Idag har jag en lite dipp, nedåt, nere, botten. Trött. Jag tror att jag funderar och tänker för mycket. Idag känns det som att jag faktiskt knappt har några vänner, alls. Det känns som att jag tas för given, man lånar grejer av mej som jag aldrig får tillbaka, jag hämtar, skjutsar, lyssnar, försöker finnas till för den som behöver. Jag åker på vänners barns kalas, jag kommer ihåg allas födelsedagar, fixar presenter och fina grattiskort. Sen fyller mina barn år, och det avbokas, de hinner inte, de har planerat annat, ursäkta. Jag till och med byter jobbdagar för att kunna komma på kalasen, eftersom jag tycker det är viktigt att uppvakta barn. Undrar varför inte mina barn är lika viktiga för andra på samma sätt som jag tycker att andras barn är viktiga? Om jag lånar något brukar jag (oftast, även jag glömmer) försöka lämna tillbaka det så fort jag kan. Risken är ju att man glömmer vem man lånade tex boken eller filmen av... Det jag lånat ut är fortfarande på vift. Det känns så tråkigt. Man är väl inte så högt upp på ranglistan, antar jag. Inte så viktig.

Jahaja. Det var deppiga toner det där. Men jag tror faktiskt att det ligger lite i det hela. Jag själv tror att jag är en schysst kompis som ställer upp för mina vänner, visar att jag bryr mej, håller kontakten, medan många av mina kompisar faktiskt är så vana vid det att de inte själva tar något initiativ eller kontakt, eller bara tar mej för given. Inte för att de avskyr mej eller så, men jag är antagligen inte lika viktig för dem som de är för mej. Och det är lite svårsmält. Blir liksom en klump i halsen...Visst, alla har ju sin stress, sina problem och åtaganden, men ett sms? Eller en fika? Har vi så otroligt mycket för oss hela tiden att vi faktiskt missar våra vänner? En dag finns kanske inte vännen kvar, av olika anledningar, och då blir det tomt. På riktigt...  Det var en tanke bara. Man kanske borde börja fundera över vilka som ger något tillbaka också, vilka som finns där om jag behöver dem. Det är ju de som ÄR vännerna, de jag ska spara min energi och glädje till; de andra snor bara energin ju. (Nu låter det som alla mina vänner bara skiter i mej och aldrig bryr sej om vare sej mej eller barnen, men så är det förstås inte. Jag har olika sorters vänner och bekanta, och en del envisas jag kanske lite för mycket att hålla kontakten med utan respons...Det är mest de jag borde sortera bort...)

Så till Facebook. Vad ÄR det? Jag har förstått att det är någon korsning mellan msn, blogg och lite annat, och att nästan alla jag känner är registrerade där, inklusive min dotter. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om facebook, man registrerar sej med namn och bild, och blir liksom sökbar av alla som vet vem man är. Även om de inte kan komma in på just min facebookprofil om jag inte godkänner dem, så hittas man ju. Och de som är inbjudna har ju dunderkoll på vad man gör, tycker, tänker, om man är sjuk, eller vad man nu meddelar. Och tänk om man rååååkar godkänna någon som man egentligen inte borde godkänt? Som ex-svärmor eller någon ytlig bekant? Man vill ju inte såra någon, men man kan ju inte ha ALLA som frågar som vän heller. Man får i så fall vara mycket noga med vad man skriver/visar. Jag tycker det är lite läskigt. Snacka om utlämnad, åtminstone om man tex bloggar där. Det är ju inte samma sak att blogga som jag gör, mitt namn är inte offentligt, det är inte alla av er som läser som vet exakt vem jag är, var jag bor osv. Det känns mycket friare så. Man kan liksom bara bubbla på. Någon som har erfarenhet av facebook får gärna förklara/dela med sej av sin erfarenhet här, tack. Tar tacksamt emot information!

Nej, nu får jag nog sluta babbla. Jag är verkligen trött. Längtar efter John Blund. Vi har skola imorgon igen; redovisning av naturstig. Ska bli spännande att se vad de andra gjort. Jag har varit dålig på att kolla på Blackboard, men jag ska försöka hinna imorgon. Som min chef och jag hade en diskussion om idag; allt handlar om hur man prioriterar och planerar!! Om man ska hinna ditt eller datt och dygnet bara har 24 timmar så får man faktiskt prioritera vissa saker. Det är där fika med en kompis kan komma in. Eller städa och röja hemma, med eller utan städhjälp. Man kanske behöver hejda sej ibland och fundera över vad man håller på med, om det är värt det och om jag kan göra på ett annat sätt. I mitt fall känns det som varje minut är inplanerad med olika saker. OCH ÄNDÅ ser jag faktiskt till att höra av mej till mina kompisar, om så bara via ett sms då och då. Det är viktigt med vänner! Glöm inte det, ni stressade där ute som aldrig hinner med att sitta och prata och ta en fika med en vän...

