Nu har jag andats och skrivit och tänkt. Jag har skickat min prel projektplan till handledaren. Han har inte hörts av. Inte något ovanligt. Han verkar vara så ruskigt upptagen att han inte hinner med att svara, tydligen. Och jag är ju en extremt besvärlig student dessutom...Ja, ja. Jag har kommit fram till något i alla fall. Skönt. Sedan om jag kan skriva något från litteraturen också,, annars måste jag fundera om lite på intervjusvaren... Just nu kommer jag inte längre.

Ikväll var vi på den öppna cirkusträningen, men det var inte så kul eftersom "riktiga ledaren" inte var där... Men sönerna svingade i trapetsen i alla fall. Femåringen stod upp, TVÅ METER över marken, till synes helt orädd...Mitt hjärta stannade nästan, samtidigt som jag ville peppa honom och inte göra honom rädd. Svår balans... Storebror var gullig också och de lekte jättefint tillsammans. Skönt att de funkar ibland i alla fall   

Det har snöat ganska ymnigt under dagen, men det har varit fjäderlätt snö, så det har inte krävts enorma krafter att skotta bort det...KALLT var det, -17 grader på morgonen. Önskar jag var i Qatar där min mamma är nu. Hon hälsar på sin storasyster som bor där fn med sin engelske make. För en tid sedan bodde de i Hong Kong. Så kan det vara... Jag har fullt sjå att få mina pengar att räcka till mjölk, bröd och middagsmat varje dag, så det blir inga resor på länge. Dottern kom hem idag och meddelade att de ska åka slalom i Ronne med klasse/skolan på Friluftsdagen...Kostar "bara" 350;-. Och så kom räkningen för hennes sånglektioner för denna termin, 650;-, Det kostar att ligga på topp, typ.

Imorgon hoppas jag verkligen att jag kan åka ut och rida. Risken är att det är för halt eller för mycket snö alternativt för kallt...Håll tummarna nu så jag kommer iväg. Jag behöver verkligen det! Min gosehästkompis Topaz går igen efter vila i 3 månader pga hälta. Det var så UNDERBART att rida honom förra veckan, att jag bara log hela tiden. Jag blir så lycklig av honom. Han har en del bus för sej och lite knasgrejer. Han visar tydligt om man är för tydlig i mina instruktioner. Haha. Han drar bak öronen, ibland skuttar han till och det kan även komma ett upprört gnägg! Han är lite som jag, det går inte att ta miste på vad han känner! Han bjuder gärna på galopp och om han gillar den som rider honom går han framåt och bjuder till. Det är verkligen härligt att känna den här samhörigheten med en häst. Vi pratar liksom, fast utan ord. Jag vill rida imorgon, please.

Nej, nu ska jag försöka somna. Jag känner mej oerhört slut och matt och trött, men jag har svårt attvarva ner. Nu har jag så mycket tankar att det bara snurrar...hur får man ihop alla pengar man behöver till sina barns alla aktiviteter? Vaccinationerna? Vinterkläder? Ja, ja. Allt har sin tid. Jag gör mitt bästa, och jag brukar landa på fötterna. Det blir tufft fram till min examen, det fattar jag ju, men sedan...ska bli underbart och fantastiskt att kunna vara ledig på helgerna, att slippa all kurslitteratur, att slippa tentor och ångesten över alla dessa knäppa lärare som har makten över mej... Jag vill väldigt gärna byta hanledare, till en som inte nedvärderar mej, men det känns samtidigt som ett nederlag och jag vill inte vara taskig. Det är väldigt ovanligt att man inte funkar tillsammans fic jag höra, men vi gör verkligen inte det...och det är MIN utbildning och MITT liv. Jag ska fundera lite till. Har nog med problem. Förskolan där sonen går måste jag ju ta tag i också. När jag berättar vad jag och han utsätts för, vad de säger och gör, hur de handlar och gör så reagerar folk upprört och blir riktigt arga. Det har fått mej att inse att det verkligen ÄR fel och inte okej det som sker. Nu är det ju "bara" några månader kvar, sedan är det skolstart i augusti. BUP-kontakten jag har är mest terapi för min del...Jag har så mycket inuti mej nu så det känns som om jag väger hundra kilo...Jag får inte låta allt negativt komma åt mej, men det är ju lätt att säga...

