Jag gjorde en tidsreda cirka 20-25 år bakåt i tiden. Var på en "återföreningskonsert" och det kändes verkligen som om jag var 16-17 år igen. Skillnaden var bara att de människor som var där såg så annorlunda ut, liksom äldre =)  Jag startade kvällen med 1gram Alvedon och dunderhuvudvärk. Jag peppade mej själv att vara positiv, trots att hela kroppen iNTE ville gå ut. Cyklade till Jonne, en vän jag inte pratat med sedan jag var 18. Vi satt i hans gamla barnrum i ett gammalt hus väl känt i stan (hans pappa sålde antikviteter). Vi lyssnade på singlar och LP-skivor på en rasslig gammal skivspelare. Precis som när vi var 16-18 år. 

SÅ häftigt att titta på alla gamla saker, läskburkar och tablettaskar som han samlat ihop från "förr". Jag hoppas verkligen att han inte slänger allt...Huset är sålt och ska vara tomt i juni. Ursorgligt. Jag tror nämligen att det kommer att rivas och så blir det en hemsk stor byggnad för typ 80 människor där istället...Sorgligt, som sagt. Nu tillbaka till konserten/tidsresan:

Det var mest för musiken och röjet, men också för att träffa folk, gamla vänner. Det var dock inte sååå många av de jag hängde med, men alla ansikten, mer eller mindr iaf, var kända. Tror de flesta kände hur kul det vär  och en av sångarna sa om och om igen "fan, vad häftigt! Så coooolt!" Folk dansade och diggade som dårar. 40 och 50 plussare, som fick åka bakåt i tiden igen och bli "unga". Och det fanns inget patetiskt i det alls.

Jag cyklade. Det blev nog ganska vingligt. Men jag KUNDE iaf cykla, och det var kallt så jag ville inte promenera. Nu när jag ska banta framöver så har jag beslutat att jag ska försööööka cykla till skolan påp måndagar och tisdagar. Det är en dryg mil tur och retur, inräknat dagis. Med en mardrömsbacke när man ska TILL men en drömbacke när man ska från...

Hoppas jag orkar bara. Nacken stör och armarna är inte så starka längre. Men tror jag behöver spara både i plånboken och bensin. Mitt nya liv startade i början av maj. NER TILL 56 KG SKA JAG OCH NU ÄR DET 4 KG, I FÖRRGÅR VAR DET 6 KG. jAG HOPPAS BARA ATT JAG INTE BLIR SÅ DÄR RUSKIGT MAGER SOM JAG VAR INNAN DESSA 6 KG. ÅH så irriterande, nu blev capslock aktiverat ett tag, men det får vara, jag orkar inte skriva om.

Vet ni vad som hände mer igår förresten??? Jag träffade på en manlig förskollärare som är handledare åt min kompis som är 22. Han är vettig och trevlig (tyckte jag iaf innan) och nu bjöd han mej på ett glas med något läskigt med mintsmak. Bartendern hade ICKE min humor och ville bara gå hem. Jag tyckte det smakade munvatten, men det tyckte bartendern var fel. Och så fick jag ett stort glas kallt vatten. Som jag svepte! Jösses, hur kan man bli så törstig när man druckit så mycket??? En flaska rosé, några öl, några cider...och munvatten. Ja, ja. Det var en parentes. Back to the man. Vi stod och pratade lite, tiden gick ut, stället skulle stänga. Jag var inte nykter, men hade verkligen haft trevligt. Jag funkar så, att jag gärna går ut ensam och hittar olika folk att mingla med (nu hade jag inte gått dit ensam, men de jag gick med försvann). Mannen tittar plötsligt mej in i ögenon och säger: Vill du följa med mej hem? Jag blev sååååå paff att jag utan att tänka frågar var han bor och tja, det kan jag väl...varför sa jag så? Jag ville ju ABSOLUT INTE åka hem till honom, aldrig. Jag gick på toa och försökte desperat lista ut vad jag skulle hitta på. Jag fejkade ett samtal och meddelade att jag måste sticka hem bums och ta hand om min son, och vinkade glatt och klättrade ner från berget där huset ligger, med utsikt över hela stan. Letade fram min cykel jag gömt, och kunde icke få in nyckeln i låset...tog säkert tio minuter av djup koncentration..

Idag sitter jag här. Och tänker. Trött är jag och kul var det, men jag hade faktiskt kunnat varit utan. Jag är nog tant trots allt. Jag känner liksom inte att det är värt att vara trött en hel dag efter, och folk beter sej illa och dumt på fyllan, man är själv inte så smart, men ändå kan det ju vara så kul. Känner mej kluven. Minns att jag idiotförklarade pappa då han varit ute och festat när jag var liten, och sedan låg i mörkret och spydde och hade huvudvärk...Jag spyr nu inte, men trött ät jag. Det är bortkastad tid...

Nu ringde min sons farfar. Han och jag är involverade i samma företag, och butik, och nu har det uppstått ett allvarligt problem. Vi kunde inte ta det över telefon, sa han, och jag fick en klump i magen. Nu vet jag att det är ett allvarligt problem, och att jag måste försöka lösa det. Uj, jobbigt, men nödvändigt att försöka fixa. Jag ska på årsstämma idag och sedan skriva ut avier i förening nr 2. Efter det hämta stora sonen och efter det åka ut till min vän och höra vad som hänt. Tungt. Fan för vissa människor! Han som ligger bakom detta problem (och en massa andra) är hemsk. Han är antagligen påverkad av droger eller någon psykisk sjukdom, och det blir värre och värre. Och han har en viss maktsituation, dessutom. Läskigt. Brrrr.

Nu måste jag duscha bort svettet från dansandet igår, och hälla i mej mera vatten...Lunch idag: 2 st löskokta ägg med Kalles Kaviar.

Önskar att jag hade en egen Loppan hemma, Som är så duktig på att komma på recept/mat och dessutom laga dem, skitsamma att du är utbildad Loppiz, du äger! Starta eget, skapa Loppans matkasse och bli riiiik. Komponera ihop en bra middagskasse för stressade barnfamiljer, tex...Tror jag ska skutta in till dej och tipsa...Nog om detta för nu. Tiden går. Ska snart vara på mötet. Ondare i magen nu...

Lev väl.