Nu sitter jag i min säng, trött, med lappen i knät. Jag har varit utomhus precis hela dagen, och det gick hyfsat bra, trots värken. Det både snöade och regnade och blåste. Vår grupp skulle redovisa eld och eldning. Jag hade hand om säkerhet, och då jag meddelade att vi inte fick elda, tog "fröken" saken i egna händer och ringde något nummer... Hon lyckades få tillstånd och hon sa nästan med överlägsen ton att "man får elda, allrahelst på en skyddad plats som denna" och så gjorde hon en svepande gest över grillplatsen. Det spelade mao ingen som helst roll vad jag sa och vad jag fått för info. Det viftades kvickt bort och jag var typ dumförklarad. Det var första händelsen med 1 stycken dum människa...SAMMA människa hoppade på mej en stund senare, då vi skulle besluta om hur vi skulle göra upplägget med eldningen. Jag pratade med mina gruppkompisar och försökte komma fram till något vettigt. Jaha, vad händer? "Fröken Viktigpetter VetAllt" säger till mej (med en hand på min arm) "Låt du den gruppen sköta sitt själva så blir det bra!" Jag vände mej om mot henne och spände ögonen i henne: "Det här är MIN GRUPP och jag diskuterar hur vi ska göra!!" Ojojoj, så pinsamt det blev för henne. Hon skrattade till lite och sa ursäkta, javisst, du var med här du ja... Jäkla idiot! Och sen, irriterande människa nr 2. Min gruppkompis som skrivit ett jättemanus på sin del av redovisningen så hon använde (och stilade och berättade vad HON tänkt, gjort, fixat, tagit reda på osv) 3/4 av tiden, så vi övriga tre fick rappa på, typ. Och när JAG skulle prata om mina saker, jaha, då blev det jag hade tagit reda på ifrågasatt. Av mer eller mindre alla. Pga att läraren sagt raka motsatsen och dessutom tryckt på att hon "aaaaalrig hört om någon sådan regel" precis som om jag var dum i huvudet och bara stod och hittade på...*PIIIIIIIIIIIIP* (fula ord)

Min son ringde från Mallorca. Han lät så glad och förväntansfull och han sa att han svettades och att solen skiner. Det kändes så skönt att få prata med honom. Det är en tuff situation för mej att vara ifrån honom så här länge som det nu blir. Jag hoppas innerligt att inget händer så jag inte får träffa honom på ännu längre tid... Ofattbart hur andra föräldrar gör, de som skilt sej. De har barnen en vecka och är ensamma en. Hur sjukt som helst. En vecka är en mycket lång tid, både för barn och vuxna. Man kan inte bara tro att det inte blir några men av ett sådant förhållningssätt. Ju äldre barnet är desto lättare blir det att "släppa taget" förstås. Det är därför jag känner mej olycklig för att W är borta nu, han är ju yngst, mammas lilla stora kille, men det betyder ju inte att de två jag har hemma inte är viktiga. Så funkar det inte. Jag älskar alla tre, lika mycket, men på olika sätt. Så funkar det.

Okej. Nu till DUM MÄNNISKA (och situation) nr 3. Min stora son ringer mej och är jätteledsen. En kompis har cyklat rakt in i hans cykel och T (sonen) flög av cykeln. Nu är min sons cykel trasig, bromsarna funkar inte och låset har slagits snett så det slår in i hjulet. Jag ringer den där "kompisens mamma". Hon suckar en tre fyra gånger, ljudligt, och säger: Jaha, ja. Men han säger att han inte gjort något. Och han är jäääätteledsen" Jag kontrar: Min son är också ledsen, jätteledsen. Han har betalat nästan hela cykeln själv, med sparade pengar. Den är en månad gammal och kostade 5000 kr. "Jag tror inte han var ensam om det iaf!" utbrister mamman. OM VAD????? Om att sabba min unges cykel? Nej, det var säkert ett helt jäkla gäng som kastade sej över honom och hade sönder den! TROTS att en kompis till säger samma sak som min son, så har hennes son inte gjort nåt. Inget alls, tydligen. Hon tänker alltså inte visa sin son att man står för det man gör, ÄVEN sådant som är mindre bra. Man gör rätt för sej, och FÖRÄLDRARNA ser till att ersättning/lagning sker av det trasiga objektet, eller hur? Så skulle JAG funka i hjärnan iaf! MEN ICKE! Hennes lilla ängel har ju inte gjort nåt. JAG EXPLODERAR SNART!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag måste hitta på något att göra nu, jag är skitarg. Ska se om min väninna är hemma, granenn min, och se om vi kan promenera en sväng i skogen. Rastlös. Arg. Irriterad. Vissa människor irriterar mej mer än andra, och jag har träffat TRE av dem idag!

GAH!

Lev väl.

 

L8

4 maj 2011 18:19

Ha ha, rätt konstigt egentligen, hur roligt d kan va att läsa om nåt eller komma ihåg nåt, som irriterat en själv elär nån annan riktigt mycke. Efteråt kan man inte annat än garva :-)

http://lopplottan.bloggagratis.se

 

SpiderMom

5 maj 2011 23:21

Nej, visst, Loppan?! Jag håller med! =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden har rasat på. Det har hänt saker jag aldrig trodde kunde ske. Så omvälvande och frustrerande att jag knappt kan tro att det hänt! En pojke jag känner väl, har haft problem i sin skola. En friskola föräldrarna hört mycket gott om. Skolan startad...

Försöker få tag i de sista solstrålarna så här mot slutet av semestern. Molnen gömmer solen. Det blåser. Jag vill så gärna suga i mej ljuset så jag ska orka vintern.... Jag talade med min nya chef nyss. Jag ska få en annan tjänst en den vi tänkt fr...

Hej alla! Snart ett år sedan jag skrev sist. Jag har blivit faster i december 2012. Gjort min tredje nackoperation, som gick bra men fick svåra komplikationer. Låg intuberad och nedsövd i två dygn... Det fick mej att fundera allvarligt på livet. Vad ...

Idag började Verkligheten. Jag var väl förberedd. Igår veckohandlade jag och kokade kalops och potatis plus en maträtt till samt middagen till igår, allt på en gång. Jag la fram de kläder jag och yngste sonen skulle ha imorse och jag ställde klockan....

Nu är det snart slut på ledigehten. Jag känner faktiskt att jag börjat bli hyfsat avkopplad ändå, och jag har fått, äntligen, till sist, sol på näsan. Juni och juli var hemska, förutom alldeles mot slutet i juli. Jag har ridit massor, och nästan alla...