Idag fick jag ta med yngste sonen till skolan... Han hade feber och var hostig, sedan några dagar...Och pappan har typ "bytt jobb" och är snart egenföretager med brorsan, och då vabbar man inte, tydligen...dessutom är hans jobb och pengar viktigare än mina, det har jag fått klart för mej nu...så tjoihoooo så kuuul det blir framöver. Fan så arg jag är, dessutom.

Jaja. Vi var vid en sjö hela dagen, och jag släpade tappert på vagnen som sonen inte suttit i sen förra våren, typ. Och han hängde med, och vi fiskade efter smådjur och kryp och det var regn och det eldades och det hostades och det redovisades. Och vi hade heller ingen matsäck, men mina vänner hjälpte till med lite smulor, så vi blev mätta...Kan lugnt säga att det var dålig planering av mej =)

Nu mår han betydligt bättre, tror absolut att utomhusaktiviteter hjälper på traven, allrahelst då man e sjuk. Nu snarkar han fint bredvid mej i sängen. Vi har tittat på foton från då han föddes (apropå mitt favvoteveprogram "En unge i minutn" vi såg ikväll). Tänk, det var snart 5 år sedan, och jag kan känna ett sting av saknad...av hela grejen, liksom. Men ont gjorde det, och det var tungt att vara ensam med tre barn från Liten var 4 mån. OCH dessutom SJUK runt ettårsdagen, över jul och in på nästkommande år...Det var tufft. Och numera är det lättare, för pappan har fattat att man har ett ansvar då man satt barn till världen...men ÄNDÅ är det JAG som har huvudansvaret. OCH ungen verkar tyca mest om pappan...känns oerhört orättvist. Jag har ju dragit hela lasset, och nu glider farsan in på en  räkmacka och får all kärlek...känner dubbelt. Han är ju bra för sonen, bra att sonen har en pappa han tycker om (och som tycker om honom) men jag skulle också vilja ha den där kärleken och kramarna av de små armarna...fast, jag får ju dem, så klart, jag oxå. Känns bara lite i hjärtat, ett knip...

I morgon ska jag på besök ang min MR. JAg har läskiga domningar i VÄNSTER hand (lillfingret, insidan av handen och upp i armen) och det är helt nytt, vilket oroar. Mycket. Kan jag inte bara få bli okej och leva ett bra liv utan all smärta och stress snart? PLZ? JJag kommer nog dit en dag, men jag hoppas fler kan hjälpa mej på vägen. Det går inte att fixa allt ensam, varken städa, uppfostra barn, försörja och dessutom vara någon "jäkla" kurator och stöttepelare till alla runt mej som mår dåligt. Jag fattar inte hur jag inte ska bry mej om de som mår skit, för jag är en sådan person...men jag måste lista ut ett sätt så det blir balans och inte ett envägsenergiutflöde, så att säga. Men hur?

Nej, nu sova. Trött efter massor av regn, rök, friskluft, motion och intryck utomhus idag. Älskar utomhuspedagogik om vädret är bra ;o)

Lev väl.

 

L8

17 maj 2011 11:55

Ja tror INTE han tycker mer om pappan! Men d blir naturligtvis annorlunda när dom ses mer sällan, o själv blir man nog lite "synsk" o inbilsk i den här situationen har ja för mig, speciellt om d ha vari stridigheter innan.
Tänk vilken grund ditt o sonens förhållande står på, du har varit där, genom vått o torrt, ni har skrattat o ni har gråtit, kommit över allt tisammans. Att dom istället mest, eller kanske bara, har skrattat tisammans tror ja inte e nån fördel, tvärtom.
kram

http://lopplottan.bloggagratis.se

 

SpiderMom

18 maj 2011 23:42

Tack Loppan! Jag har tidigare varit bergsäker på att jag vinner i längden, att vi har en trygg grund, att jag alltid funnits, och aldrig svikit...men så kommer de här tvekande känslorna, man känner det ordentligt...det är inte alltid lätt...Men du har rätt, det är min förtjänst att han är ett tryggt intelligent och harmoniskt barn, och det är ju bra att han tycker om sin far...det kunde varit värre... <3
KRAM & tack för de orden, de tröstade =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden har rasat på. Det har hänt saker jag aldrig trodde kunde ske. Så omvälvande och frustrerande att jag knappt kan tro att det hänt! En pojke jag känner väl, har haft problem i sin skola. En friskola föräldrarna hört mycket gott om. Skolan startad...

Försöker få tag i de sista solstrålarna så här mot slutet av semestern. Molnen gömmer solen. Det blåser. Jag vill så gärna suga i mej ljuset så jag ska orka vintern.... Jag talade med min nya chef nyss. Jag ska få en annan tjänst en den vi tänkt fr...

Hej alla! Snart ett år sedan jag skrev sist. Jag har blivit faster i december 2012. Gjort min tredje nackoperation, som gick bra men fick svåra komplikationer. Låg intuberad och nedsövd i två dygn... Det fick mej att fundera allvarligt på livet. Vad ...

Idag började Verkligheten. Jag var väl förberedd. Igår veckohandlade jag och kokade kalops och potatis plus en maträtt till samt middagen till igår, allt på en gång. Jag la fram de kläder jag och yngste sonen skulle ha imorse och jag ställde klockan....

Nu är det snart slut på ledigehten. Jag känner faktiskt att jag börjat bli hyfsat avkopplad ändå, och jag har fått, äntligen, till sist, sol på näsan. Juni och juli var hemska, förutom alldeles mot slutet i juli. Jag har ridit massor, och nästan alla...