Jaha. Jag vet inte hur man ska göra när allt man säger liksom rinner ut ur öronen likt sanden i ett timglas...På min dotter alltså. Hon har bestämt sej för att alltid göra tväremot vad mamma säger. Om jag ber henne om något så gör hon en grimas och suckar. Hon pratar konstigt också. Det är "typ" i varenda mening och "ofta!" (med utropstecken) används flitigt. Jag når inte fram när jag pratar, jag når inte fram när jag skriker...Hon har dykt upp hemma ett par gånger i ett moln (doftmoln) av cigarrettrök, som naturligtvis kompisarna står för, hon skulle ju aaaaaldrig röka, hon har ju typ astma, tror jag att hon är dum eller??? Jag tror hon är lite dum, faktiskt, eftersom jag genomskådar henne till 99%. I ALLA lägen. Jag är en sådan där hemsk mardrömsmorsa som faktiskt lägger mej i om hon är ute på dumheter, eller kontaktar hennes kompisars föräldrar om jag misstänker att de också gör "hyss". I natt kom hon hem halv tre...GISSA om jag var nöjd då!? Jag kände att det fullkomligt STANK rök inne i hallen, och om hennes mössa, vantar, halsduk. Upp och bankade på toalettdörren där hon låst in sej lite påpassligt. (Jag har blåm,ärken på höger hands knogar nu...) Inte kunde jag somna om heller...Hon har fått en veckas utegångsförbud med hämtning på skolgården. Inga kompisar hemma. Ingen TV. (Den släpar jag ut snart, ska bara blogga klart) Hon kommenterade det med "orkaaaa". Jaha. Ingen handbok har jag heller, man skulle fått en sådan då hon föddes tycker jag. Hur tolkar man alla saker hon gör/säger? Det kan betyda precis raka motsatsen till vad jag tror. Och inte biter några straff på henne heller. Jag känner mej lite maktlös, men har bestämt mej för att inte ge mej. Nu blir hon hämtad i en vecka, och får följa med dit jag går. Hon kommer inte bli lämnad ur synhåll en enda sekund. I en vecka. "Orkaaaaa!" Hoppas det är tillräckligt vidrigt jobbigt för henne så hon tänker sej för lite i framtiden. Men jag tror inte det, tyvärr. Idag har jag ringt några av hennes kompisars föräldrar och talat om vad jag vet om detta med rökningen och sånt. En av mammorna tog det ungefär som jag; alltså precis som det är och att vi inte tror att våra barn är några änglar. Samt ska vi hålla kontakten. Den andra mamman försökte hitta olika anledningar till att A kom hem från dem och stank rök; kanske var det deras vattenpipa de har hemma? Att de startat den? SKITSANCK! VAKNA! DIN UNGE RÖKER! MIN UNGE HAR TALAT OM DET FÖR MEJ! (Ville jag säga, men gjorde inte det. Hon får väl tro att gossen är en liten ängel och att det är hans fasansfullt ouppfostrade kamrater som gör allt dumt...) Sorgligt. Dottern har piercat sej i läppen också! ALLDELES SJÄLV! Med en nål och en isbit! HALLÅ!!!! Jag trodde knappt mina öron (hon berättade själv, ett plus iaf) och vi satt och pratade i över en timme. Jag NÅDDE FRAM, jag nådde IN! Men detta var före igår, och jag trodde väl inte att magin skulle hålla i sej. Nu tror jag faktiskt inte att hon RÖKER. Men snart kanske hon börjar med det, och vad gör man då? ALltså, vad håller de på med, ungarna? Hennes killkompisar är jättefina och mysiga och har bra föräldrar som engagerar sej. HUR kan det bli så galet? Jaja. Piercingen har A fått behålla, men det finns lite villkor. Hon ska sköta skolan lite (helst mycket) bättre, eftersom det är dessa betyg hon ska söka in på gymnasiet med. Det hänger på vad hon gör NU, och hon fattar det. Hoppas jag. Hon är duktig i skolan. Skriver alla rätt på alla engelskaprov, och matten gör hon också bra ifrån sej på. Jag är efter henne som en hök, tvingar fram TVÅ kvartsamtal per termin så jag ska veta hur det funkar. Montessoriskolan är lite dålig (MYCKET DÅLIG, förresten) på att uppdatera föräldrarna. När hon skolkade en dag t ex tog det alltså 5 timmar (!!!) innan de hörde av sej till mej. (Den gången ringde jag polisen, och hon, polisen, var superbra, ringde upp min dotter och talade om hur allvarligt det hon gjort var! Tror inte hon skolkar mer nu...Men SKOLAN, vad gjorde de? Inte ett skit! Inte ett enda dugg...MESAR!) Nä, jag , märker hur argsint min blogg blev nu. Förlåt, men jag behöver få dela med mej lite av det här. Det är så tungt att ro i land en båt med tre ungar ensam lixom...Jag kämpar på, och jag tror nog att det kommer bli bra, men energin tar liksom slut, jag ska ju orka ha skitont hela dagarna och plugga samt gå på mina styrelsemöten och konfronteras med sura medlemmar. Också.

