Jag blev väckt av mitt ex kl ÅTTA. Jag skulle gå upp halv nio, eftersom jag sov så illa i natt. O fixade i ordning Lillemannen och satte på honom ett par hörselkåpor. De skulle åka och lägga om till vinterdäck på O's bil. Bille blev så förtjust i dem att han hade dem hela dagen ;O)

På vägen ut till jobbet (alltså, det känns som att jag aldrig någonsin är L-E-D-I-G) ringde min stora son och grät så högt att det inte gick att höra vad han sa. Till sist listade jag ut att han hade en stor knöl nere i halsen och att det gjorde JÄTTEONT om han åt sina flingor. Han har varit lite svullen några dagar faktiskt, när jag tänker efter...Ringe husläkarjouren, min mamma dirigerades in som följeslagare och jag ringde tillbaka till sonen och meddelade. På jobbet var det hur fint som helst! Vi har haft en JÄTTEDUKTIG städhjälp! Det liksom doftar rent och bara skiner! Helt underbart! Regnet strilade ner utanför. Jag försökte lägga ut mera mttor på Tradera. Vi behöver få in pengar. Vi behöver reinvestera. Som ett ekorrhjul. Det blir aldrig TILLRÄCKLIGT över, liksom.Men vi kämpar på.

Mamma ringde och meddelade att T hade något virus. Han kan ju inte ha påssjuka eftersom han är vaccinerad kom de fram till...MEN. Det händer faktiskt att vaccin inte "biter". Farmor ringde nerifrån Australien och tackade för almanackan och tidningarna jag skickade ner för x antal veckor sedan. Denna gång gick det verkligen med snigelpost...

Nåväl.

Efter jobbet plockade jag upp en glad liten son hos hans pappa.Han hade inget alls emot att åka ifrån pappa idag, vilket kändes himla skönt. O får ta de mesta argattackerna för närvarande. Jag tycker att det är riktigt nyttigt för honom. Han har aldrig riktigt FATTAT vad det innebär att ha barn. Han (O alltså) har alltid haft åsikter om hur jag uppfostrat T och A och att jag mesar mej och inte är bestämd nog. Nu ser han själv att det inte funkar att bara vara skitbestämd eller tvinga fram saker. Bille är jätteduktig på att uppfostra pappa (alltså lära pappan hur det ska gå till, för ingen, jag menar INGEN, kan tvinga den ungen till ett endaste dugg som han själv inte går med på. Iaf inte utan ett halvt världskrig. Och ett halvt världskrig varje timme dygnet runt, DET orkar ingen. Inte ens hans pappa.) Det är nyttigt att skaffa sej egna erfarenheter, kan man säga.

I morgon är jag faktiskt L-E-D-I-G. Jag måste ÄNDÅ dammsuga och ta rätt på den förhatliga tvätthögen med ren tvätt. Men jag vill ut också. Kanske gå en sväng med Bille (och ev T) och förhoppningsvis Vic. Jag ska ringa henne i morgon bitti och kolla läget. Vore himla bra om jag hann läsa lite i boken vi har tenta på också. Känns inte som det sitter i minnet som det ska...Men kanske inte, jag behöver vara lite ledig. Också.

NNu lägga mej ner bredvid min varma, mjuka son och sova. Ska försöka sova på en annan kudde i natt och se om jag vaknar piggare och mer spänstig ;O)

Lev väl.

Nej. Det blev den vaxade ungen. Inte min fina, duktiga unge. T blev oerhört besviken. Det slet i modershjärtat. Han bara sprang ut och smällde igen dörren. Livet är hårt. Fan. Jag som innerligt önskade...Men det var inte producenten som bestämde...Och HAN älskade iaf min unge!!!

Tyvärr. slicka såren, och kämpa vidare.

Nu ska vi sova. A har kompis här i natt. Det är helt okej. Och jag ska jobba i morgon. Det blir bra. Med tanke på att jag hade en p-bot på 600 kronor (!!!) på bilen efter Stockholm idag. Hjärtat stannade. Tung klump i bröstet. HUR ska jag kunna betala den? Jag har inte sett något p-förbud, men tydligen stod jag för nära en väg som ansluter till den jag stod på.

Fula ord.

Ha det bra!

God natt!

Lev väl.

