Hej igen!

Det var så kul, jag klickade in mej på min favvo-bloggare Loppans sida, efter massor av månader som jag inte besökt henne (av olika anledningar, jag har verkligen haft toktempo i livet) och vad får jag se? Hon ska ha en baby om 106 dagar! Tjoho. I love babies! Mysigt! Hoppas det kommer att gå bra alltsammans! Jag blev så glad och upprymd nu =)

Jag har lagat mej en kopp cappuccino och tittar på min fyraåring som leker med sina älskade tåg, storta sonen är och leker med en kompis och min äldsta unge är och jobbar! Jag vet inte hur denna denna dag ska bli, eller vad vi ska göra. Alla ska titta på eld, men vad ska viiii göra? Stora sonen, T, ska med en klasskompis till en arrangerad eld. Jag och Liten ska väl kanske hitta på något också, eller följa med dit...Tja, hur som helst, nu måste jag dra igång med mina aktiviteter. Berget av ren tvätt i tvättstugan ska bestigas, jag måste göra rent till kaninen OZZY, ge honom och undulaten mat och plocka med alla onödiga saker jag inte behöver längre i mitt lilla trånga hem...Järnet så jag snabbt blir klar. Jag vill ut i solen! Titta på våren vackra nyvakna fjärilar, nyckelpigor, lyssna på fågelkvittret osv...Mysigt! YES! Hopp om liv!

Ha det gott, igen!

Njut av ledigheten, ni som har den.

Lev väl.

Hej där ute! Visst bara rusar tiden? Jag tycker det! Jisses, det har varit en lång vinter. Trots resan till Australien i fem veckor som avbrott... Jag vet inte, men jag tycker varje dag går fortare nu när jag är 40 än då jag var 20. Kan det vara så? Nu har jag tre barn, fullt friska, med sina egna personligheter och behov. En 16-åring som är som en  våldsam bergo,-och dalbana i humöret. Hon hittar på underliga saker, klättrar ut genom fönstret på natten och försvinner...Jag skulle ALDRIG vågat göra så i hennes ålder. Inte för att mina föräldrar skulle ha slagit mej eller så, utan för att jag hade RESPEKT för dem. Det känns jobbigt att barnen inte gör som jag säger, jag blir ledsen och arg. Men nu har jag kommit på en strategi. Jag följer upp. Direkt efter jag bett dem göra något; dammsuga, tvätta, städa rummet, komma ner och äta osv. Dyker de inte upp eller sätter igång inom 2 minuter hämtar jag dem bara. Det funkar hyfsat. Men det tar nog tid innan det bara flyter på, tror jag. Jag har en 11-åring som bara leker och försvinner in i sin fantasivärld, och en fyraåring som haft en period av HYSS HYSS HYSS. Han har ritat på väggar, mattor, kompisar, kraschat legokreationer för storebror osv...Själv pluggar jag och sitter i styrelser och försöker få livet att gå ihop, med barnuppfostran och hemmets sysslor...Hm.

Idag är det VAlborgsmässoafton. Största suparhelgen för ungdomar. Och min unge vill vara ute ikväll, men jag vill inte att min unge är ute ikväll. Av olika anledningar, främst för att hon inte följt mina regler. Men även för att hon inte går att lita på...Det hör ju till tonåren, att bryta sej loss från mamma, men det är tungt att vara mamman...
Solen skiner här i min lilla stad, utanför mitt lilla radhus köksfönster. Men det är kyligt. Brrr. Och jag känner mej läskigt rastlös. Jag väntar på en (snart föredetta) kompis som lovat att göra klart det han påbörjat i mitt hem. Köket har lite småsaker kvar, lister, någon lampa och kontakter som släpper från väggen. Handtag som saknas på badrumsskåpen. En kontakt till massagebadkaret.Osv Jag har snällt väntat, snart i TVÅ ÅR, nej, det ÄR över två år... Jobbet tar max en timme att fixa, och han har ännu inte kommit. Visst är det taskigt? JAg har ju knappast pengar att slutföra detta för, jag har ju redan betalat honom, för två år sen...

Nu börjar det bli lite rörigt hemma. Yngste leker med tåg över hela huset, elvaåringen sitter i kalsongen och T-shirt och ska just äta frukost...själv måse jag duscha och få undan ren tvätt...Jag har fortfarande MASSOR av prylar och saker och grejer som ligger överallt i vardagsrummet...Jag har tappat min mobil igår, och jag kan inte fatta vart den tog vägen??? Jag hoppade bara in i bilen, åkte till min väninna och där grillade vi. Under den resan försvann mobilen, eller hemma hos henna. Men den finns ingenstans. Jag blir snart hysterisk. Det är föööör mycket problem. Fööör mycket som trasslar. Jag är LESS på allt strul och på allt som kostar pengar. Dessutom, som om detta inte vore nog, så har min kära mor börjat att lägga sej i precis allt jag gör. Om jag handlar "fel" saker t ex. Jag vet att jag har taskig ekonomi och jag lever därefter. Nu vill jag rensa bort allt skit. Ska på banken och diskutera med dem om en strategi. De vill att jag ska ha mina försäkringar hos dem också. Men jag vill inte byta. Får de verkligen "kräva" att jag ska byta bolag för att få hjälp? Jag vill förhandla om räntan, den är för hög, och då vill de att jag tar dem som försäkringsbolag. Men jag har ju redan alt annat hos dem, huslån, lönekonto, pensionssparande osv. Jag blir arg. Nå. Jag skulle ju sluta skriva.

Vi får höras lite senare. Nu mååååste jag göra ett ryck och få i ordning hemma. FRUSTRATION....

Nå, nu ska vi se vad som händer, han svarade just på mitt sms att han kommer strax. Spännande, nu kanske jag ÄNTLIGEN får klart hemma, men det ropas inte hej förrän jag är över ån, det är ett som är säkert!

Ha nu en härlig Valborg! Elda försiktigt! Eld är vackert, men ack så läskigt om den får övertaget!

Lev väl.