HELP!

Min dotter tar liiiivet av mej. Och jag menar allvar! Hon kämpar emot otroligt hårt och våldsamt, i varje ögonblick, varje samtal, diskussion, situation. DESSUTOM ljuuuuuger hon värre än en häst galopperar! Och TROTS att jag överlistar henne och tar henne på bar gärning VIDHÅLLER hon att hon INTE ljugit. Helt sanslöst! Jag får fruktansvärt ont i huvudet bara jag pratar med henne. Hon vänder precis allt till blä, pest och fan. Mutter, mutter. Jag ORKAR INTE! Jag blir så trött, huvudet bultar och pannbenet känns som om det skall sprängas. Igår klev jag in i hennes rum med sopsäckar och sa att "nu ska vi städa". Hennes rum skulle nämligen LÄTT platsa i TV-serien Rent Hus, så då fattar ni att man måste rycka in. OJ, vilka protester, jag skulle minsann inte röra hennes saker, inte vara i hennes rum och städa kunde hon minsann själv. Men jag gav mej inte utan började plocka. Till sist hjälpte hon till på något hörn. En del saker hann jag slänga utan att hon rev upp dem ur säcken igen. Alltid något. Inte ett tack, men jag såg att hon var ganska nöjd efter.

Så var det min moppe. DEN är hon bra sugen på. Det är en EU-moppe som kräver 15 år och körkort. Min lilla dam försöker komma på olika sätt att "låna" den. Idag ringde min mamma till jobbet och meddelade att Dotter hade laddat med hjälm, och moppenyckel. Jag kollade på knippan, moppenyckeln bortplockad! HUVUDVÄRK! Hon har alltså smugit upp medan jag sov, låst upp låset samt plockat bort nyckeln från min nyckelknippa! SUCK! Jag blir alldeles vansinnigt arg. Om hon snor moppen och dessutom åker fast är det först och främst JAG som får böter och hamnar i polisregistret. Hon är ju inte straffmyndig. Och hamnar jag i polisregistret kan jag lika gärna hoppa av min utbildning; ingen anställer någon som finns markerad i polisregistret, oavsett varför man finns där. Hon håller på att ta livet av mej, och min roll är att hålla ramar, fasta regler och vara konsekvent. Och se till att hon inte begår brott. Men inte lätt att upprätthålla detta då hon smiter ut då jag sover, ljuger obehindrat (hon kan ljuga och se en rakt in i ögonen utan att blinka) och dessutom gapar, skriker och är otroligt slö och lat. Hennes bröder skyr henne, och jag får som sagt ont i huvudet av henne. Jag åker och hämtar henne då hon dragit iväg till kompisar utan lov, jag gömmer nycklarna till moppen, jag jagar på henne i skolan, håller kontakten med lärare och kompisars föräldrar. Jag hjälper henne att städa rummet och hon får uppmärksamhet. VAD MER? Jag orkar inte låta all vaken tid  gå åt till att kriga med min dotter. Men samtidigt får man väl se det som ett hälsotecken. Hon bryter sej loss från mamma, skapar en egen identitet och håller på att bli vuxen. MEN! Det finns ett men! Man får inte göra andra människor illa, och inte sej själv heller! Och man får inte stjäla, bryta mot lagen och man MÅSTE sköta sin hygien. Passa tider och visa hänsyn; hur svårt ÄR det?

Ursäkta att denna blogg blev så här idag, men jag behövde rasa av mej lite. Min skalle sprängs. Min rygg skriker av värk, nacken svider, armen och handen dunkar och har noll koll på styrka och känsel, och mitt i all jobbig skitvärk ska jag orka med att ligga i skyttegrav och kriga mot min dotter. HJÄLP! Hit med lite allergimedicin, jag behöver en paus. Ska kanske skicka iväg henne på uppfostringsanstalt. JAG har misslyckats kapitalt. JAG har INTE lärt henne att bete sej på detta sätt, absolut inte!!! Ja, ja. Måste natta sönerna, de är fortfarande uppe och springer...Buhu, allt glider mej ur händerna just nu. Plugget är tufft när man har ruskig huvudvärk så man knappt ser något...Och imorgon ska jag köpa mattor, hoppas jag inte har så ont i huvudet då, att allegin minskat i styrka, annars blir det svårt att köra bil...