Hm. Hur ska jag orka vara vaken till 23.14??? Då går nämligen auktionen med Dotterns eventuella nya säng ut på Tradera. Jag vill verkligen vinna budgivningen eftersom hon måste ha en säng, och den är inte såååå dyr med madrass och allt, än så länge... Vi får se, man kan inte vinna jämt...

Lev väl.

 

Bea

14 september 2009 00:26

Ja, det här med vänner är verkligen viktigt. Fast jag tycker inte att du ska lägga ner kraft och energi på människor som inte uppskattar det du gör för dem. Flytta fokus istället till dem som bryr sig!

Kram på dig, Spidermom!

http://Beabloggar.bloggagratis.se

 

stefan

14 september 2009 05:30

Facebook..bu eller bä..jag har har inte så många på min lista 50 exakt. Men med god tur så kan man få hjälp med saker å ting, det har funkat för mig. Sen är det lekstuga för vuxna javisst..och visst lajar jag med! Sen vilka man har på vänner listan och vad man säger eller bilder som läggs upp så får man ju räkna med att anonymiteten blir obefintlig..men jag har haft skoj nu när jag hitta en gammal vän som är hur rolig som helst med korta och exakta kommentarer!

http://stefansvedberg.wordpress.com

 

SpiderMom

14 september 2009 22:46

Ja, Bea, du har rätt. Jag föröker lista ut vilka som kan undvaras, det låter galet, men jag vill nog bara ha de vänner som jag betyder något för...Såna är härliga att ha runt sej...
Facebook låter ju som en kul grej, Stefan. Jag får fundera lite. Man behöver ju inte "avsölja allt" där heller, så...

GOD NATT och sov gott!!!

http://spidermom.bloggagratis.se

 

stefan

15 september 2009 05:11

en sak till gällande FB..Det är många som har ett konto precis som MSN men sällan är aktiva. Själv så drar jag aldrig igång MSN numera och bloggen jag har är mer för mig själv.. ett sätt att vara kreativ. Så har folk tröttnat på FB en aning? Använder man FB på "rätt" sätt så är det ju riktigt fiffigt!

http://stefansvedberg.wordpress.com

 

Spidermom

16 september 2009 22:20

Oki, jag tror jag fattar...Jag ska kanske in i FB-djungeln en sväg...Har iaf en hel del vänner "långt bort" som jag skulle kunna ha en tätare kontakt med då...Men jag har så lite tid, så det läggs lixom på hyllan...
Kramiz...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden har rasat på. Det har hänt saker jag aldrig trodde kunde ske. Så omvälvande och frustrerande att jag knappt kan tro att det hänt! En pojke jag känner väl, har haft problem i sin skola. En friskola föräldrarna hört mycket gott om. Skolan startad...

Försöker få tag i de sista solstrålarna så här mot slutet av semestern. Molnen gömmer solen. Det blåser. Jag vill så gärna suga i mej ljuset så jag ska orka vintern.... Jag talade med min nya chef nyss. Jag ska få en annan tjänst en den vi tänkt fr...

Hej alla! Snart ett år sedan jag skrev sist. Jag har blivit faster i december 2012. Gjort min tredje nackoperation, som gick bra men fick svåra komplikationer. Låg intuberad och nedsövd i två dygn... Det fick mej att fundera allvarligt på livet. Vad ...

Idag började Verkligheten. Jag var väl förberedd. Igår veckohandlade jag och kokade kalops och potatis plus en maträtt till samt middagen till igår, allt på en gång. Jag la fram de kläder jag och yngste sonen skulle ha imorse och jag ställde klockan....

Nu är det snart slut på ledigehten. Jag känner faktiskt att jag börjat bli hyfsat avkopplad ändå, och jag har fått, äntligen, till sist, sol på näsan. Juni och juli var hemska, förutom alldeles mot slutet i juli. Jag har ridit massor, och nästan alla...