Jag sitter med massor av foliebitar i hela håret. Frisyren påminner om 80-talet. Har druckit en blåbärssmoothie och en god macka med groddar och ost väntar. Detta är alldeles underbart. Jag behöver ladda batterierna då och då. (Vem gör inte det?) När jag är färdig ska jag åka bort till Gallerian vid Nk och leta efter Thomas Tåget till min snart 3 år gamla son. Han förväntar sej en sådan då han fyller år. Jag måste bara köpa ett exemplar. Det är värt ALLT att få se hans glada min då han upptäcker tåget! Ingen har ringt från filminstitutet än. OM det inte var de som ringde på andra mobilen nyss från dolt nummer. Och som jag missade... Hjälp! Jag är så himla spänd på det samtalet. Tänk om T FÅR uppdraget! Wow! Jag vill. Jag vill, jag vill! Nu ska jag tvätta mina slingor och sen är det klippning och föning. Ser alltid ut som en prinsessa när jag går härifrån. Det är så häftigt att få lämna sej riktigt fin. Även om det bara är för några timmar! Återkommer med besked ang T när jag vet mer. Lev väl.

Började dagen med stress. Till dagis. Sonen ville först inte dit, men sedan hade han knappt tid att vinka till sin mamma. Att vi blev sena idag berodde på att storebror inte tänkte duscha innan han åkte och träffade producenten...Men jag ansåg att han faktiskt behövde det. Han hade kommit fram på strålande humör enligt min mamma, tagit glatt i hand och presenterat sej. Och omfilmningen gick lysande. Producenten var salig över T och berömde honom flera, flera gånger. Det var en kille till där, med vaxat hår och stylad. Till honom sa de bara: "Tack för att ni kom. Vi hör av oss i mrogon!" Nu är det ju så att det inte är producenten (tyvärr) som tar det slutgiltiga beslutet; det är beställaren. Och beställaren (Vägverket) ska titta på min sons film från idag, samt vaxkillens. Det gör de i morgon. Eftermiddag. Reklamfilmen kommer handla om kuddar/skydd, det är allt jag fattat av manus. Att man inte kan klä in alla saker i kuddar för att skydda dem... I morgon eftermiddag vet vi.Så vi är riktigt nervösa nu här hemma. Allrahelst jag, eftersom det skulle betyda oerhört mycket för min sons självkänsla om han fick göra denna roll. Inte för pengarna, utan för att HAN presterat något ALLDELES SJÄLV och som blev superbra! Även i andras ögon. SÅ ALLA NI: HÅLL TUMMARNA!!!

Jag har promenerat i frisk luft och bland höstens alla sprakande färger i solsken med kompis Vic innan vi satte oss och pluggade med två kurskamrater till. Det gick bra, och jag upptäckte lite grejer jag behöver nöta lite till på. Kemiska formler bland annat. Nyttigt. Dotter praoar på caféet i skolan denna vecka, och vi provade några av hennes bakverk. Personalen var alldeles lyrisk över hennes bagartalang. Roligt!

Direkt efter pluggandet for jag hem, laddade tvättmaskinen och sen ner på kontoret och skrev in elen och körde ut avierna. Tog två timmar. Sen hem jättekvickt och kastade i mej lite mat och så på styrelsemöte. LÅÅÅÅÅÅÅNGT styrelsemöte. Herregud, tre timmar!!! O hade lagt W och han sov så fint när jag kom hem. Också... Fick liv i pappan och han åkte hem. Nu är allt förberett inför morgondagen. Ska upp TIDIGT, typ sju, och sedan få upp Bille och iväg med honom till dagis FÖRE kvart i åtta...(Lycka till!) Så äter han frukost på dagis och jag ska ha en helig varaförmejsjälvochlyxatilldetdag. Ska till Lasse på Klippoteket. Han är toppenduktig!!! Och det ska bli så skönt att liksom bara ha en dag för mej själv. Behöver sånt. Ladda batterierna. Min högra arm och hand har nästan slutat att fungera, jätteläskigt. Jag har meddelat på vårdcentralen att jag vill att min läkare ringer mej snarast. JAg MÅSTE få komma till en neurokirurg för utredning SNARAST. Tänk om jag blir förlamad??? Det är riktigt otäckt när man knappt kan lyfta ett mjölkpaket med handen, eller tappar sitt barn, eller knappt orkar knyta skorna!

Nu ska jag sova. Är riktigt speedad av all input jag fått under dagen. Promenaden gav en massa energi, jag bara älskar att umgås med Vic. Hon är raka motsatsen till mej som person, lugn, eftertänksam och mild. Men hon och jag har många likheter också. Liknande syn på saker och ting (för det mesta) och hon är smart. Precis som jag ;O)

SOv gott!

(Lasse: JAg beställde frimärken, såg att de nästan var slut. Jag hoppas det var okej? Vi kanske hade några någon annanstans?Nåja. Vi behöver nog fler. De kommer gå åt i alla fall...)

