Jag blev så glad! Fick en kommentar av eve, och hon liksom fick mitt humör på topp. Jag vet inte riktigt vbarför, men jag fick liksom ett hopp. Om att kunna fixa röran med ekonomin, och ändå kunna bo kvar i mitt lilla radhus (åtminstone medan barnen bor hemma) och att det mesta kan lösas...Jag är ju en obotlig optimist i grunden, men när man ser framför sej hur man blir utan mat, mediciner, sjukgymnastiken, måste flytta, inte kunna betala räningar, dotterns musikskola osv...då blir det lite FÖR mörkt och tungt och tufft.

Nu har jag fått lite energi. Lite hopp. Och det "bara" för en liten trevlig fin kommentar.

Ville bara säga det.

Ibland gör några ord ganska stor skillnad, liksom.

Sov gott!

Det blev falukorv, stuvad spenat och kokt potatis till middag idag... Det blev en akutinhandling så att säga, på Willys. Jag fick handla på kredit, och nu är den också slut, på alla kort (jag har 4 st) så jag börjar känna mej milt sagt stressad över min ekonomiska situation...Och jag kan inte jobba hur mycket som helst heller, jag har ju mitt plugg...Och plugget gick bnra idag, vi plöjde igenom alla instuderingsfrågorna från 1-42 på några timmar...Som vanligt fastnade vi i något som vi behövde fördjupa oss i. OOch dessa kemisa formler som vi ska banka in i skallen. Och så vet vi inte heller om det är riktigt rätt...Vi ska kunna förklara en näringsväv för ett barn, med minst tio individer/producenter. Jag lyckades iaf göra en väv med 12 olika, som hör ihop...Men att sen förklara det för ett barn? På förskolan? Ålder? Jag tror nog att jag kan få ett sexårigt barn att greppa det hela, men yngre? Ska prova på min snart treårige son i kväll och se...

Dotter blev åter hämtad efter paron (utegångsförbudet fortsätter till lördag) och hon sitter i sitt rum och har JÄTTETRÅKIGT och klagar över att hon inte har något att göra. Och allt är MITT fel???!!! Underligt, var det JAG som ljög, kom försent och var kaxig och sur? En tonårings hjärna funkar inte riktigt på samma sätt som min tror jag. På tisdag ska vi till gymnasieskolan och prata mes SYO. A har ingen aning om vad hon vill läsa. Estetisk linje, kanske. (Vad är det, vad blir man efter en sådan? Vad får hon för jobb?) A tror att hon ska få jobb direkt efter gymnasiet (grymma verkligheten ser annorlunda ut) och jag orkar inte ta några diskussioner. Hon får ta ett sabbatsår mitt i gymnasieutbildninge, åka som au-pair eller studera i Australien  eller något... Om hon inte orkar gå på Högskolan direkt är det ju bara att söka jobb...Jag hoppas hon tänker plugga även på Högskola så småningom, hon har ju kapaciteten iaf.

Nu ska jag bygga tågbana och ta rätt på ett par meter hög rentvätt innan tvättornet tippar...

Lev väl.

HEJ!

Jag har nu försökt plugga på till tentan som är den 26e oktober, samma dag som min yngste fyller 3. Vi läser naturlunskap, livets uppkomst, försurning, växhuseffekten och så vidare. Det är fotosyntes och cellandning. Jag och Tili och Vic har pluggat idag. Vi fastnar i olika frågor, söker mer info och hittar nya saker som leder till nya saker. Att nukleinsyror är en betydelsefull kemisk förening som är t ex DNA och RNA. Och så hittar vi mer info om cellandningen, att det bildas en kemisk energi som kallas ATP. Och då måste vi ju kolla upp ATP. Här är vad vi hittade:

Adenosintrifosfat

Adenosintrifosfat
Systematiskt namn
Kemisk formel	C10H16N5O13P3
Molmassa	507.181 g/mol
CAS-nummer	56-65-5
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Adenosintrifosfat, eller ATP, är en nukleotid som spelar en central roll i cellens energihantering. ATP används för att driva kemiska processer i cellen som inte kan ske spontant, på grund av att de är energikrävande. Exempel på detta är transport (aktiv) samt kontraktion av muskler. ATP är även en byggsten vid syntesen av nukleinsyror som till exempel DNA och RNA.

