Hej igen!

JAg har haft alldeles för mycket att göra igen... Det har varit mycket smärtor, vikariat på dagis så man kommit hem med armar långa som en gorillas, bråk och trassel med tonårsdotter (som bara inte kan låta bli att hitta på hyss) och så värst av allt; min fyraårings förskola har börjat klaga järnet. Var och varannan dag jag kommt så har de berättat att sonen gjort ditt och datt, han har jagat någon stackars Molly så hon ramlade, han målade förskolan röd, han kör på de andra barnen med cykeln, han slåss, han gömmer sej, han protesterar, han är hemsk. Han gör dem arga. Jag och sonens pappa var på utvecklingssamtal. Och sonens fröken sa följande (trot eller ej, men det ÄR sant) "Det här har jag aldrig sagt till några föräldrar förut, men ert barn kan verkligen göra mej RIKTIGT JÄTTEARG, frustrerat riktigt arg så man verkligen får skärpa sej". Det tog några dagar för mej att få allt att liksom sjunka in. Sedan skrev jag ett brev till dem och talade om att det verkligen inte känns bra att lämna mitt barn där om han kan göra dem så arga. Vart ska det sluta? Vad har de för planer för att få det att fungera? Jo, de vaktar honom, varje steg han tar...Inte det minsta traumatiserande, eller hur? Och stoppar honom på en gång, typ. Har ingen funderat över varför han nu hmanar i alla dessa (enlig dem påstådda) situationer? När jag frågar, så svarar han så ärligt på frågorna. Han skyller inte ifrån sej, utan säger och erkänner som det var. Ofta är det en Pontus (sorry, Loppan, men så är det) som bråkar vääääldigt mycket och retas, klart han blir arg, min son. Men fröknarna tycks endast se vad W gör...Och när man hela tiden blir jagad och inte får och alla utgår från att man ska hitta på dumheter, ja, då blir man sådan till slut. Nu har jag bokat en tid hos BUP. Jag vill att de träffar mitt barn och ser om han skulle kunna ha någon diagnos (vilket förskolan är övertygad om). Och oavsett om han har det eller inte så vill jag veta, och jag vill veta vad det finns som man kan göra för att hjälpa min pojke ur detta?! Han hamnar ibland i bråk även hemma, med storebror eller med kusinerna då han är med sin pappa. Jag har docj aldrig upplevt hans beteende som aggressivt. Inte på något sätt. Han blir mest frustrerad om någon är elak/retas och kränkt, och visst, han slåss, men ofta som en direkt reaktion på en händelse (någon som slår honom eller retas). Vem skulle inte slå tillbaka? Nu vet jag iaf inte längre hur jag ska göra med något? Förskolan målar ju upp en monsterbild av mitt barn, vilken jag inte delar. JAg funderar och tänker och undrar. Ska jag byta förskola? Hur skulle en flytt påverka honom? Varför kan de inte köpa in en psykolog själva, jäkla snåla privata förskolor...JAg kan knappt sluta fundera och jag tycker så synd om min lilla kille. Han är en liten klok kille som kan mycket, tänker mycket och vill vara med överallt. Han vill kunna allt som storebror kan, och han ger igen när någon är dum. Jag kan inte se att han skulle ha en bokstavskombination?! Jag har läst om tex ADHD, ADD och Aspergers osv. Inget passar på honom, anser jag, men förskolan menar annat...19 juli ska jag till BUP. Utan son. Men då är det åtm igång. Om inte förskolan sedan kan ordna så min pojke mår bra och slipper bli förföljd varenda sekund han är där så får jag nog överväga en flytt, till en KOMMUNAL förskola, som har RESURSER,,,

Nu måste jag sova. Ska jobba tre dagar på raken nu till 17. Och under de dagarna ska sonen vara på förskolan...Jag lämnar honom med en klump i magen, och det känns numera som att de inte gillar vare sej mej eller mitt barn...Och då har jag haft mina två äldsta där innan...vad är det som händer?

Jag har inte jättemycket ledigt i sommar, men de dagar jag är ledig ska jag njuta med mina barn, så mycket jag kan. Det är NU de växer upp, NU som grunden läggs för deras vuxna liv...Jag ska göra allt som står i min makt för att de ska få en fin och bra och rättvis barndom.

Jag älskar mina ungar!

Lev väl.

//

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden har rasat på. Det har hänt saker jag aldrig trodde kunde ske. Så omvälvande och frustrerande att jag knappt kan tro att det hänt! En pojke jag känner väl, har haft problem i sin skola. En friskola föräldrarna hört mycket gott om. Skolan startad...

Försöker få tag i de sista solstrålarna så här mot slutet av semestern. Molnen gömmer solen. Det blåser. Jag vill så gärna suga i mej ljuset så jag ska orka vintern.... Jag talade med min nya chef nyss. Jag ska få en annan tjänst en den vi tänkt fr...

Hej alla! Snart ett år sedan jag skrev sist. Jag har blivit faster i december 2012. Gjort min tredje nackoperation, som gick bra men fick svåra komplikationer. Låg intuberad och nedsövd i två dygn... Det fick mej att fundera allvarligt på livet. Vad ...

Idag började Verkligheten. Jag var väl förberedd. Igår veckohandlade jag och kokade kalops och potatis plus en maträtt till samt middagen till igår, allt på en gång. Jag la fram de kläder jag och yngste sonen skulle ha imorse och jag ställde klockan....

Nu är det snart slut på ledigehten. Jag känner faktiskt att jag börjat bli hyfsat avkopplad ändå, och jag har fått, äntligen, till sist, sol på näsan. Juni och juli var hemska, förutom alldeles mot slutet i juli. Jag har ridit massor, och nästan alla...