA EN SUPERMAMMA! Man kan inte ens vara en super. Bara sej själv, och alla gör väl sitt bästa som förälder, kanske lite för mycket ibland. Barn tar inte skada av att ha tråkigt då och då, att ha sysslor hemma som de ansvarar för, att sköta sitt skolarbete, inklusive läxor utan att mamma står över dem och tjatar...Barn tar heller inte skada av att INTE få allt de önskar...Då menar jag bokstavligen att en mammas uppgift INTE är att på alla sätt och med alla tillgängliga medel försöka uppfylla sina barns alla önskningar. För det har vi, dagens generation föräldrar, en jäkla tendens att göra. Vad händer med de barnen? Vad blir sensmoralen? Jag själv fick ganska mycket av vad jag önskade när jag växte upp, men det var väldigt mycket som aldrig gick i uppfyllelse, vilket är nyttigt. Man behöver få drömma, längta och önska. Jag hade fasta regler och min mamma var alltid konsekvent, rättvis och schysst. Jag fick hänga med henne och städa (ett extrajobb hon hade på Komvux) då jag var 11-12 år, och jag fick sköta vissa saker hemma och hade en hyfsat månadspeng om jag skötte mej... Egentligen ÄR det inte SÅ kul när precis allt på önskelistan prickats och serverats. Man uppskattar en sak mer om man sparat och längtat och kämpat för den, dessutom är man mer rädd om den då. Eller vad tycker ni?

Vi ska som vuxna förebilder försöka hjälpa barnen att handskas med många olika saker genom livet; besvikelser, ilska, lycka, sorg, hopp och förtvivlan. Vi ska försöka få dem att förstå pengars värde, och att det inte gåååår att få exakt allt man vill bara för ATT man vill. Min dotter får tex jobba två gånger i månaden, varannan lördag, för att tjäna ihop till saker jag inte har råd att ge henne, och som hon ABSOLUT bara MÅSTE ha. Det är nyttigt tror jag. Och T får göra vissa uppgifter hemma (han är ju lite ung för jobb än så länge) och pricka av poäng tills han kan få köpa det HAN absolut önskar sej. Visst får de massor av saker av mej ändå, och visst har vi flackat och farit mycket. Men UPPLEVELSER är viktiga, tycker jag. Erfarenheten av sådana resor vi gjort kommer vara nyttiga att ha när de blivit vuxna. Italien i september förra året, då de fick besöka Rom, Colosseum, Pompeji mm. Kanarieöarna då vi hyrde bil och badade i Atlanten medan folk gick hemma och frös. Flygresan till Piteå, tågresan till Ystad. Resan ut till Birka och allt annat vi gjort, det har barnen uppskattat och de har roliga fina minnen.

Jag är övertygad om att alla mammor där ute ger sina barn så mycket de bara kan, av allt, bara för att de älskar sina barn så iomla mycket. Men har ni tänkt på att just detta kan göra så barnen blir helt andra personligheter än de de SKULLE kunna blivit om de fått lite motstånd ibland och fått kämpat ibland och fått misslyckas till de lyckats?

Det var bara lite tankar jag fick i kväll. Hoppas ni har lite kommentarer och funderingar; sånt tycker jag är intressant och kul!

Jag ska plugga imorgon och åka till sjukgym för nacken på morgonen och för ryggen på kvällen, samt träffa portdörrsnissen klockan elva. Undrar vad jag har glömt som var viktigt? Kommer kanske på det i drömmarnas värld...

Lev väl.

Ps. Håll tummarna att mitt halsonda drar sej tillbaka under natten; jag har absolut inte tid att bli sjuk nu!

Hoj, hoj, där ute i cyberdjungeln!

Jag tror jag har haft lite för högt tempo ett tag nu. Mitt hjärta gör ont, eller rättare sagt runt hjärtat gör det ont. Om jag andas in för häftigt skär och hugger det i bröstet. Aj. Det blev en otrtoooooligt lång och seg dag med föreläsning om bergarter och mineraler, eruptiva hit och sedimentära dit... HJÄLP! Jag hade riktigt ont i kroppen och panikkänslor när klockan var halv tre...Då gick några, och lite senare gick fler...En efter en droppade liksom av, och till slut var vi 3 stycken kvar. Och eftersom jag var i ett ruskigt dåligt skick så gick jag också. Stackars vår lärare. Tyckte synd om honom...Det märktes att detta inte tillhörde hans favoritämnen när han föreläste tungt och kompakt från en power-pointpresentation. Som för övrigt skall läggas ut på Blackboard...Det som var BRA var att vi fick titta och känna på olika stenar, mineraler och lista ut vad det var för något samt se karaktärerna. Vi har duggan på måndag, och jag har insett att jag endast koncentrerat mej på fågelläten, och TOTALT missat både träd, småkryp och dessa bergarter. SHIT! Hur ska man hinna få in det på några dagar? Jag ska ju dessutom jobba imorgon...

På torsdag ska jag tillbaka till Marianne. Min rygg är inte bra än, trots att jag var hos henne i torsdags. Det satt riktigt illa, så jag blev varnad över att jag ev skulle behöva komma en gång till. Skönt att hon finns!

Jag är riktigt less över att min kropp bråkar så mycket. Nu är det liiiite för mycket. Mitt högra KNÄ gör ju också ont, jag känner mej som 89... Pust. Det med hjärtat är lite läskigt, jag vet inte om jag behöver bli orolig, men det skadar nog inte att förööööka skruva ned tempot något. Men det är lättare sagt än gjort. Jag har lite för mycket ansvar och styrelsen jagar en hantverkare för besked om han tänker/kommer hinna ordningställa lägenheten som vi sålt, samt en massa annat som han inte är färdig med. JOBBIGT!

Efter skolan idag så åkte jag hem, satte mej på kontoret här och fixade med månadsavierna. Tog några timmar, men jag måste, jag får ju lön. O hade Bille (han hämtade honom med en lastmaskin till sonens stora förtjusning) och de kom hem vid halvåtta, då var jag precis klar med allt.

Vi har sett lite på TV och nu tänker jag ta en insomningstablett. Är slut i hela kroppen men känner mej inte särskilt trött...

Och vet ni, en sak till; i morse BÄDDADE Dottern sin säng innan hon gick till skolan!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Allvarligt, DET HAR ALDRIG HÄNT i världshistorien! Hoppas det håller i sej, jag orkar inte slösa energi på att plocka efter henne längre. Eller inte efter någon annan överhuvudtaget...

På fredag ska jag på show på Mosebacke. Har redan ångest. Vill inte sova utan min lilla kille!!! Han har aldrig sovit utan mej i hela sitt liv! Och det känns som han är för liten fortfarande, och han är så mammig...Storebror ska ju också sova där hos O, men jag vet inte, det känns inte rätt. Bara för att jag fått fribiljetter och ska vara lite ego och gå på show och komma hem för sent liksom... Jag tror inte jag vill längre...Kommer dessutom vara jättetrött redan vid nio,,,Det kanske är en dum idé? Men nu har jag bjudit med Gunilla och Dottern, fixat barnvakten med O...Vad JOBBIGT! Bläh...Bille kommer absolut överleva att sova hos sin pappa, men OM han längtar efter mamma och O inte fixar det? JOBBIGT!!!

Nej, nu ska vi sova. Ha det så bra! Jag behöver stänga ner lite. Har ju mitt hjärtknip att tagga ner...

Lev väl.