När det är som värst, svartast och mörkast i livet, det är då man hinner tänka. Man tänker massor. Minnen snurrar runt i huvudet och ord som sagts kommer åter. Med en mormor som ligger på sjukhuset, med smärtor efter fall, förvirring efter propp och inte längre orkar finnas, då blir livet plötsligt tungt att leva, varje andetag svårt att ta och tårarna rinner i strida strömmar på kinderna. Då spelar liksom inte bråken med tonårsdottern så stor roll längre, det är inga viktiga saker vi tramsar om ändå. Inte heller spelar det någon roll att handtaget till tvättmaskinen pajat och att bilen håller på att krascha. De är materiella ting, de kan ersättas. Man kan köpa en ny, även om det tar tid att få ihop pengarna. Men man kan inte få en ny mormor, dotter eller son. Min mamma kan försvinna imorgon, eller min pappa på måndag. Det vet inte jag i förväg, det kan ingen veta. Därför önskar jag nu, att du som läser detta, tar ett andetag, tänker lite på vad du ser som viktigt i livet, i ditt liv, och fokuserar på det en stund. Vad är du tacksam över? Vad är du stolt över? Ljusa minnen hos personen du fajtas med? Idag. Det är nyckelordet. Det är bara nu och idag som räknas. Imorgon kan det vara försent. Prioritera dina kära, dina barn, din egen hälsa och glöm aldrig att säga det där viktiga du skjuter upp hela tiden... Man får vara arg och ovänner, men bli sams igen, prata. Imorgon, då kanske en av er inte finns. Fånga dagen - Carpe Diem, det är så sant. Ibland går livet inte att planera, det bara sker saker du inte kan råda över. Det du kan styra är vad DU säger, handlar eller gör. Var rädd om ögonblicken, ta inget för givet, njut i nuet och idag av det lilla, och det stora, som sker runt dej. Jag kommer kanske inte kunna handskas med att min mormor går vidare, blir en ängel och slipper sina smärtor. Men jag kan minnas henne, hennes stora hjärta, med värme, och förstå att hon behöver få vila, även om det i min själ känns smärtsamt. Livet är en gåva, och vi gör alla så gott vi kan, eller? Jag har varit alltför trött, sur och bråkat om småsaker den senaste tiden, och nu sätter jag in ett stort starkt fokus på att leva IDAG och försöka hitta allt som är bra, positivt, och följa det. Välj dina strider, du måste inte vinna alla matcher...Lev väl.

 

loppan

11 oktober 2010 06:33

Ja kan bara tänka mig hur d känns i dig :-( Vill int ens föreställa mig den dagen när den når mig, tårarna kommer direkt.
Skickar dig många styrke-kramar,
loppan

http://lopplottan.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden har rasat på. Det har hänt saker jag aldrig trodde kunde ske. Så omvälvande och frustrerande att jag knappt kan tro att det hänt! En pojke jag känner väl, har haft problem i sin skola. En friskola föräldrarna hört mycket gott om. Skolan startad...

Försöker få tag i de sista solstrålarna så här mot slutet av semestern. Molnen gömmer solen. Det blåser. Jag vill så gärna suga i mej ljuset så jag ska orka vintern.... Jag talade med min nya chef nyss. Jag ska få en annan tjänst en den vi tänkt fr...

Hej alla! Snart ett år sedan jag skrev sist. Jag har blivit faster i december 2012. Gjort min tredje nackoperation, som gick bra men fick svåra komplikationer. Låg intuberad och nedsövd i två dygn... Det fick mej att fundera allvarligt på livet. Vad ...

Idag började Verkligheten. Jag var väl förberedd. Igår veckohandlade jag och kokade kalops och potatis plus en maträtt till samt middagen till igår, allt på en gång. Jag la fram de kläder jag och yngste sonen skulle ha imorse och jag ställde klockan....

Nu är det snart slut på ledigehten. Jag känner faktiskt att jag börjat bli hyfsat avkopplad ändå, och jag har fått, äntligen, till sist, sol på näsan. Juni och juli var hemska, förutom alldeles mot slutet i juli. Jag har ridit massor, och nästan alla...