Hjälp!

Jag hinner knappt andas numera... Skolan tar tid, vi har en massa fåglar, närmare bestämt 79 stycken, vi ska kunna, samt lätena på typ 30 av dessa. Hur i hela friiiidens namn ska jag lyckas lära mej det? Dessutom tycker jag att det blivit riktigt tydliga grupperingar i klassen, där jag iaf inte har någon självklasr plats i någon grupp. Känner mej till och med i vägen för några av mina vänner. De har inte sagt något, men visar ändå att jag inte bör fråga om jag får vara med...Jag HOPPAS jag misstolkat det hela, annars tycker jag att det är SKITDÅLIGT! Man kan ju liksom inte bara duga vissa gånger och vissa inte. Såna vänner klarar jag mej utan i så fall...

Jag mår inte sååå bra just nu, kanske jag överreagerar... Ont i halsen, snuvig, mycket ont i nacken och armen och handleden är ovanligt dålig. Och stressad. HU, så jag är stressad. Jag har styrelsemöte på torsdag och har inte ens skrivit dagordningen, alltså punkterna vi ska ta upp. I söndags var jag på magnetkameraröntgen, måndags röntgade jag nacken, jag har firat min chef och T's farfar som fyllde 72, jag har åkt och hämtat uppkäftig dotter som trodde hon skulle sova över hos en kompis hux flux, jag har pluggat fågelläten, träffat en kille som ska göra underhållsplanen, städat hemma OCH tvingat de stora att få ändan ur vagnen och hjälpa till. NU är mitt tålamod slut, och jag är för trött för att göra allt själv. Jag avskyr att vara hemma i den här röran och slita med allt. Jag hinner inte. Orkar inte. Ska anlita hjälp. Ska bli SÅ skönt, och en ren nödvändighet.

Nåja. Båda stora barnen har blivit trevligare (iaf lite trevligare) och nu gör de vad jag säger-direkt. Skönt! Regler, ramar och konsekvent beteende från mamma är ett mycket bra recept... Bara jag orkar hålla kvar och fullfölja. Jag jobbar lite då och då, i helgen till exempel. Det ser liiiiite ljusare ut, och vi har fått in pengar så jag kan åka och köpa in fler mattor. Ska bli kul. Resan är jobbig, mina armar gillar inte att köra bil, men det är kul att välja ut och hitta nya mönster och sen få ut dem i butiken...

Idag i skolan hade vi exkursion. Vi letade småkryp. En trevlig norrman hade vi som lärare och han kunde en hel del (underligt annars eftersom han undervisar på högskola). Jag hittade, med hjälp av honom, en trollsländelarv. De lever i vattnet och är rovdjur, tills de kliver upp en dag, skalet spricker och ut flyger en färdig trollslända! SÅ COOLT! Jag gillar min klass, alla är så intresserade och positiva. Vi har fått fyra nya, igen, som ska läsa kortare tid (de är lärare redan men behöver någon annan kompetens för att få kalla sej förskollärare. Trevliga och positiva är de. KUL!

Imorgon ska vi ha fågelsnubben. Jag hoppas verkligen att han har lite bättre idéer än att klicka på en fågelbild på datorn, vänta 20 sekunder innan det laddas upp, och sedan lyssna en halv minut och försöka memorera lätet. Man har inte en suck att få in de där jäkla lätena och hålla isär dem från andra fåglar. Visserligen har de karakteristiska läten, men HUR ska jag komma ihåg vilken som sa vad...PUH! Det känns just nu riktigt hopplöst.

Sugen på ett glas vin, jag har dock inget, och inga pengar heller. Jag har en förmåga att låna ut en massa flaskor som jag inte verkar få tillbaka...Underligt. Jag brukar försöka lämna igen direkt så jag inte ska glömma, jag är så himla glömsk. OM jag mot förmodan är skyldig någon någo därute; vad som helst; PÅMINN MEJ! Jag vill inte att någon går omkring och är irriterad på mej för något sådant!

HHemma hos mej ryker pianot. Jag ska köra det på tippen meden hjullastares och exets hjälp. Jag vill inte ha ett piano i hallen längre! OM någon vill ha det fina skolpianot, väger 350 kg, brunt, vackert, stämt varje år för 1000 kr, så hör av er. Det blir ditt mot avhämtning! FÖRE HELGEN!