Lev väl.

Jag har haft en ganska bra dag. Idag har jag inhandlat mattor till butiken. Vi hade inte så mycket pengar att investera men jag skrapade ihop det allra nödvändigaste. Vi hade en kund på en viss matta, och som tur var fanns just den, så i morgon har vi sålt åtminstone en...

Solen sken från blå himmel idag. Alla höstfärger runtomkring mej gör mej riktigt lycklig. Bara så där nöjd, lugn och glad. Bara ändå liksom.

När jag kommit tillbaka till jobbet så packade jag upp mattorna, svarade på några mejl från Traderakunder (tänk så mycket folk kan fråga om, jag trodde jag hört/läst allt, men de fortsätter att förvåna mej, är folk riktigt korkade, eller vad är det frågan om? Allvarligt, alltså??? Man blir förstummad....)

Min moster ringde. Hon bnerättade att reklamfilmssnubbarna försökt nå mej (vilket de INTE hade) och hon berättade att min nioåring är toppfavorit hos producenten Henrik von Sydow, och han vill träffa T i morgon! COOOOOOLT! Häftigt!!! Vad roligt! Det verkar helt klart som att T har en chans att kanske ro hem hela jobbet med Vägverkets reklamfilm! Så kul! Ungen blir ju rik! 5000 kr är inte dåligt för en nioåring. Dessutom är det lite spännande och en rolig erfarenhet för honom i så fall. Hoppas, hoppas han får jobbet. Dotter (som provfilmat massor sen hon var 5 år) blev avundsjuk. "Varför får HAN en massa såna jobb hela tiden?" kläckte hon ur sej. Inte klädsamt alls...Missunnsamhet är så otrevligt och fult tycker jag...Att HON fick göra reklam för nya bergochdalbanan i år, åka flera gånger samt få gratis åkband, DET räknas väl inte, antar jag? Ja, ja.

Nu ska jag, åter, bygga tågbana med Liten. Ska bara hjälpa T lite till med matteläxan och läsläxan. Han fick ju vara ledig i morgon, och då får han såklart hem en massa läxor...Helt okej, men han tycker inte inte inte om läxor...Vi bråkar ALLTID när han ska göra läxor. Han blir sur och fräser åt mej hela tiden. Jag tycker det är ganska jobbigt. Det går åt en massa energi i onödan. Nåja, nu börjar det bli färdigt. Ska fundera ut vad han ska ha för kläder i morgon. Duscha behöver han också. Och lägga sej i tid så han inte är argsint och trött då han ska träffa den kände producenten...

Ha det gott!

Lev väl.

Jag blev så glad! Fick en kommentar av eve, och hon liksom fick mitt humör på topp. Jag vet inte riktigt vbarför, men jag fick liksom ett hopp. Om att kunna fixa röran med ekonomin, och ändå kunna bo kvar i mitt lilla radhus (åtminstone medan barnen bor hemma) och att det mesta kan lösas...Jag är ju en obotlig optimist i grunden, men när man ser framför sej hur man blir utan mat, mediciner, sjukgymnastiken, måste flytta, inte kunna betala räningar, dotterns musikskola osv...då blir det lite FÖR mörkt och tungt och tufft.

Nu har jag fått lite energi. Lite hopp. Och det "bara" för en liten trevlig fin kommentar.

Ville bara säga det.

Ibland gör några ord ganska stor skillnad, liksom.

Sov gott!

Det blev falukorv, stuvad spenat och kokt potatis till middag idag... Det blev en akutinhandling så att säga, på Willys. Jag fick handla på kredit, och nu är den också slut, på alla kort (jag har 4 st) så jag börjar känna mej milt sagt stressad över min ekonomiska situation...Och jag kan inte jobba hur mycket som helst heller, jag har ju mitt plugg...Och plugget gick bnra idag, vi plöjde igenom alla instuderingsfrågorna från 1-42 på några timmar...Som vanligt fastnade vi i något som vi behövde fördjupa oss i. OOch dessa kemisa formler som vi ska banka in i skallen. Och så vet vi inte heller om det är riktigt rätt...Vi ska kunna förklara en näringsväv för ett barn, med minst tio individer/producenter. Jag lyckades iaf göra en väv med 12 olika, som hör ihop...Men att sen förklara det för ett barn? På förskolan? Ålder? Jag tror nog att jag kan få ett sexårigt barn att greppa det hela, men yngre? Ska prova på min snart treårige son i kväll och se...