Näää. Nu säger de på väderprognosen att det ska bli rejält kallt imorgon...Vad är rejält kallt??? Kan man rida i minus 10? Minus 15? När blir det inte roligt längre? Jag som är så lättfrusen av mej...Buhu. Bli fint väder bara imorgon, snälla vädergudar!

Lev väl.

Lämnade sonen på fsk och blev inkallad för en "dryg tillrättavisning" för att jag inte hört av mej i tid igår ang att jag blev försenad. JAg hade varit och handlat mattor till jobbet och först körde jag åt fel håll och hamnade i Hägersten, istället för att åka norrut. Då blev jag ju sen. Och sedan glömde jag ringa fsk och meddela det i tid, och då hade de haft de SÅ jobbigt, nästan helt ohållbart, med min son! JAG ÄR SÅ J*KLA LESS PÅ DEM NU!!! I över ett år har detta pågått nu. JAg orkar inte mentalt. Vi har varit på BUP och han har ingen diagnos, vi har varit på samtal med fsk typ två gånger per månad. Enligt dem ställer han mest till med problem. Men det är ju så att om man utgår från att det ska bli problem så blir det ju problem. Han gillar verkligen inte att vara där, det märks. Och jag känner mej hemsk som måste lämna dit honom. Som tur är börjar han skolan i augusti. Då får han en ny chans att det ska bli rätt. Jag håller alla tummar. Han ska gå i en skola med Freinetpedagogik. Jag tror det passar honom och hans personlighet jättebra.Jag sitter just nu i min säng och ska skriva det förhatlia examensarbetet, men det sitter fast. JAg fattar inte hur jag ska tänka, vad är syftet, vilka frågeställningar ska jag ha? Jag har 13 intervjuer men jag får inte till något mer. Jag förväntas skriva 30 sidor om ett ämne, med teoretiska återkopplingar, men eftersom jag inte ens har en frågeställning kan jag heller inte börja. Jag kan inte fatta att jag som faktiskt är jättebra på att skriva har kört fast så här. Kanse är det för att jag tror att det är så jättesvårt? Jag vet inte. Jag vet ingenting längre. Jag måste ha en sorts personlighet som gör att vissa människor tror och anser att de kan bete sej som de vill mot mej. Min handledare gillar definitivt inte mej, han är irriterad och förstår sej inte alls på mej. Han misstolkar precis allt jag gör och säger till något negativt, och det knäcker mej. Jag vet inte längre vad jag ska göra. Nu är den där "snökanonen" på väg in över oss också. Imrse var det -13 grder och nu faller snön...OM det fortsätter kommer jag ju inte kunna rida imorgon. Det vore en mardröm. Jag behöver min ridning för mitt välmående. Jag har äntligen "fått tillbaka" min favorthäst Topaz, och jag längtar efter honom...Håll alla tummarna att vädret tillåter ridning imorgon.Nu ska jag ge mej på mitt j*kla ex.arbete Någonstans måste jag ju börja. Ikväll ska jag försöka komma iväg och ta sprutorna TBE och Twinrixen som är kvar. Det är jag och de två äldsta barnen som är kvar att ta dessa....Efter dem ska vi på öppna träningen på Cirkusskolan. Lilla sonen längtar så mycket att vi bara måste dit ikväll. Det är för långt till lördag... Skruttbarn. OM jag nu inte kan vara alla människor till lags och klara av allt som jag måste, så tänker jag åtminstone satsa på att vara en bra mamma och att jag satsar på att må bra inuti igen. Det har varit så mycket negativt runt mej det senaste året att jag nästan blivit utmärglad. Det är inte klokt ju! Att jag ska försöka ordna och fixa åt alla andra så jag själv blir helt uttömd på energi och lust...Jag har tappat det, men måste hitta tillbaka. Det verkar ändå inte finnas någon som ger tillbaka något till mej...Det känns hårt och jobbigt, men nu när jag vet hur det ligger till kanske jag kan börja rensa ut lite i bekanskapskretsen... Måste bara säga en sak till: Häromdagen bakade jag och 5-åringen. Så sa jag till honom att han hade så bra idéer. Då svarade han: "Jag har många bra idéer som jag sparar inne i huvudet!" GULLUNGEN!Lev väl!