Kemiskt består ATP av adenosin och tre fosfatgrupper i en kedja. Den kemiska formeln är C10H16N5O13P3. Fosfatgrupperna sitter ihop med en fosfoanhydridbindning som är mycket energirik. Fosfatgrupperna betecknas alfa, beta och gamma räknat från adenosinmolekylen.

ATP bildas i glykolysen, citronsyracykeln och framförallt vid oxidativ fosforylering driven av elektrontransportkedjan i mitokondrier.

OCH då inser man ju att ju mer man lär sej desto mer fattar man att man inte kan!!! Men det är ju så intressant...Problemet är hur man ska få in det i skallen också?? Fattade NI något???

Imorgon ska vi sitta en stund till med instuderingsfrågorna. På onsdag ska jag åka och köpa mattor. Ska bli så kul!!! På torsdag ska jag gå en PROMENAD med Vic och hunden. Jag måste börja ta en promenad då & då, helst regelbundet. Min energi är snudd på slut, mycket pga all värk, men också för att jag aldrig är ute och rör på mej. Ska försöööööka att få till en längre promenad en gång i veckan, det MÅSTE gå att få till!

Nu kommer min son hem, han har varit hos sin pappa efter dagis. Bille är ganska "pappig" just nu, och det är blandade känslor inuti mej, med tanke på historien...Det är liksom lite orättvist. Här har mamma fixat, stöttat, pysslat om, tröstat, uppfostrat, kramat och tröstat, dygnet runt i 2 år, sen kommer pappa och är SUPERKUL! Men samtidigt är det ju BRA att ungen vill vara med sin pappa! Han behöver ju pappa. Också.

Nej, nu kommer lilla plutten. Han ser strålande glad ut. (Jag har handlat jacka (på krita en månad...) till Dottern idag, apropå strålande glad; hon blev också det, och hon sitter i sitt rum (utegångsförbud) utan TV och hon verkar nästan tycka att det är lite skönt?!))

Tjolahopp! Hörs/läses en annan dag. Tror jag ska bli forskare i stället för förskollärare ;O)

Biolog.

Eller kanske inte ändå.

Vi får se.

Lev väl.