Dotter blev åter hämtad efter paron (utegångsförbudet fortsätter till lördag) och hon sitter i sitt rum och har JÄTTETRÅKIGT och klagar över att hon inte har något att göra. Och allt är MITT fel???!!! Underligt, var det JAG som ljög, kom försent och var kaxig och sur? En tonårings hjärna funkar inte riktigt på samma sätt som min tror jag. På tisdag ska vi till gymnasieskolan och prata mes SYO. A har ingen aning om vad hon vill läsa. Estetisk linje, kanske. (Vad är det, vad blir man efter en sådan? Vad får hon för jobb?) A tror att hon ska få jobb direkt efter gymnasiet (grymma verkligheten ser annorlunda ut) och jag orkar inte ta några diskussioner. Hon får ta ett sabbatsår mitt i gymnasieutbildninge, åka som au-pair eller studera i Australien  eller något... Om hon inte orkar gå på Högskolan direkt är det ju bara att söka jobb...Jag hoppas hon tänker plugga även på Högskola så småningom, hon har ju kapaciteten iaf.

Nu ska jag bygga tågbana och ta rätt på ett par meter hög rentvätt innan tvättornet tippar...

Lev väl.

HEJ!

Jag har nu försökt plugga på till tentan som är den 26e oktober, samma dag som min yngste fyller 3. Vi läser naturlunskap, livets uppkomst, försurning, växhuseffekten och så vidare. Det är fotosyntes och cellandning. Jag och Tili och Vic har pluggat idag. Vi fastnar i olika frågor, söker mer info och hittar nya saker som leder till nya saker. Att nukleinsyror är en betydelsefull kemisk förening som är t ex DNA och RNA. Och så hittar vi mer info om cellandningen, att det bildas en kemisk energi som kallas ATP. Och då måste vi ju kolla upp ATP. Här är vad vi hittade:

Adenosintrifosfat

Adenosintrifosfat
Systematiskt namn
Kemisk formel	C10H16N5O13P3
Molmassa	507.181 g/mol
CAS-nummer	56-65-5
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Adenosintrifosfat, eller ATP, är en nukleotid som spelar en central roll i cellens energihantering. ATP används för att driva kemiska processer i cellen som inte kan ske spontant, på grund av att de är energikrävande. Exempel på detta är transport (aktiv) samt kontraktion av muskler. ATP är även en byggsten vid syntesen av nukleinsyror som till exempel DNA och RNA.

Kemiskt består ATP av adenosin och tre fosfatgrupper i en kedja. Den kemiska formeln är C10H16N5O13P3. Fosfatgrupperna sitter ihop med en fosfoanhydridbindning som är mycket energirik. Fosfatgrupperna betecknas alfa, beta och gamma räknat från adenosinmolekylen.

ATP bildas i glykolysen, citronsyracykeln och framförallt vid oxidativ fosforylering driven av elektrontransportkedjan i mitokondrier.

OCH då inser man ju att ju mer man lär sej desto mer fattar man att man inte kan!!! Men det är ju så intressant...Problemet är hur man ska få in det i skallen också?? Fattade NI något???

Imorgon ska vi sitta en stund till med instuderingsfrågorna. På onsdag ska jag åka och köpa mattor. Ska bli så kul!!! På torsdag ska jag gå en PROMENAD med Vic och hunden. Jag måste börja ta en promenad då & då, helst regelbundet. Min energi är snudd på slut, mycket pga all värk, men också för att jag aldrig är ute och rör på mej. Ska försöööööka att få till en längre promenad en gång i veckan, det MÅSTE gå att få till!

Nu kommer min son hem, han har varit hos sin pappa efter dagis. Bille är ganska "pappig" just nu, och det är blandade känslor inuti mej, med tanke på historien...Det är liksom lite orättvist. Här har mamma fixat, stöttat, pysslat om, tröstat, uppfostrat, kramat och tröstat, dygnet runt i 2 år, sen kommer pappa och är SUPERKUL! Men samtidigt är det ju BRA att ungen vill vara med sin pappa! Han behöver ju pappa. Också.

Nej, nu kommer lilla plutten. Han ser strålande glad ut. (Jag har handlat jacka (på krita en månad...) till Dottern idag, apropå strålande glad; hon blev också det, och hon sitter i sitt rum (utegångsförbud) utan TV och hon verkar nästan tycka att det är lite skönt?!))

Tjolahopp! Hörs/läses en annan dag. Tror jag ska bli forskare i stället för förskollärare ;O)

Biolog.

Eller kanske inte ändå.

Vi får se.

Lev väl.