SOV GOTT! Själv ska jag sitta uppe vid ytterdörren och passa på min olydiga dotter som dragit ut och iväg med någon buss trots att jag förbjöd henne! Men, trots alla bråk och hormonkrig och bråk med denna unge så ÄLSKAR jag henne, väldigt mycket! Kolla bara in vilken söt tjej jag har (som dessutom KAN skratta ibland...)

Lev väl.

 

Bea

9 september 2009 23:55

Du har en jättefin tjej!

Men det ÄR skitjobbigt med tonåringar, det kan varken du eller jag hjälpa. Vi gör så gott vi kan...

Kram på dig, usch, livet är då inte enkelt alltid.

http://Beabloggar.bloggagratis.se

 

Viveca

10 september 2009 00:17

Känner igen min yngsta dotter i det du skriver. blir fruktansvärt frustrerad över hennes beteende och attityd. Kanske en klen tröst men det går över. Min äldsta dotter nu 16 år är oftast helt underbar, men det blixtrar till lite då och då. Hon var precis lika jobbig förut.

Du får en varm kram av mig! Du har inte gjort något fel. De är sådana. Tror döttrar är värre än söner på detta vis.

http://http:perasperaadastra.bloggagratis.se

 

The Miracle

10 september 2009 03:16

Jag kan bara tala för mig själv hur jag var i den åldern.
Inte att jag ljög, men det var en himlans massa bråk mellan mig och mamma. Varje dag. Det var verkligen jättejobbigt och alltid var det mitt fel, för jag skulle be om ursäkt, jag förstod inte vad jag hade gjort för fel alla gånger.
Det var nog min attityd, mycket "skit i det du", härmades, gjorde fula grimaser osv.
Mamma hade till och med ont i magen, gruvade sig för att jag skulle komma hem från skolan, för hon visste att det skulle bli bråk, det gick inte många minuter innan det var igång.

Sedan tycker man aldrig att föräldrar förstår sig på.
Att de lägger sig i för mycket.. man vill klara sig själv, helst helt och hållet, visa att man kan..
Men innerst inne så vill man krypa upp i sin mammas famn och vara liten igen vad det lider.
Men sällan något man visar.. Ett tufft yttre och ett mjukt, sårbart inre.

Hormonerna ställer till ett himla liv i tonåren, tyvärr.
Det är någonting som kommer att dämpas, bli bättre för att sedan kunna hanteras.
Så.. det är bara att försöka stå ut..
Du får en massa tröstande stärkande kramar ifrån mig.
Kämpa på. Det blir bra, jag lovar.

http://abimopectore.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden har rasat på. Det har hänt saker jag aldrig trodde kunde ske. Så omvälvande och frustrerande att jag knappt kan tro att det hänt! En pojke jag känner väl, har haft problem i sin skola. En friskola föräldrarna hört mycket gott om. Skolan startad...

Försöker få tag i de sista solstrålarna så här mot slutet av semestern. Molnen gömmer solen. Det blåser. Jag vill så gärna suga i mej ljuset så jag ska orka vintern.... Jag talade med min nya chef nyss. Jag ska få en annan tjänst en den vi tänkt fr...

Hej alla! Snart ett år sedan jag skrev sist. Jag har blivit faster i december 2012. Gjort min tredje nackoperation, som gick bra men fick svåra komplikationer. Låg intuberad och nedsövd i två dygn... Det fick mej att fundera allvarligt på livet. Vad ...

Idag började Verkligheten. Jag var väl förberedd. Igår veckohandlade jag och kokade kalops och potatis plus en maträtt till samt middagen till igår, allt på en gång. Jag la fram de kläder jag och yngste sonen skulle ha imorse och jag ställde klockan....

Nu är det snart slut på ledigehten. Jag känner faktiskt att jag börjat bli hyfsat avkopplad ändå, och jag har fått, äntligen, till sist, sol på näsan. Juni och juli var hemska, förutom alldeles mot slutet i juli. Jag har ridit massor, och nästan alla...