Nui ger jag upp både bloggen för idag och att försöka hinna göra något mer ikväll utan barn. Alla tre håller sej envist vakna. Jag bliiiir så trött. Har vgarit uppe sedan kvart över sex, gick på toa då och lyckades inte somna om. Hela dagen har varit tröttsam, jag är verkligen ingen morgonmänniska. Känner mej inte så social, och vissa kompisar inkl släkt undrar vad jag sysslar med egentligen....Ojojoj. Har ni missat att jag jobbaaaar, pluggara, sitter i två styrelser, måste göra en massa ordförandearbeten PLUS uppfostra tre RIKTIGT EGNA viljor hemma, städa, handla, tvätta, ta rätt på tvätt, reta upp mej på ofärdigt utfört arbete av min snickarvän, dammsuga, reta upp mej på att ingen orkar bära bort sin egen skit samt lite annat smått och plock. Som att sitta med T och lyssna på hans läsläxa varje dag medan ett öga vilar på Bille som genast passar på att rymma, ta en glass, hälla ut en skål med mjölk och flingor eller bara förstöra någon av storebrors legokreationer...Jag hinner knappt duscha eller gå på toa. Inte boka läkartid eller mediciner, det är kört. Hinner inte. Så det är tur jag har mobilen, eftersom jag nästan aldrig hinner sitta vid datorn heller. Ett meddelande då och då får jag iväg iaf. Jag hoppas det finns några vänner kvar där ute som uppskattar mej fortfarande. Man blir lite låg ibland, när det känns som att vissa inte tycker att jag passar in i deras sammansvetsade grupp...Men jag kanske faktiskt inte gör det heller. Jag är väl inte lika smart och jag kanske drar ner ders betyg,,,det vore ju taskigt. Så det kanske är tur att jag inte är med där då. Vill inte ha det också på mitt samvete,,,Jag åker på alla kompisars barns för´delsedaga´kalas, det är viktigt tycker jag, man visar att de är betydelsefulla, Men så händer något underligt (DET HÄNDER MYCKET UNDERLIGT I VÄRLDEN RUNT MEJ!) NÄR mina BARN HAR KALAS ÄR INTE DET ALLS NÅGOT SPECIELLT ELLER VIKTIGT....Och faktiskt så när jag fyller år jag också. Det känns hemskt kränkande. Man blir så himla ledsen, är inte vi i min familj, inklusive jag, viktiga? FÅr jag bara vara med och bli bjuden för att fylla ut lite? HU SÅ SVARTA TANKAR! Men någonstand tror jag ändå att jag har lite, lite rätt. Faktiskt. Sånt känmner man,,,

SOV GOTT! Jag hoppas själv att jag slipper vakna med genomtäppt näsa och svidande halsont även inatt. Har kolkat Kan Jang hela kvällen...SES IMORGON vi som ses.

Lev väl.

 

Viveca

1 september 2009 10:36

Jag blir stressad bara av att läsa om allt du gör. Det är lätt att hamna i kravträsket, med att vara duktig mamma, duktig elev, duktig vän... Sänk kraven på dig själv och höj kraven på familjen (inte så lätt är likadan själv, men försöker ibland). Gör ett schema på vad var och en ska hjälpa till med hemma. Kan gå...
Hoppas stressen lättar iaf.
kram

http://perasperaadastra.bloggagratis.se

 

löppmodern

1 september 2009 10:59

Oj jag tycker du verkar jätteduktig men att du har litet för mycket som hänger över dig! Beundrar dig som klarar allt detta. Upp med hakan, allt känns nog bättre då du sluppit din "flunssa"!

 

SpiderMom

2 september 2009 09:17

Tack för uppmuntran! Jag betar av lite i taget, beslutsamt... Problemet med min situation är att jag inte kan ta bort något. Jag klarar mej inte ekonomiskt annars, och kanske måste flytta, och det vill jag inte...Men nu känns det som att jag börjar få i ordning på situationen. Barnen är mer involverade (har bara inte orkat ta fighten tidigare) och när vi är fler som hjälps åt går det ju bättre :O)
SKÖNT att få städhjälp!!!
SKÖNT att höra era peppande ord!
KRAM!

http://spidermom.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden har rasat på. Det har hänt saker jag aldrig trodde kunde ske. Så omvälvande och frustrerande att jag knappt kan tro att det hänt! En pojke jag känner väl, har haft problem i sin skola. En friskola föräldrarna hört mycket gott om. Skolan startad...

Försöker få tag i de sista solstrålarna så här mot slutet av semestern. Molnen gömmer solen. Det blåser. Jag vill så gärna suga i mej ljuset så jag ska orka vintern.... Jag talade med min nya chef nyss. Jag ska få en annan tjänst en den vi tänkt fr...

Hej alla! Snart ett år sedan jag skrev sist. Jag har blivit faster i december 2012. Gjort min tredje nackoperation, som gick bra men fick svåra komplikationer. Låg intuberad och nedsövd i två dygn... Det fick mej att fundera allvarligt på livet. Vad ...

Idag började Verkligheten. Jag var väl förberedd. Igår veckohandlade jag och kokade kalops och potatis plus en maträtt till samt middagen till igår, allt på en gång. Jag la fram de kläder jag och yngste sonen skulle ha imorse och jag ställde klockan....

Nu är det snart slut på ledigehten. Jag känner faktiskt att jag börjat bli hyfsat avkopplad ändå, och jag har fått, äntligen, till sist, sol på näsan. Juni och juli var hemska, förutom alldeles mot slutet i juli. Jag har ridit massor, och nästan alla...