HELP!

Min dotter tar liiiivet av mej. Och jag menar allvar! Hon kämpar emot otroligt hårt och våldsamt, i varje ögonblick, varje samtal, diskussion, situation. DESSUTOM ljuuuuuger hon värre än en häst galopperar! Och TROTS att jag överlistar henne och tar henne på bar gärning VIDHÅLLER hon att hon INTE ljugit. Helt sanslöst! Jag får fruktansvärt ont i huvudet bara jag pratar med henne. Hon vänder precis allt till blä, pest och fan. Mutter, mutter. Jag ORKAR INTE! Jag blir så trött, huvudet bultar och pannbenet känns som om det skall sprängas. Igår klev jag in i hennes rum med sopsäckar och sa att "nu ska vi städa". Hennes rum skulle nämligen LÄTT platsa i TV-serien Rent Hus, så då fattar ni att man måste rycka in. OJ, vilka protester, jag skulle minsann inte röra hennes saker, inte vara i hennes rum och städa kunde hon minsann själv. Men jag gav mej inte utan började plocka. Till sist hjälpte hon till på något hörn. En del saker hann jag slänga utan att hon rev upp dem ur säcken igen. Alltid något. Inte ett tack, men jag såg att hon var ganska nöjd efter.

Så var det min moppe. DEN är hon bra sugen på. Det är en EU-moppe som kräver 15 år och körkort. Min lilla dam försöker komma på olika sätt att "låna" den. Idag ringde min mamma till jobbet och meddelade att Dotter hade laddat med hjälm, och moppenyckel. Jag kollade på knippan, moppenyckeln bortplockad! HUVUDVÄRK! Hon har alltså smugit upp medan jag sov, låst upp låset samt plockat bort nyckeln från min nyckelknippa! SUCK! Jag blir alldeles vansinnigt arg. Om hon snor moppen och dessutom åker fast är det först och främst JAG som får böter och hamnar i polisregistret. Hon är ju inte straffmyndig. Och hamnar jag i polisregistret kan jag lika gärna hoppa av min utbildning; ingen anställer någon som finns markerad i polisregistret, oavsett varför man finns där. Hon håller på att ta livet av mej, och min roll är att hålla ramar, fasta regler och vara konsekvent. Och se till att hon inte begår brott. Men inte lätt att upprätthålla detta då hon smiter ut då jag sover, ljuger obehindrat (hon kan ljuga och se en rakt in i ögonen utan att blinka) och dessutom gapar, skriker och är otroligt slö och lat. Hennes bröder skyr henne, och jag får som sagt ont i huvudet av henne. Jag åker och hämtar henne då hon dragit iväg till kompisar utan lov, jag gömmer nycklarna till moppen, jag jagar på henne i skolan, håller kontakten med lärare och kompisars föräldrar. Jag hjälper henne att städa rummet och hon får uppmärksamhet. VAD MER? Jag orkar inte låta all vaken tid  gå åt till att kriga med min dotter. Men samtidigt får man väl se det som ett hälsotecken. Hon bryter sej loss från mamma, skapar en egen identitet och håller på att bli vuxen. MEN! Det finns ett men! Man får inte göra andra människor illa, och inte sej själv heller! Och man får inte stjäla, bryta mot lagen och man MÅSTE sköta sin hygien. Passa tider och visa hänsyn; hur svårt ÄR det?

Ursäkta att denna blogg blev så här idag, men jag behövde rasa av mej lite. Min skalle sprängs. Min rygg skriker av värk, nacken svider, armen och handen dunkar och har noll koll på styrka och känsel, och mitt i all jobbig skitvärk ska jag orka med att ligga i skyttegrav och kriga mot min dotter. HJÄLP! Hit med lite allergimedicin, jag behöver en paus. Ska kanske skicka iväg henne på uppfostringsanstalt. JAG har misslyckats kapitalt. JAG har INTE lärt henne att bete sej på detta sätt, absolut inte!!! Ja, ja. Måste natta sönerna, de är fortfarande uppe och springer...Buhu, allt glider mej ur händerna just nu. Plugget är tufft när man har ruskig huvudvärk så man knappt ser något...Och imorgon ska jag köpa mattor, hoppas jag inte har så ont i huvudet då, att allegin minskat i styrka, annars blir det svårt att köra bil...

SOV GOTT! Själv ska jag sitta uppe vid ytterdörren och passa på min olydiga dotter som dragit ut och iväg med någon buss trots att jag förbjöd henne! Men, trots alla bråk och hormonkrig och bråk med denna unge så ÄLSKAR jag henne, väldigt mycket! Kolla bara in vilken söt tjej jag har (som dessutom KAN skratta ibland...)

Lev väl.