Idag började Verkligheten. Jag var väl förberedd. Igår veckohandlade jag och kokade kalops och potatis plus en maträtt till samt middagen till igår, allt på en gång. Jag la fram de kläder jag och yngste sonen skulle ha imorse och jag ställde klockan. Jag kom upp i tid och jag kom iväg med sonen till fritids i tid. Stannade på MCD och köpte min obligatoriska latte. Det var eom vanligt en timmes körning till jobbet. Alla barnen blev glada att se mej och jag kände mej hemma, och det var ju skönt. Solen sken och jag tyckte det var lite tråkigt ute på gården så jag mekade igång en vattenhävertpump som barnen fick leka med, och efter lunch körde vi vattenkrig. Det blev ganska blött och sandigt och jag vet inte vad de andra fröknarna tyckte om "extrajobbet" jag skapade (sandiga blöta barn, tillika golv). Jag åke och hämtade upp min dotter och hennes pojkvän. Dottern hade taturerat sej i närheten av mitt jobb, så det blev ju smidigt. Hämtade yngste på fritids, och han verkade trivas som fisken i vatnet. Jag tror han är med om ett gäng konflikter, men de är så himla bra på att handskas med sådana så han kommer igenom dem bra. Den pedagog som var där när jag kom sa att han verkar slappna av då det började droppa av med antalet barn, och det tror jag också. Då kan han liksom komma till tals. Jag ser själv att han trivs. Det kommer bli bra detta. Jag är så himla glad att han kom in på den här skolan!!! Livet ser ljust ut. Tyvärr är det dock mörkare för 12-åringen fortfarande. Jag har gett honom av min "stämningsutjämnande medicin" och hoppas den ska hjälpa honom att sluta vara så aggressiv och argsint och sur och grinig. Ibland låter han som en liten gnällig gammal sur gubbe. Man blir så irriterad trots att man vet att han inte mår bra. Men hans beteende är väldigt provocerande...Jag gör mitt bästa för att han ska må bra, vi har skrivit schema på hur hans vecka ska se ut, vilka dagar han ska duscha, städa och göra läxor...etc... Men det verkar ändå inte funka så bra. Jag hoppas hans barnpsykolog kan ta sej tillbaka från semestern nångång så vi kan få till ett möte, gärna tillsammans med skolan. Min mamma, tack snäla kära mamma, har fixat en värstingresa för Ted till Cypern med all inclusive nu i september som en vitaminkick och för att få honom att vilja engagera sej i matten. Han har gjort några tal nu senaste veckorna, men han ligger alltså 3 kapitel efter, och även i geografi och religion. Jag blir alldeles matt. Undrar om han nånsin ska komma ikapp. Ibland undrar jag om han råkat ut för något hemskt som han inte vill berätta? Hur förklarar man annars att han är så här djupt nere? Så arg, så anti? Om man petar på honom slår han efter en, och han ger sej ofta på sin lillebror. Jag som mamma känner mej oerhört frustrerad och ledsen, såklart. Och den här veckan, nu när jag börjat jobba, lillsonen är på fritids och stora sonen är ensam hemma, helt ensam, då är jag så orolig att han tex ska strunta i maten, att han ska komma på att göra något dumt osv.Han är svår att nå in i, men barnpsykologen verkar veta ungefär hur han ska prata med min son. Därför behöver han mer sånt. Och barnsjukgymnasterna i stan är helt sagolika, och dit ska han få gå mera, och jag hoppas så innerligt att allt det vi alla nu försöker göra för honom ger resultat!!! Han är så värd det. Jag vill inte att han ser tillbaka på sin barndom som ett stort svart hål. Ingen mamma vill se den där smärtan i ögonen hos sitt barn. Det är fasansfullt.

Nu måste jag ta några djupa andetag och hitta något mer positivt. Jag trivs på mitt jobb och ungarna gillar mej. Det är ömsesidig respekt som gäller, och vi har kul. En pojke sa idag att jag är hans bästa fröken och att jag gör så roliga saker. Vilken härlig sak att få höra! Barn är ärliga och man får oftast höra sanningen från dem. Jag vill ju såklart att de ska tycka om mej men även ha respekt. Det som är hemskt jobbigt på jobbet är den vansinnigt höga ljudnivån. Alla pratar högt och det blir högre och högre efter ett tag. Värst är det under mellis och lunch, inne i matsalen. Jag är alldeles slut i huvudet då jag kommer hem. Hoppas vi kan komma på nåt bra som löser det där problemet. Man blir ju knäckt... Jag hade med mej lite roliga saker idag också. Jag hade rensat ut ur leksakslådor och böcker etc hemma och så tog jag med det till mina barn. Även väl ursköljda flytande tvättmedelflaskor o dyl. Barnen lekte så innerligt och glatt med dessa saker. Mer med dem är "köpta" leksaker faktiskt. Värt att tänka på.