Facebook är iaf lite kul. Men det känns faktiskt som att jag är osynlig där. (Kanske är det?) Alla andra får kommentarer och tummen upp ocj like osv, men INGEN märker mej...Det är som med min blogg. Det är några trogna (samma människor, tack snälla ni) som lämnar en kommentar. Jag är kanske skittråkig? Undrar vad jag gör fel? Jag är förstås inte så märkvärdig, jag tror inte det heller, men ibland behöver man lite bekräftelse. Tid kan spela en roll, jag har ju inte heller alltid tid att kommentera även om jag läser bloggarna...Kanske det är så? Hos mej?

Så åter till min rubrik: Om någon (gärna med yngre döttrar/dotter) vill leasa min 14-åring under obestämd tid, billigt, så hör av er!!! ;O)   En PERFEKT chans att prova på tonårsförälderlivet i förväg så ni vet vad som väntar... Förhoppningsvis slipper ni jaga efter era döttrar, hämta dem i skolan eller dubbelkolla var de är, förfasa er över deras stökiga rum med larvodlingar i gamla risifruttiburkar osv...Jag HOPPAS ni slipper det.

Min dotter är på Green Day konsert med mitt ex. Det bokade de för ett halvår sedan. Jag hade önskat att jag kunde ha tvingat henne att vara hemma, det hade tagit skruv. Men jag kände att det var liiiite för tufft straff. Men kanske inte? Fan vad jobbigt det är att ha massor av empati och samtidigt försöka vara en konskvent och rättvis mamma...Nu ska jag iaf leka en stund med min yngste son. MMin äldste bygger legokreationer med lego han fått av farfar häromdagen. ((Gammalt hederligt lego från typ 70-talet). Vi ska sedan titta lite på "Thomas Tåget" och borsta tänderna och SOOOOOOOOVA! Jag är så trött...Ska orka plugga imorgon...Om jag kommer upp. Min kropp är inte så okej för närvarande. Min högra arm/hand är helt OFF. Jag nästan välkomnar F-kassans utredning de ska tvinga ut mej på om några veckor. Kanske de kan hitta på något bra så jag får må bra i kroppen för en gång skull? Jag har gått med skiten sedan 19 december 1997. En evighet sedan. Och min omgivning har inte en ANING om hur vidrigt jobbigt det är inuti mej...Utåt är jag full av energi och glad. Jag försööööker vara glad och full av energi. Jag vill inte vara jobbig och gnällig och tråkig. Jag vill ha kvalité i mitt liv. Mina barn behöver en glad & pigg mamma. Det är jag faktiskt skyldig dem. NOGBABBLAT nu. Jag lovar! :O)

Lev väl.