Hej hopp!

Det blir ett superkort blogginlägg idag. Jag måste bara säga att jag tar mein högskoleexamen på tisdag! Jag har avverkat 3.5 år på högskola och kommer ut med bra betyg rakt över trots att jag kämpat mot värk som aldrig ger upp, dålig ekonomi, mina barns olika problem och behov etc. Jag har kämpat och varit envist beslutsam. Det skulle bara gå. Och vet ni vad? Jag har fått JOBB! Jag kommer pendla och det är vad jag vill. De är superglada att jag sagt ja, och på torsdag ska jag skriva papper!!!! YES!

Jag har börjat skola in min yngste son i förskoleklass, och det har varit ganske knepigt. Han är smart men mammig, och har liiiite svårt att läsa av olika koder. Och veta var gränser går, och här bland de lite större barnen (det är en F-9 skola) så märks det tydligare...men det kommer bli bra. Pappan är dock lite för dåligt intresserad tycker jag. Det är faktiskt sonen som är den stora förloraren. Jobb kan aldrig bli viktigare en ens barN! Utan fysisk och psykisk närvaro med sina barn så stannar livet, så känner jag. Hur kan man bara vara med sitt barn fyr, fem dagar i månaden och vägra ta ut semester och "bara vara" med sin son? det är en gåta för mej...Själv stressar jag upp mej för att få ihop inskolning på fritids och min andra datatomografi av nacken med att jobba på timme veckorna 26 + 27 och att det inte kraschar ekonomiskt för mej innan jag får första månadslönen...Det löser sej, det gör det alltid. Jag ser till så det gör det. Soc hjälpte till denna månad, och de beviljade också ett stöd så jag kan ta med min deprimerade 12-åring på en viktig morochson-dag nu snart på Grönan. Det känns helt fantastiskt. Han behöver få skratta lite, så dåligt som han mår nu...Jag vet inte varför hans liv känns så tungt och han vet nog inte själv. Halva lärarkåren på hans skola, BUP-teamet och skolpsykologerna plus min släkt är involverade i detta, men vi får ingen ordning..Känns oerhört frustrerande...men hoppet finns iaf. En dag i taget. Så måste det bli. Han måste få medicin, och kanske en diagnos. Jag ger aldrig upp, han ska må bra snart igen!!! Snart vänder den här atlantångaren äntligen! Fast jobb med bra lön! Och bra tider. Och hopp1

Imorgon ska JAG göra något kul som omväxling! Jag och min dotter ska gå på Huddingefestivalen med hennes pojkvän. Hans pappa har ordnat så vi får ett artistpass, så vi får komma in gratis OCH backstage =) Inte för att jag är någon backstagetyp, men heja på hans far ska jag åtm göra. Håller nu alla tummar att det låter bli att regna! Och så ser jag grymt mycket fram emot att ta examen, dricka min halvflaska ÄKTA champagne och gå ut och äta middag på tisdag, på examensdagen. Det är ju inte klokt! Tänk! Hela livet kan förändras bara man har ett mål och aldrig ger upp samt är villig att kämpa. Mitt liv har färändrats. Jag har opererat nacken två gånger under mina studieår, jag har fortfarande ont, men jag mår lite bättre, jag har ett jobb att gå till och jag kommer få en hyfsat pension. Mina barn har en akademiskt bildad mor och jag är främst av allt väldigt stolt över mej själv! Det får man vara om man gått i mina kläder och levt mitt tunga liv! Nu är det en ljusnande framtid som är vår; min och mina barns!

Lev väl!