Dagen har gått. Känner mej inte lika sjuk som jag låter på rösten. Det är knappast svininfluensan iaf. Inte denna gång ;O)

O fick hämta Bille på dagis och se till att han fick middag. Jag tankade bilen och stödhandlade i lugn och ro, samt plockade upp T med cykel och allt från en kompis. Vi åt lite micro-pizza, ibland får man slarva... När Bille kom hem (och T stuckit ut) byggde vi tågbana. Och så har jag beslutat mej för att kasta ut pianot. Bokstavligen. SÅ om någon vill ha ett piano hör av er FÖRE lördag, sedan är det endast ett minne blott. Det känns som helgerån, men jag har verkligen ingen plats för ett piano. Det var en annan sak i huset, men inte här i fjutt-lilla-radhuset. Jag måste få mera plats och färre saker. Det är jobbigt redan som det är ändå. Sakta betar jag av. Bort med onödiga bråk, bort med onödiga kläder och saker, möbler, leksaker mm. JJag fattar bara inte vart allt kommer ifrån? Jag har då inte köpt allt! Ju mer ordning jag får hemma desto lugnare blir det inuti mej, så tror jag iaf. Papper växer i stora högar hemma, allt från tidningar till teckningar och annat. Reklam får jag ingen, men pappershögarna är enorma. Räkningar, kom-ihåglistor, information från skola/dagis osv. VAR förvarar man sånt? Skulle vara härligt att få en container utanför dörren och bara kasta allt man inte vill ha längre, från smått till stort, och att någon tog hand om allt, gav bort till någon som behövde, kanske sålde något så jag fick lite pengar? Vilken dröm...

Nej, nu har jag och minstingen varvat ner lagom för att krypa till sängs. Imorgon ska jag till doktorn och höra vad han sett på röntgenplåtarna, sen sjukgym. Skulle åkt och köpt mattor, men det är uppskjutet till nästa torsdag. Har styrelsemöte på kvällen och jag MÅSTE förbereda, samt plugga på alla fåglar och läten mm. Verkligen använda dagen till det, ja, det ska jag.

Sov gott, och ut imorgon och njut av sensommaren, det ska jag försöka. Att bara stanna upp ibland och försöka ta in nuet, liksom vila i vardagens brus. Om man inte orkar det blir allt för tungt och mörkt. Det är det som är så skönt med att vara obotligt positiv. Jag har börjat sortera ut hemma, men även bland bekanta och uppgifter och måsten. De som inte medför något tillskott till min energi, som aldrig kommer ihåg mej och mina barns födelsedagar, som inte orkar hålla kontakten, höra av sej, kolla hur man mår, de behöver ju inte jag slösa min energi till heller...känns liksom onödigt slöseri, eftersom jag har så pass lite som det är att dela med mej av. I helgen ska jag på middag, till min barndomsvän, L. Vi ses någon gång ibland, vi tar vid där vi slutade, inget energislukande, bara härligt och trevligt energiutbyte. Mera sånt!

Lev väl!

Idag fyller min son T's storebror 21 år. (De har samma pappa) Det regnar ute, men det är fortfarande ganska varmt. Igår och i förrgår var det underbart vackert väder med sol och värme. Jag har sakta accepterat att sommaren är över för denna gång. Och lite motvilligt rättat mej i ledet. Nu är det att satsa på skolan som gäller. Jag har inte så mycket tid över, men den som finns måste jag använda. Dessutom är det riktigt roligt ämne, naturkunskap. Hemma har jag lyckats röja hyfsat inför städhjälpens ankomst. (Man måste ju kunna städa lite iaf) Och barnen har börjat inse att de måste hjälpa till hemma mera. Tror mitt upplägg funkar. Iaf ett tag ;O)

Snart ska jag börja försöka med nya sovrutiner för min yngste också. Han kan inte gå och lägga sej samtifigt som jag, då blir jag snart tokig eftersom inget blir gjort. Jag hinner inte plugga eller ens läsa en tidning.

Nu ska jag iväg till dagis med honom. Han trivs hur bra som helst. Inga problem alls vid lämningarna. DET ÄR UNDERBART! Jobba idag, och imorgon ska jag åka och köpa mattor. Men först träffa min läkare och gå till sjukgymnasten. Min läkare ringde igår och meddelade att man hittat förändringar på halsryggen. Jag blev glad (hur konstigt det än kan låta) eftersom nu kanske jag blir trodd. Det är jobbigt att gå omkring med hemsk värk och se ut som en normal, frisk person. Ingen trot, eller förstår, hur jobbigt livet är. Egentligen. Vissa dagar kommer tårarna bara jag försöker kliva upp ur sängen. Och jag är alltid så trött. Och känselbortfallet i tummen och kraftlösheten i höger arm skrämmer skiten ur mej. Nu SYNS det på röntgen. Och jag ska få mer info imorgon bitti. Jahaja. Tiden går. Nu är det tandborstning och iväg som gäller.

Ha en bra dag!
Lev väl.