Jaha. Jag vet inte hur man ska göra när allt man säger liksom rinner ut ur öronen likt sanden i ett timglas...På min dotter alltså. Hon har bestämt sej för att alltid göra tväremot vad mamma säger. Om jag ber henne om något så gör hon en grimas och suckar. Hon pratar konstigt också. Det är "typ" i varenda mening och "ofta!" (med utropstecken) används flitigt. Jag når inte fram när jag pratar, jag når inte fram när jag skriker...Hon har dykt upp hemma ett par gånger i ett moln (doftmoln) av cigarrettrök, som naturligtvis kompisarna står för, hon skulle ju aaaaaldrig röka, hon har ju typ astma, tror jag att hon är dum eller??? Jag tror hon är lite dum, faktiskt, eftersom jag genomskådar henne till 99%. I ALLA lägen. Jag är en sådan där hemsk mardrömsmorsa som faktiskt lägger mej i om hon är ute på dumheter, eller kontaktar hennes kompisars föräldrar om jag misstänker att de också gör "hyss". I natt kom hon hem halv tre...GISSA om jag var nöjd då!? Jag kände att det fullkomligt STANK rök inne i hallen, och om hennes mössa, vantar, halsduk. Upp och bankade på toalettdörren där hon låst in sej lite påpassligt. (Jag har blåm,ärken på höger hands knogar nu...) Inte kunde jag somna om heller...Hon har fått en veckas utegångsförbud med hämtning på skolgården. Inga kompisar hemma. Ingen TV. (Den släpar jag ut snart, ska bara blogga klart) Hon kommenterade det med "orkaaaa". Jaha. Ingen handbok har jag heller, man skulle fått en sådan då hon föddes tycker jag. Hur tolkar man alla saker hon gör/säger? Det kan betyda precis raka motsatsen till vad jag tror. Och inte biter några straff på henne heller. Jag känner mej lite maktlös, men har bestämt mej för att inte ge mej. Nu blir hon hämtad i en vecka, och får följa med dit jag går. Hon kommer inte bli lämnad ur synhåll en enda sekund. I en vecka. "Orkaaaaa!" Hoppas det är tillräckligt vidrigt jobbigt för henne så hon tänker sej för lite i framtiden. Men jag tror inte det, tyvärr. Idag har jag ringt några av hennes kompisars föräldrar och talat om vad jag vet om detta med rökningen och sånt. En av mammorna tog det ungefär som jag; alltså precis som det är och att vi inte tror att våra barn är några änglar. Samt ska vi hålla kontakten. Den andra mamman försökte hitta olika anledningar till att A kom hem från dem och stank rök; kanske var det deras vattenpipa de har hemma? Att de startat den? SKITSANCK! VAKNA! DIN UNGE RÖKER! MIN UNGE HAR TALAT OM DET FÖR MEJ! (Ville jag säga, men gjorde inte det. Hon får väl tro att gossen är en liten ängel och att det är hans fasansfullt ouppfostrade kamrater som gör allt dumt...) Sorgligt. Dottern har piercat sej i läppen också! ALLDELES SJÄLV! Med en nål och en isbit! HALLÅ!!!! Jag trodde knappt mina öron (hon berättade själv, ett plus iaf) och vi satt och pratade i över en timme. Jag NÅDDE FRAM, jag nådde IN! Men detta var före igår, och jag trodde väl inte att magin skulle hålla i sej. Nu tror jag faktiskt inte att hon RÖKER. Men snart kanske hon börjar med det, och vad gör man då? ALltså, vad håller de på med, ungarna? Hennes killkompisar är jättefina och mysiga och har bra föräldrar som engagerar sej. HUR kan det bli så galet? Jaja. Piercingen har A fått behålla, men det finns lite villkor. Hon ska sköta skolan lite (helst mycket) bättre, eftersom det är dessa betyg hon ska söka in på gymnasiet med. Det hänger på vad hon gör NU, och hon fattar det. Hoppas jag. Hon är duktig i skolan. Skriver alla rätt på alla engelskaprov, och matten gör hon också bra ifrån sej på. Jag är efter henne som en hök, tvingar fram TVÅ kvartsamtal per termin så jag ska veta hur det funkar. Montessoriskolan är lite dålig (MYCKET DÅLIG, förresten) på att uppdatera föräldrarna. När hon skolkade en dag t ex tog det alltså 5 timmar (!!!) innan de hörde av sej till mej. (Den gången ringde jag polisen, och hon, polisen, var superbra, ringde upp min dotter och talade om hur allvarligt det hon gjort var! Tror inte hon skolkar mer nu...Men SKOLAN, vad gjorde de? Inte ett skit! Inte ett enda dugg...MESAR!) Nä, jag , märker hur argsint min blogg blev nu. Förlåt, men jag behöver få dela med mej lite av det här. Det är så tungt att ro i land en båt med tre ungar ensam lixom...Jag kämpar på, och jag tror nog att det kommer bli bra, men energin tar liksom slut, jag ska ju orka ha skitont hela dagarna och plugga samt gå på mina styrelsemöten och konfronteras med sura medlemmar. Också.

Facebook är iaf lite kul. Men det känns faktiskt som att jag är osynlig där. (Kanske är det?) Alla andra får kommentarer och tummen upp ocj like osv, men INGEN märker mej...Det är som med min blogg. Det är några trogna (samma människor, tack snälla ni) som lämnar en kommentar. Jag är kanske skittråkig? Undrar vad jag gör fel? Jag är förstås inte så märkvärdig, jag tror inte det heller, men ibland behöver man lite bekräftelse. Tid kan spela en roll, jag har ju inte heller alltid tid att kommentera även om jag läser bloggarna...Kanske det är så? Hos mej?

Så åter till min rubrik: Om någon (gärna med yngre döttrar/dotter) vill leasa min 14-åring under obestämd tid, billigt, så hör av er!!! ;O)   En PERFEKT chans att prova på tonårsförälderlivet i förväg så ni vet vad som väntar... Förhoppningsvis slipper ni jaga efter era döttrar, hämta dem i skolan eller dubbelkolla var de är, förfasa er över deras stökiga rum med larvodlingar i gamla risifruttiburkar osv...Jag HOPPAS ni slipper det.

