Idag fick jag ta med yngste sonen till skolan... Han hade feber och var hostig, sedan några dagar...Och pappan har typ "bytt jobb" och är snart egenföretager med brorsan, och då vabbar man inte, tydligen...dessutom är hans jobb och pengar viktigare än mina, det har jag fått klart för mej nu...så tjoihoooo så kuuul det blir framöver. Fan så arg jag är, dessutom.

Jaja. Vi var vid en sjö hela dagen, och jag släpade tappert på vagnen som sonen inte suttit i sen förra våren, typ. Och han hängde med, och vi fiskade efter smådjur och kryp och det var regn och det eldades och det hostades och det redovisades. Och vi hade heller ingen matsäck, men mina vänner hjälpte till med lite smulor, så vi blev mätta...Kan lugnt säga att det var dålig planering av mej =)

Nu mår han betydligt bättre, tror absolut att utomhusaktiviteter hjälper på traven, allrahelst då man e sjuk. Nu snarkar han fint bredvid mej i sängen. Vi har tittat på foton från då han föddes (apropå mitt favvoteveprogram "En unge i minutn" vi såg ikväll). Tänk, det var snart 5 år sedan, och jag kan känna ett sting av saknad...av hela grejen, liksom. Men ont gjorde det, och det var tungt att vara ensam med tre barn från Liten var 4 mån. OCH dessutom SJUK runt ettårsdagen, över jul och in på nästkommande år...Det var tufft. Och numera är det lättare, för pappan har fattat att man har ett ansvar då man satt barn till världen...men ÄNDÅ är det JAG som har huvudansvaret. OCH ungen verkar tyca mest om pappan...känns oerhört orättvist. Jag har ju dragit hela lasset, och nu glider farsan in på en  räkmacka och får all kärlek...känner dubbelt. Han är ju bra för sonen, bra att sonen har en pappa han tycker om (och som tycker om honom) men jag skulle också vilja ha den där kärleken och kramarna av de små armarna...fast, jag får ju dem, så klart, jag oxå. Känns bara lite i hjärtat, ett knip...

I morgon ska jag på besök ang min MR. JAg har läskiga domningar i VÄNSTER hand (lillfingret, insidan av handen och upp i armen) och det är helt nytt, vilket oroar. Mycket. Kan jag inte bara få bli okej och leva ett bra liv utan all smärta och stress snart? PLZ? JJag kommer nog dit en dag, men jag hoppas fler kan hjälpa mej på vägen. Det går inte att fixa allt ensam, varken städa, uppfostra barn, försörja och dessutom vara någon "jäkla" kurator och stöttepelare till alla runt mej som mår dåligt. Jag fattar inte hur jag inte ska bry mej om de som mår skit, för jag är en sådan person...men jag måste lista ut ett sätt så det blir balans och inte ett envägsenergiutflöde, så att säga. Men hur?

Nej, nu sova. Trött efter massor av regn, rök, friskluft, motion och intryck utomhus idag. Älskar utomhuspedagogik om vädret är bra ;o)

Lev väl.