Bille fyllde 3 år igår! Min yngste är stor. Iaf så stor att man kan föra diskussioner och hitta på roliga bus med honom. Han pratar på hela tiden, om allt. Som sin mamma... Jag har haft fullt ös i ett par dagar med honom. I söndags var han på Lekrymden och hade kalas med några kompisar, 2 kusiner och farmor plus faster. Han var alldeles slut efteråt. Och lycklig. På sin födelsedag här hemma fick han morgonuppvaktning av syskon och mamma. I ett av paketen låg det Thomas Tåget! Ren och skär lycka! Jag lämnade honom på dagis med ett paket med glasspinnar och körde järnet till skolan. Sista dagen på denna kurs. Och tenta... Skrev, skrev och skrev. Jag TROR det gick bra. Men man VET aldrig sådant. Ibland när jag tyckte det gick lysande på skrivningar hade jag klantat mej rejält. Och tvärtom. Nåja. Idag har jag varit hemma och röjt efter kalaset samt varit till tandläkaren. Upptäckte att mina pengar är slut. Med RÅGE. Skit. Fem avvisade räkningar. Nu är det jobbigt. Håller på att få magsår av stressen. Inga pengar. Och månaden är inte ens slut. Skit. Och jag som inte köpt vinterskor till Dottern än och inte har jag pengar till vinterdäck... De gamla är helt slut, så jag MÅSTE ha nya. Fast begagnade såklart. Oj oj. Flera tusen back. Det KÄNNS. Nu MÅSTE jag sova. Orkar bara inte oroa mej mer på ett tag nu. Det är alldeles för jobbigt. Mår verkligen inte bra av det här och jag ser ingen omedelbar lösning. Dessutom måste jag få fram kurslitteratur. Och försöka sälja min gamla. Åh vad stressande det är att inte ha kontrollen över sin egen situation.... Men. Jag brukar landa på fötterna. Bara jag tar det lite lugnt och får tänka... Nu sova. Det är jobb i morgon. Förresten. Facebook är riktigt roligt! Inte alls som jag trodde innan... Lev väl.

 

Bea

2 november 2009 01:05

Usch, vad jobbigt det där med pengarna! Jag hoppas verkligen att det ordnar sig på något vis... Ensamstående studerande mamma. Det kan inte va lätt. Men du tycks kämpa på bra ändå...

Livet är inte enkelt. Tyvärr. Men det är rätt kul ibland också, eller hur;)

http://Beabloggar.bloggplatsen.se

 

SpiderMom

2 november 2009 21:32

Ja, Bea, det kan jag lätt hålla med om! MAn får bara ta ett steg i taget...Men det ÄR tungt. TUR man är en obotlig optimist! Kram, och tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden har rasat på. Det har hänt saker jag aldrig trodde kunde ske. Så omvälvande och frustrerande att jag knappt kan tro att det hänt! En pojke jag känner väl, har haft problem i sin skola. En friskola föräldrarna hört mycket gott om. Skolan startad...

Försöker få tag i de sista solstrålarna så här mot slutet av semestern. Molnen gömmer solen. Det blåser. Jag vill så gärna suga i mej ljuset så jag ska orka vintern.... Jag talade med min nya chef nyss. Jag ska få en annan tjänst en den vi tänkt fr...

Hej alla! Snart ett år sedan jag skrev sist. Jag har blivit faster i december 2012. Gjort min tredje nackoperation, som gick bra men fick svåra komplikationer. Låg intuberad och nedsövd i två dygn... Det fick mej att fundera allvarligt på livet. Vad ...

Idag började Verkligheten. Jag var väl förberedd. Igår veckohandlade jag och kokade kalops och potatis plus en maträtt till samt middagen till igår, allt på en gång. Jag la fram de kläder jag och yngste sonen skulle ha imorse och jag ställde klockan....

Nu är det snart slut på ledigehten. Jag känner faktiskt att jag börjat bli hyfsat avkopplad ändå, och jag har fått, äntligen, till sist, sol på näsan. Juni och juli var hemska, förutom alldeles mot slutet i juli. Jag har ridit massor, och nästan alla...