Min dotter är på Green Day konsert med mitt ex. Det bokade de för ett halvår sedan. Jag hade önskat att jag kunde ha tvingat henne att vara hemma, det hade tagit skruv. Men jag kände att det var liiiite för tufft straff. Men kanske inte? Fan vad jobbigt det är att ha massor av empati och samtidigt försöka vara en konskvent och rättvis mamma...Nu ska jag iaf leka en stund med min yngste son. MMin äldste bygger legokreationer med lego han fått av farfar häromdagen. ((Gammalt hederligt lego från typ 70-talet). Vi ska sedan titta lite på "Thomas Tåget" och borsta tänderna och SOOOOOOOOVA! Jag är så trött...Ska orka plugga imorgon...Om jag kommer upp. Min kropp är inte så okej för närvarande. Min högra arm/hand är helt OFF. Jag nästan välkomnar F-kassans utredning de ska tvinga ut mej på om några veckor. Kanske de kan hitta på något bra så jag får må bra i kroppen för en gång skull? Jag har gått med skiten sedan 19 december 1997. En evighet sedan. Och min omgivning har inte en ANING om hur vidrigt jobbigt det är inuti mej...Utåt är jag full av energi och glad. Jag försööööker vara glad och full av energi. Jag vill inte vara jobbig och gnällig och tråkig. Jag vill ha kvalité i mitt liv. Mina barn behöver en glad & pigg mamma. Det är jag faktiskt skyldig dem. NOGBABBLAT nu. Jag lovar! :O)

Lev väl.

Livet är en bergochdalbana...Det var ett helvete i onsdags att lämna min Bille. Han hade beslutat sej för att följa med mamma och jobba...Och det gick ju inte...Jag började redan hemma att försöka lugna honom, men det gick inte bra alls, så till slut åkte jag till dagis. Och då var inga där, endast min "hatfröken" som tåååålmodigt stod och väntade...De andra hade gått, förstår du, de kunde inte vänta, vore bra om du kunde ringa om du är sen. (Samtidigt vred sej min son i mina armar och skrek hysteriskt med snoret rinnande ur näsan och vilt stirrande blick) Jag försökte lugna ner min pojke, men han var absolut onåbar. Hatfröken säger med mild röst att "du kanske ska sätta på honom stövlar och överdragsbyxor" och jag försöker med detta. Bille vill INTE ha stövlar, och blir ännu mer hysterisk. FAN! Jag kämpar på med att byta på pojken, och hatfröken bara står och betraktar oss. Dryg kärring är hon. Till sist får jag ta beslutet att gå, och hon fick t över. Jag satte mej i bilen och ringde jobbet för att beräta att jag var försenad, och börjar TOKGRÅTA! Det gjorde så ONT i bröstet, jag mådde skit och kände mej frustrerad över att lämna min son i detta skick! Jag mådde dåligt i flera timmar och började gråta vid minsta tanke på lämningen...JOBBIGT!

Igår gick det lite bättre och idag gick det toppenbra att lämna. Och idag mår jag bättre och solen skiner. Min stora son är med min moster i Hjorthagen och provfilmar för en reklamfilm för vägverket! Coolt! OM han får jobbet tjänar han 5000 kr! Wow, inte dumt för en nioåring i sådana fall. Häftigt. Hoppas han är pigg nu och orkar, han mådde inte så bra, ont i halsen och kändes lite varm...Hm.

Nu sitter jag med Vic och ska plugga lite. Tänk hur olika dagarna ser ut egentligen! Från nattsvart mörker till strålande solsken. Och hur lätt det är att bara ta en bra dag för given...Jag tänkte på en sak som Malin och Louise sa på sin föreläsning på Folkets Hus. "Det finns INGEN annan situation där en förälder skulle lämna sitt barn och gå ifrån det idå det är absolut tröstlöst och hysteriskt som när man lämnar det på daaaagis!" Så snat, och ÄR det sunt? JAG tror faktiskt FAKTISKT att barnen tar skada då, när mamma går, hon som är den enda som förstår och kan trösta med sin varma famn...