Jag har sett på lite teve nu ikväll och tagit fram kläder till imorgon. Yngste har somnat, och han somnade lite för sent ikväll, så han lär bli svår att väcka imorgon. Antar jag. Men det måste gå fort och lätt eftersom jag ska lämna honom typ en minut i 8 på fritids och sedan köra järnet till min sjukgymnast och sedan åka forti forti till jobbet och komma en halvtimme försent. Jag har pratat med mina kollegor så de vet om det. Känns bra. Jag måste ju klämma in sjukgymnastik då och då, så jag hoppas och håller alla tummar att jag får igenom mitt önskemål om en ledig dag. Helst en i veckan, men det fungerade inte, så jag kunde ev få max en varannan vecka, sa de sist. Min chef är tillbaka imorgon och det är hon som bestämmer. Hoppas hon godkänner. Det vore ju toppen. Kanske jag kunde få rida varannan fredag och även hinna med sjukgymnasten OCH ta hem sonen TIDIGT. Som det är nu slutar han alla måndagar kl 18 och övriga dagar 17. Det är långa dagar för en liten kille. Ikväll, då vi kommit hem och skulle till och äta middag, fick han ett riktigt skrikanfall. Han skrek i högan sky och ögonen var svarta och oseende. Min dotter höll hans händer/armar och jag hans huvud så han inte skallade henne, så fick han skrika klart. Sedan drog han en djup suck och blev alldeles matt, så jag fick bära honom till köket. Men sen var han glad iaf. Som att han burit på en massa spänningar som bara måste ut. Det gick bra och alla var hyfsat nöjda. De gillade min Philadephia-glass med hallon/blåbärsås iaf. Och den ÄR grymt god. Jag har själv nallat alldeles för mycket på den. JAg som skulle leva på LCHF vis och skärpa till mej...jag har gått upp ytterligae ett kilo såg jag igår och det känns så himla trist. Ska skärpa till mej nu. En tjej på min avdelning följer den dieten så jag gör som hon gör, helt enkelt ;o)

Ojdå. Tiden går. Hörde just stora sonens tjut. Vår kanin hade tydligen hoppat in i hans rum och rakt på hans fina välkonstruerade legostad...ajdå. Så kan det gå. Häromdagen hade hon varit inne i hans rum och bitit av sladden till hans mobilladdare...Det kunde varit ström på! Tokiga kanin! Jag vet inte hur man ska göra med alla sladdar, mer än att ha dem så hon inte kan nå dem, men ibland bara glömmer man, det är mänskligt. Hoppas bara vi slipper komma hem och hitta en grillad kanin...

Jo, en sak till. Sa jag att min tvättmaskin pajade för ett tag sedan? "Vingarna" som vispar runt tvätten lossnade och åkte runt i maskinen och dessutom hade den sönder mina finaste linnen. Okej. Jag talade med butiken där jag köpt maskinen, killen var serviceminded och fixade fram en lånemaskin till mej, och jag kunde fortsätta tvätta medan den var på lagning. Fick sedan tillbaka maskinen i fredags, med repor och den skulle nu vara hel. Tvätteade tre maskiner tvätt, mitt i den tredje skedde samma sak; den ena vingen lossnade och slamrade och smällde inne i trumman. Jag stängde av den fort som tusan och sedan var det bara att ringa och klaga...Idag ringde en dam från butiken upp mej och ifrågasatte vad jag hade tvättat i min maskin eftersom den gått sönder igen. Jag sa att det var en vanlig halvfull 40-graderstvätt och att jag tyckte det var anmärkningsvärt att maskinen pajat och med exakt samma fel som den skulle lagas för...De kommer på fredag och hämtar den. Jag ska få ha en lånemaskin. Jag kommer diskutera reporna med dem också. Egentligen borde de ge mej en helt ny maskin. Tror det skulle vara det billigaste alternativet för alla inblandade. Det är ju så tydligt att det är ett tvättäkta måndagsexemplar jag köpt...tur att jag har 5 års garanti då. JKan man säga.

Nej. Nu MÅSTE jag sova. Det är fura dagar kvar av jobbveckan och sedan, på lördag , har jag äntligen ridning inbokad! Jippi!

Lev väl.