Jahaja. Nu har jag två nya kurser att anmäla mej till...På studera. Hoppas det funkar.

Imorgon är det jobb, och min städhjälp kommer. vad skönt, hon är efterlängtad!

Nej, nu köra vidare på kommande tentans instuderingsfrågor...hej å hå!

Ha en bra dag!

Lev väl.

Jahaja. Man ska åter leta så billig kurslitteratur som möjligt. Jag har suttit och sökt på allaannonser, blocket, tradera och på olika webbokhandlar. En bok är lite billigare på den ena medan en annan är billigare på den andra. Vissa hittar jag inte alls...Nästa kurs innehåller två moment, så jag får försöka koncentrera mej på det första, och fixa böcker till det. De jag hittat på Bokus kostar nära 1100 kronor. Och jag får ju ninget studiebidrag, så jag vet inte HUR jag ska få ihop pengar till böckerna, det går bara inte, skit, skit. HUR ska jag kunna gå den kursen om jag inte har litteraturen? Jag fattar bara inte...

Idag slutade vi något tidigare. Det var skönt. Jag hade lite överskottsenergi, så jag beslutade mej för att göra stuvad vitkål, lila morötter, potatis och falukorv. Och så gjorde jag en äppelpaj och en kladdkaka med Captain Morgan, vilken lilla sonen VRÄKTE i sej. (Hoppas alkoholen försvann inne i ugnen...)

Min stora son fick ett hysteriskt anfall då han skulle cykla på sin "lagade" cykel, den svängde tydligen fortfarande till höger...Och jag fick nästan också ett sånt anfall då jag upptäckte att samme son hade fyllt upp min halva rödvinsglas med vatten...DDär rök min smutt av lite gott rödvin då. Jaha. Vad kul det är ibland.

Ska lä'gga mej i tid. Vi ska åka från stan klockan åtta i mrogon, till Furuviks djurpark. Klassen ska få privat guidning bland aporna. SÅ kul! Men jag fungerar inte på morgonen så jag hoppas att jag kommer upp och får lite hjälp av Dotter. Hon ska med i morgon så jag har lite koll på henne.

Nu lägger jag ner för idag. Jag ska fixa min rena hög med tvätt, den är ända upp till taket, och så orkar jag inte ha det. Och fixa undan disken. Men sen så... ;O)

Lev väl.

Idag har jag och minstingen varit till Ikea i Uppsala. Han ville köpa tåg och räls. För sina egna pengar. Han kallas allt för basskov (bajskorv) och slänger ur sej uttryck som "In your face" HELP! Vad får han allt i från? Undrar vem som sagt så? (KAN vara storebror...) När min lilla ängel på snart tre år sträcker ut tungan till tjejen i matkassan på Ikea och säger "hej, din basskov" så har man liksom lust att sjunka under jorden...Han är inte ett DUGG pinsam ibland... Regnet har smattrat på bilrutan båda vägarna, och jag hämtade upp dottern på jobbet och sonen hos kompisfamiljen på vägen hem. KUL det är att ha alla tre i samma bil!!! INTE! Fy, så illa de bär sej åt, och herreguuuuuuud hur de låter. Den ena värre än den andra. Jag blir riktigt irriterad och jäkligt besviken. Bille har inte sovit middag idag så han har varit extremt känslig. T hade låg blodsockernivå och då går han inte att umgås med. Vi blev bjudna på middag hos minm moster, men doittern vägrade så hon gick!!! Jag sa åt henne att gå hem, men tror ni hon gjorde det??? Och tror ni hon överhuvudtaget har brytt sej om att svara i mobilen när jag ringt? Nu har hon dessutom stängt av mobilen! Jag är så arg att jag snart kokar över!!! Vem f-n tror hon att hon är?! Jag skulle aldrig i livet betett mej på detta vis mot mina förälödrar. Jag kan inte fatta hur jäkla nonchalant och kaxig en unge kan bli! Nu får hon ta konsekvenserna, för sådana blir det allt, det ska hon bli varse.

Jag är skittrött och irriterad, ingen bra kombination alls. Och imorgon har vi redovisning av fältstudien. Inte så att jag ser fram emot den...men det måste göras. Och med största sannolikhet kommer en dam ringa från f-kassan och tjafsa också. Jag fick brev i fredags att hon försökt få kontakt med mej under en tid. Mycket underligt att hon inte lyckats, jag har alltid min mobil med mej...Hon ska väl ha ut mej på "arbetsträning" eller någon utredning igen...Jag blir så trött på dem. Jag har fullt sjå att orka två dagar i veckan med studierna och med ungarna, och så ska man utredas, omoch om igen...Men det är väl lika bra att göra det, de kanske kan komma på något som faktiskt funkar denna gång...men jag tror inte det. Har de gjort det fem gånger tidigare utan resultat så tror jag knappast att de fixar det den sjätte...

TRÖTT!

Ha en bra dag i morgon, glöm inte paraply och vindjacka, nu är höstrusket på plats.

Lev väl.

Jag har nu fixat det där facebook-grejset... Ha, ha. Det var lite kul, faktiskt. Och man kan liksom hålla kontakten med vännerna som bor lååååångt borta. Jag har iaf gjort ett försök, så får vi se hur det artar sej...

Den här helgen har varit som en energioas! Helt ledig, jag behöver inte göra några "måsten" (förutom tvätten, den förhatliga tvätten). Igår var jag till L på Lidingö. Jag älskar hennes hus, och blev förfärad när hon meddelade att hennes man helst vill flytta, de har så dåligt med förvaring, kläder och prylar liksom överallt (vilket jag inte tycker då, men lever man i det själv så störs man kanske mera?) Vi fick med oss en kasse med äpplen och några päron. ((Det var jag och Bille som var dit) När vi kommit förbi Mörby blev det TVÄRSTOPP på vägen, bilar, bilar, stopp. Jag stod i den där kön ett tag, försökte lista ut om något hänt, typ en olycka. Ringde mamma. Det var en svår olycka, allt avstängt, hade de just sagt på radion. Jag började få klaustrofobi. Och bilen bakom mej stod supernära, och det kom bilar på påfartsvägen till höger om mej... Jag klev ur bilen och knackade på rutan på bilen bakom oss, han vevade ner. Jag sa att jag ville komma därifrån, har ettbarn i bilen, jag vill inte stå här, kan han backa lite, lite så jag kan krångla mej ut ur kön....Jodå, han skulle backa lite. Och jag krånglade mej ur situationen, körde mot trafiken en bit och sedan över bron mot FRIHETEN och Täby... Skulle köra nya vägen de byggt, eftersom det var stopp även vid Täbys utfart. Jag körde på, Bille somnade (äntligen) och missade avfarten i sista rondellen. Hamnade i Åkersberga. Toppen... Men det var en fin väg, mycket höstträd och jag fick köra lugnt. Bara bra, hade ju inte bråttom, och Bille behövde sova lite till...

Åt mat som min mamma lagat ochlämnat här, sen drog vi på oss stövlar och drog upp luvan på jackorna, trotsade regn och blåst och knatade hem till min mamma och tittade på nya färdiga köket. Jättefint!!! Jag bjöd på ett par glas vin, Bille tittade på sina tåg på YouTube och vid åtta gick vi hem. Låtsades om som att jag inte såg hela tvätthögen med ren tvätt, och blundade för den överfulla med smutsig...Vi lekte lite med tågen och sen läste vi saga. (T är hos kompisfamiljen i helgen, om jag glömt säga det.)

Idag hade vi sovmorgon, och inga måsten. Lite grått med regn i luften. Solen har börjat titta fram nu och jag hoppas den tänker överlista regnmolnen. Bille vill åka till Ikea och "köpa tågräls" så det kan vi ju faktiskt göra. Jag har bensin i tanken och ungen har egna pengar så det fixar sej.

Vi ska bara äta upp gröten med äppelmos på. Och kolla om Vic vill följa med kanske? Har skickat ett sms, men Vic är Vic. Det kan ta timmar innan hon svarar. Ska ringa för säkerhets skull innan vi drar.

Ni andra, vad ska ni göra idag? Jag vill bara ut, och jag är så lycklig över att ha haft en hel helg utan en massa tokinplanerat eller jobb. Känns konstigt, man är inte van lixom.

Ha en härlig dag!

Lev väl.